tisdag 30 april 2013
Premiär
Igår var det premiär för lussebodyn som jag köpte när jag var gravid med Dutt. Lite fel årstid kanske, men det är ju alltid gott med lussekatter! (bild borttagen)
måndag 29 april 2013
Lördag med släkten
Jag tror att Olle kommer bli en social kille för man märker att han gillar när han har mycket människor omkring sig. Många att kolla in och många som pratar med honom. I lördags hade han sex personer som pratade och skojade med honom och han trivdes som fisken i vattnet! Då höll han sig vaken längre än vad han brukar...
En häftig upplevelse var att se 10 havsörnar sväva högt över pappas hus. Det händer ofta att vi se havsörnar hos honom, men aldrig har vi sett så många samtidigt. De är så mäktiga när de bara svävar, utan att ta ett vingslag.
På vägen hem stannade vi hos min bror som bor på ett gruppboende för utvecklingsstörda. Han har fram till i lördags inte träffat Olle. Han brukar inte prata så mycket, men enligt personalen så har han pratat om Olle. Han sa inget medan vi var där, men jag såg att han studerade Olle grundligt och jag hoppas att han tog in allt han såg ordentligt så att han tillsammans med personalen sedan kan prata om honom. Min syster som också var med lämnade ett antal foton på Olle som han kan ha och titta på.
söndag 28 april 2013
Lite svar och dagens status
På de senaste två inläggen har jag fått lite frågor och tankar från er som jag ska försöka reda ut.
Emmak rekommenderade att även när min man jobbar ska ha ta nattmålet och det gör han redan. Vet faktiskt inte hur länge det varit så, men i alla fall sedan en månad tillbaka. Lillkillen brukar vilja ha mat någon gång runt två på natten och då sover jag vidare. Nu, ett tag framöver ska jag även sova i ett annat rum för att få sova bättre och mer. Mina känslor jag just nu känner uppkommer nog delvis av att jag får för lite sömn, trots att nattsömnen hos Olle är bra. Jag vaknar allt för lätt när han knölar omkring i sängen, vilket ger många uppvaknanden för mig.
Lena Jansson undrar om jag är med i någon föräldragrupp och det är jag inte. På mvc bildades ju en grupp när vi hade föräldrautbildningen, men den splittrades efter att de utbildningstillfällena var över. På Bvc verkar det inte finnas några föräldragrupper heller att gå med i. På Bvc finns det öppen förskola men dit har jag inte orkat att tagit mig än då dels Olle känts för liten och dels för att tiderna varit Olles sovtider. I kyrka som ligger nära finns också babysång och öppen förskola. Babysånger är redan halv tio på förmiddagen, vilket jag tycker är för tidigt...
Ewa tipsar om att låta honom sova i vagnen utomhus och nu när vädret tillåter så försöker vi vara ute så mycket det bara går. Antingen långpromenader eller bara vara i trädgården. Han sover relativt bra i vagnen OM den rullar. Blir den stilla så vaknar han oftast inom fem minuter. Så trädgårdsarbetet blir väldigt upphackat. Jobba fe minuter, rullar vagn i fem minuter, jobba i fem minuter och så vidare. Ganska frustrerande att hela tiden veta att han snart vaknar igen.
Anonym undrade varför han bara orkar vara vaken så korta stunder som en timme åt gången. Små barn har ett enormt sömnbehov. Någonstans läste jag att en tremånaders behöver sova 15-16 timmar per dygn. Då blir det inte så många vakna timmar kvar. I extremfall är han pigg så länge som en och en halv timme, men det är då han innan dess sovit tillräckligt. De dagar då han bara sover en halvtimme åt gången så orkar han bara vara vaken knappt en halvtimme innan det är dags att sova igen. När Olle lyckas få ihop 16 timmars sömn på ett dygn så är han en glad och pigg pojke de timmar han är vaken så han behöver mycket sömn just nu.
Hur är läget med mig just nu då? Ja, det skulle kunna vara bättre. Efter att i förmiddags försökt söva den skrikande pojken i famnen i 40 minuter orkade jag inte mera. Jag lämnade över honom till mannen och kände därefter att tårarna bara sprutade. Just då hade jag känslor av att vara intryckt i ett hörn utan möjlighet att ta mig därifrån och att jag inte ens klarar av att trösta och söva mitt eget barn. Samtidigt känner jag ju att jag inte vill känna så här, men just nu har jag ingen ork eller kraft för att råda bot på dom känslorna jag känner.
Att gå omkring och vagga ett barn som väger nästan sju kilo och spänner sig att han kan för att inte somnar blir för mig även väldigt tungt fysiskt. När jag hade lämnat över honom till mannen värkte mina armar och axlar av trötthet.
Jag hoppas att kuratorn hör av sig så snart som möjligt (gärna i morgon) så att jag kan få en besökstid till han/henne. Jag känner att jag just nu behöver det.
Om ni undrar varför ni helt plötsligt måste skriva i massa bokstäver för att skicka kommentarer till mig så valde jag att ha det nu eftersom jag fått massor med spam (engelska) på sista tiden. Sedan jag satte dit att man måste skriva i dom där orden så har inte ett ens spam kommer så det verkar funka!
Emmak rekommenderade att även när min man jobbar ska ha ta nattmålet och det gör han redan. Vet faktiskt inte hur länge det varit så, men i alla fall sedan en månad tillbaka. Lillkillen brukar vilja ha mat någon gång runt två på natten och då sover jag vidare. Nu, ett tag framöver ska jag även sova i ett annat rum för att få sova bättre och mer. Mina känslor jag just nu känner uppkommer nog delvis av att jag får för lite sömn, trots att nattsömnen hos Olle är bra. Jag vaknar allt för lätt när han knölar omkring i sängen, vilket ger många uppvaknanden för mig.
Lena Jansson undrar om jag är med i någon föräldragrupp och det är jag inte. På mvc bildades ju en grupp när vi hade föräldrautbildningen, men den splittrades efter att de utbildningstillfällena var över. På Bvc verkar det inte finnas några föräldragrupper heller att gå med i. På Bvc finns det öppen förskola men dit har jag inte orkat att tagit mig än då dels Olle känts för liten och dels för att tiderna varit Olles sovtider. I kyrka som ligger nära finns också babysång och öppen förskola. Babysånger är redan halv tio på förmiddagen, vilket jag tycker är för tidigt...
Ewa tipsar om att låta honom sova i vagnen utomhus och nu när vädret tillåter så försöker vi vara ute så mycket det bara går. Antingen långpromenader eller bara vara i trädgården. Han sover relativt bra i vagnen OM den rullar. Blir den stilla så vaknar han oftast inom fem minuter. Så trädgårdsarbetet blir väldigt upphackat. Jobba fe minuter, rullar vagn i fem minuter, jobba i fem minuter och så vidare. Ganska frustrerande att hela tiden veta att han snart vaknar igen.
Anonym undrade varför han bara orkar vara vaken så korta stunder som en timme åt gången. Små barn har ett enormt sömnbehov. Någonstans läste jag att en tremånaders behöver sova 15-16 timmar per dygn. Då blir det inte så många vakna timmar kvar. I extremfall är han pigg så länge som en och en halv timme, men det är då han innan dess sovit tillräckligt. De dagar då han bara sover en halvtimme åt gången så orkar han bara vara vaken knappt en halvtimme innan det är dags att sova igen. När Olle lyckas få ihop 16 timmars sömn på ett dygn så är han en glad och pigg pojke de timmar han är vaken så han behöver mycket sömn just nu.
Hur är läget med mig just nu då? Ja, det skulle kunna vara bättre. Efter att i förmiddags försökt söva den skrikande pojken i famnen i 40 minuter orkade jag inte mera. Jag lämnade över honom till mannen och kände därefter att tårarna bara sprutade. Just då hade jag känslor av att vara intryckt i ett hörn utan möjlighet att ta mig därifrån och att jag inte ens klarar av att trösta och söva mitt eget barn. Samtidigt känner jag ju att jag inte vill känna så här, men just nu har jag ingen ork eller kraft för att råda bot på dom känslorna jag känner.
Att gå omkring och vagga ett barn som väger nästan sju kilo och spänner sig att han kan för att inte somnar blir för mig även väldigt tungt fysiskt. När jag hade lämnat över honom till mannen värkte mina armar och axlar av trötthet.
Jag hoppas att kuratorn hör av sig så snart som möjligt (gärna i morgon) så att jag kan få en besökstid till han/henne. Jag känner att jag just nu behöver det.
Om ni undrar varför ni helt plötsligt måste skriva i massa bokstäver för att skicka kommentarer till mig så valde jag att ha det nu eftersom jag fått massor med spam (engelska) på sista tiden. Sedan jag satte dit att man måste skriva i dom där orden så har inte ett ens spam kommer så det verkar funka!
fredag 26 april 2013
4 månader
Idag är det fyra månader sedan krystvärkarna satte igång och tjugo minuter senare kom killen till oss. Just nu ligger denna kille i vagnen och funderar på om han ska somna om eller om han ska vaknat till ordentligt.
Tack alla för de kommentarer jag fått efter mitt senaste inlägg. Skönt att få stöd av er och känna att man inte är helt dum i huvudet då man känner så här. Även om man kämpat att få barn är man ju som sagt inte mer än människa nu när han äntligen finns här.
Just nu känns det lite lättare igen. I och för sig har vi varit hemma båda två dessa dagar, men tidigare kändes det jobbigt även då. Vi tränar på att få killen att sova i nestet, främst på tidiga förmiddagen och då brukar han sova där cirka en halvtimme. Sedan har vi gjort så dessa dagar att när det är dags för nästa tupplur (just nu orkar han bara vara vaken ungefär en timme i sträck) så har vi lagt honom i vagnen och gått ut i trädgården och jobbat lite. När vagnen står stilla så vaknar han ofta, men det brukar räcka med att rulla den en stund så sover han en stund till. Sedan på eftermiddagen går vi alltid på promenad och då blir det en vila på en och en halv timma minst. Sedan brukar han behöva sova en gång till innan den riktiga nattvilan och då har vi testat att lägga honom i nestet, men somnar han inte direkt då så har han fått sova i famnen på någon av oss någon timme ungefär.
Vid dagens promenad köpte Olle lite blommor till Storebror.
Trevlig helg önskar jag er alla!
Tack alla för de kommentarer jag fått efter mitt senaste inlägg. Skönt att få stöd av er och känna att man inte är helt dum i huvudet då man känner så här. Även om man kämpat att få barn är man ju som sagt inte mer än människa nu när han äntligen finns här.
Just nu känns det lite lättare igen. I och för sig har vi varit hemma båda två dessa dagar, men tidigare kändes det jobbigt även då. Vi tränar på att få killen att sova i nestet, främst på tidiga förmiddagen och då brukar han sova där cirka en halvtimme. Sedan har vi gjort så dessa dagar att när det är dags för nästa tupplur (just nu orkar han bara vara vaken ungefär en timme i sträck) så har vi lagt honom i vagnen och gått ut i trädgården och jobbat lite. När vagnen står stilla så vaknar han ofta, men det brukar räcka med att rulla den en stund så sover han en stund till. Sedan på eftermiddagen går vi alltid på promenad och då blir det en vila på en och en halv timma minst. Sedan brukar han behöva sova en gång till innan den riktiga nattvilan och då har vi testat att lägga honom i nestet, men somnar han inte direkt då så har han fått sova i famnen på någon av oss någon timme ungefär.
Vid dagens promenad köpte Olle lite blommor till Storebror.
Trevlig helg önskar jag er alla!
onsdag 24 april 2013
In i väggen och sömnuppdatering
Jag har aldrig trott att det ska vara lätt att ha en liten bebis hemma, men ibland blir det bara för mycket. När mannen kom hem i måndags var jag helt inne i väggen. Jag hade då hela dagen kämpat med en gallskrikande och missnöjd bebis som aldrig var glad. I stort sätt hela kvällen grät jag av trötthet, uppgivenhet och maktlöshet. Under hela dagen hade jag känt mig otillräcklig och tvivlat på min förmåga att ta hand om ett litet liv.
Trots att denna bebis är den mest efterlängtade och goa som finns så kunde jag just då inte känna så. Allt var bara så jobbigt. Det kändes som jag vantrivdes att gå hemma hela dagarna, att jag bara räknade ner timmarna till mannen skulle komma hem och kunna ta honom och jag ville bara lägga ifrån mig honom och gå iväg. Dessutom fick jag skuldkänslor för de känslor som jag har. Har man längtar och kämpat "ska" man inte få må så här. Då "måste" allt vara underbart, men så är det ju faktiskt inte. Man är inte mer än människa även om man kämpat för att bli förälder länge.
När mannen och jag pratade senare på kvällen kom vi fram till att han stannar hemma resten av veckan så att vi kan hjälpas åt med den griniga pojke Olle är just nu. Vi bestämde också att jag skulle ringa vår sköterska på bvc för att diskutera mina tankar och känslor. Dessutom så bestämde vi att jag skulle sova i gästrummet på natten för att få sova ostört.
När jag igår sedan pratade med bvc-sköterskan så kändes det något bättre och hon ska kontakta en kurator som jag ska få gå och prata med. Vet inte om det kommer ge något, men det kan alltid vara bra att få prata med någon utomstående om sina tankar.
Idag känns det ytterligare något bättre, men jag känner mig skör på något sätt. Det behövs inte mycket för att den där väggen ska komma nära igen.
Vi fortsätter att kämpa på för att bebis ska sova i sängen på dagtid, vilket gått med varierat resultat. Idag har vi testat att han ska sova i nestet och det har faktiskt gått bättre än i sängen. På förmiddagen sov han först 45 minuter, var vaken 30 minuter och sov sedan igen i cirka en halvtimme. Efter det var han i alla fall trött och då lade vi honom i vagnen och gick ut i trädgården. Han somnade då direkt i vagnen, även om han vaknade flera gånger då vagnen stod stilla. När vi väl gick in tänkte vi att han med en gång skulle vakna (vilket han brukar), men då fortsatte han att sova i TVÅ timmar i vagnen!! På eftermiddagen gick vi på promenad så då sov han ytterligare en och en halv timme i vagnen. Så idag har han lyckats sovit riktigt bra.
Vi märker så tydligt när han får för lite sömn för då är han en riktigt sur, arg och missnöjd kille. Idag har han under sina korta vakna (orka bara vara vaken en timme i sträck) perioder varit glad och skrattat med hela ansiktet!
Idag är han 17 veckor gammal, men samtidigt måste vi komma ihåg att han är sex veckor för tidig och i och med det egentligen bara 11 veckor gammal. Man glömmer ibland det att han faktiskt kan vara sex veckor senare med vissa saker och tänker att han borde orka mera och kunna mera än vad han egentligen gör. Han är en liten bebis i en stor kropp...
Trots att denna bebis är den mest efterlängtade och goa som finns så kunde jag just då inte känna så. Allt var bara så jobbigt. Det kändes som jag vantrivdes att gå hemma hela dagarna, att jag bara räknade ner timmarna till mannen skulle komma hem och kunna ta honom och jag ville bara lägga ifrån mig honom och gå iväg. Dessutom fick jag skuldkänslor för de känslor som jag har. Har man längtar och kämpat "ska" man inte få må så här. Då "måste" allt vara underbart, men så är det ju faktiskt inte. Man är inte mer än människa även om man kämpat för att bli förälder länge.
När mannen och jag pratade senare på kvällen kom vi fram till att han stannar hemma resten av veckan så att vi kan hjälpas åt med den griniga pojke Olle är just nu. Vi bestämde också att jag skulle ringa vår sköterska på bvc för att diskutera mina tankar och känslor. Dessutom så bestämde vi att jag skulle sova i gästrummet på natten för att få sova ostört.
När jag igår sedan pratade med bvc-sköterskan så kändes det något bättre och hon ska kontakta en kurator som jag ska få gå och prata med. Vet inte om det kommer ge något, men det kan alltid vara bra att få prata med någon utomstående om sina tankar.
Idag känns det ytterligare något bättre, men jag känner mig skör på något sätt. Det behövs inte mycket för att den där väggen ska komma nära igen.
Vi fortsätter att kämpa på för att bebis ska sova i sängen på dagtid, vilket gått med varierat resultat. Idag har vi testat att han ska sova i nestet och det har faktiskt gått bättre än i sängen. På förmiddagen sov han först 45 minuter, var vaken 30 minuter och sov sedan igen i cirka en halvtimme. Efter det var han i alla fall trött och då lade vi honom i vagnen och gick ut i trädgården. Han somnade då direkt i vagnen, även om han vaknade flera gånger då vagnen stod stilla. När vi väl gick in tänkte vi att han med en gång skulle vakna (vilket han brukar), men då fortsatte han att sova i TVÅ timmar i vagnen!! På eftermiddagen gick vi på promenad så då sov han ytterligare en och en halv timme i vagnen. Så idag har han lyckats sovit riktigt bra.
Vi märker så tydligt när han får för lite sömn för då är han en riktigt sur, arg och missnöjd kille. Idag har han under sina korta vakna (orka bara vara vaken en timme i sträck) perioder varit glad och skrattat med hela ansiktet!
Idag är han 17 veckor gammal, men samtidigt måste vi komma ihåg att han är sex veckor för tidig och i och med det egentligen bara 11 veckor gammal. Man glömmer ibland det att han faktiskt kan vara sex veckor senare med vissa saker och tänker att han borde orka mera och kunna mera än vad han egentligen gör. Han är en liten bebis i en stor kropp...
söndag 21 april 2013
Kämpar med sömnen
Länge sen sist. Dagar rusar fram så bloggen hamnar i andra hand.
I torsdags hade vi bokat in ett extra besök på Bvc för att diskutera lillkillens sömn. Som det varit nu så har han, när han sover på dagen, alltid sovit i vår famn. Många säger: "det är väl mysigt", "ta vara på den tiden, den är snart förbi". Jo,visst, men det är inte mysigt att sitta med honom i famnen cirka sju timmar varje dag... Jag blir istället oerhört stressad av det. Jag trivs inte att sitta i morgonrock till klockan elva, vilket det blivit vissa dagar.
Vårt "bvc-tant" tyckte precis det också. Det kan vara mysigt en stund, men inte vid varje sovperiod varje dag. Hon gav oss lite tips på hur vi ska få honom att sova sin dagssömn i sängen istället. När han börjar bli trött ska vi söva honom och lägga honom i sängen. Sover han bara en kort stund så gör han. Då tar vi upp honom och låter honom vara vaken tills vi ser att han är trött igen. Det kanske bara blir en halvtimme. Då kör vi samma sak igen. Ner i sängen så han lär sig att det är där han ska sova även dagtid.
Tanken var att vi skulle börja testa detta i fredags, men då var jag tvungen att åka till veterinären med katten som återigen fått stryk. Som tur var, var min syster här då så att hon kunde ta lillkillen en stund. Vi försökte under den dagen att söva i sängen och lyckades väl någon gång, men då jag mest hade tankarna på katten så blev satsningen på hans sömn uppskjuten tills igår. Under hela dagen igår sov han bara i min famn i en halvtimme på hela dagen. Annars så sov han antingen i sängen eller i vagnen ute i trädgården. I sängen sov han dock bara i 30-minutersetapper, men bättre än inget. Dock tar det just nu en ganska lång stund att söva honom. Förhoppningsvis kommer sövningen går bättre och bättre och att han sover längre och längre stunder varje gång. Just nu sover han i sängen och jag har två händer fria till att skriva med!
Katten, förresten, hade fått ett bett i halsen så han hade fått luft innanför huden, emfysem, så han hade jätteont har har sedan i fredags gått på smärtstillande samt pencillin. Stackars liten...
När vi ändå var på bvc så blev det också vägning och mätning och lillkillen är inte så liten längre. Nu är han 62,5 cm lång och väger 6610 gram. Så igår var det premiär var en body i storlek 62. Det var faktiskt fortfarande lite stor. Till sin 62-body har han ett par byxor i storlek 50. Det är märkligt det där med storlekar!
I torsdags hade vi bokat in ett extra besök på Bvc för att diskutera lillkillens sömn. Som det varit nu så har han, när han sover på dagen, alltid sovit i vår famn. Många säger: "det är väl mysigt", "ta vara på den tiden, den är snart förbi". Jo,visst, men det är inte mysigt att sitta med honom i famnen cirka sju timmar varje dag... Jag blir istället oerhört stressad av det. Jag trivs inte att sitta i morgonrock till klockan elva, vilket det blivit vissa dagar.
Vårt "bvc-tant" tyckte precis det också. Det kan vara mysigt en stund, men inte vid varje sovperiod varje dag. Hon gav oss lite tips på hur vi ska få honom att sova sin dagssömn i sängen istället. När han börjar bli trött ska vi söva honom och lägga honom i sängen. Sover han bara en kort stund så gör han. Då tar vi upp honom och låter honom vara vaken tills vi ser att han är trött igen. Det kanske bara blir en halvtimme. Då kör vi samma sak igen. Ner i sängen så han lär sig att det är där han ska sova även dagtid.
Tanken var att vi skulle börja testa detta i fredags, men då var jag tvungen att åka till veterinären med katten som återigen fått stryk. Som tur var, var min syster här då så att hon kunde ta lillkillen en stund. Vi försökte under den dagen att söva i sängen och lyckades väl någon gång, men då jag mest hade tankarna på katten så blev satsningen på hans sömn uppskjuten tills igår. Under hela dagen igår sov han bara i min famn i en halvtimme på hela dagen. Annars så sov han antingen i sängen eller i vagnen ute i trädgården. I sängen sov han dock bara i 30-minutersetapper, men bättre än inget. Dock tar det just nu en ganska lång stund att söva honom. Förhoppningsvis kommer sövningen går bättre och bättre och att han sover längre och längre stunder varje gång. Just nu sover han i sängen och jag har två händer fria till att skriva med!
Katten, förresten, hade fått ett bett i halsen så han hade fått luft innanför huden, emfysem, så han hade jätteont har har sedan i fredags gått på smärtstillande samt pencillin. Stackars liten...
 |
| Den här filuren besökte fågelmatningen i fredags! |
tisdag 16 april 2013
Inköp i Ullared - Gärna tips från er
I början av maj åker jag,min syster med sambo till Ullared i två dagar för att shoppa lite. Så just nu funderar jag på inköpslistan. Naturligtvis kommer jag köpa lite kläder till lillkillen. Jag har inventerat hur mycket kläder han har i större storlekar och han har en hel del, men tanken är att jag ska köpa kläder kanske till och med storlek 86. När vi var där förra gången köpte jag kläder upp till storlek 74. Trots att han vid förra besöket på bvc var 60 cm lång sitter fortfarande storlek 56 perfekt på honom så de större storlekarna får vänta lite, men bra att passa på att köpa lite när jag ändå är där.
Sedan har jag tänkt att köpa lite leksaker. Vad för leksaker kan vara kul för lillkillen upp till ett års ålder? Visst kan en plastburk fungera som leksak till en halvårsbebis, men det är ju alltid kul med lite "riktiga" leksaker. Ni som har /har haft barn i den åldern - vad har era bebisar gillat? Gåstol?, hoppgunga? byggklossar? snuttefiltar?, skallror? Eller något helt annat?? Kom gärna med tips!!
Dessutom ska jag se om det finns lite grejer till dopet, då främst till bjudningen efteråt. Servetter och pappdukar till exempel. Sedan vet jag inte vad vi ska dekorera borden med. Ljus känns inte helt rätt i slutet av maj. De kommer antagligen inte synas... Blommor är ju annars ett säkert kort!
Sedan har jag tänkt att köpa lite leksaker. Vad för leksaker kan vara kul för lillkillen upp till ett års ålder? Visst kan en plastburk fungera som leksak till en halvårsbebis, men det är ju alltid kul med lite "riktiga" leksaker. Ni som har /har haft barn i den åldern - vad har era bebisar gillat? Gåstol?, hoppgunga? byggklossar? snuttefiltar?, skallror? Eller något helt annat?? Kom gärna med tips!!
Dessutom ska jag se om det finns lite grejer till dopet, då främst till bjudningen efteråt. Servetter och pappdukar till exempel. Sedan vet jag inte vad vi ska dekorera borden med. Ljus känns inte helt rätt i slutet av maj. De kommer antagligen inte synas... Blommor är ju annars ett säkert kort!
måndag 15 april 2013
Mammaupptagen
Tidigare har jag aldrig reflekterat över begreppet mammaledig.
Vaddå, ledig? Jag har aldrig tidigare varit så upptagen som nu!! Mammaupptagen vore ett bättre ord för det som jag just nu är.
Jag har i mitt huvud en mängd uppslag för blogginlägg, men tiden finns inte. Det är heller inte helt lätt att skriva med en bebis i famnen. Där befinner han sig när han sover på dagarna, vilket blir ganska många timmar. Jag försöker att lägga ner honom, utan något bra resultat. Snarare blir det bara värre. Mer skrikig övertrött pojke.
Nu fortsätter jag att vara mammaupptagen!
Vaddå, ledig? Jag har aldrig tidigare varit så upptagen som nu!! Mammaupptagen vore ett bättre ord för det som jag just nu är.
Jag har i mitt huvud en mängd uppslag för blogginlägg, men tiden finns inte. Det är heller inte helt lätt att skriva med en bebis i famnen. Där befinner han sig när han sover på dagarna, vilket blir ganska många timmar. Jag försöker att lägga ner honom, utan något bra resultat. Snarare blir det bara värre. Mer skrikig övertrött pojke.
Nu fortsätter jag att vara mammaupptagen!
fredag 12 april 2013
Sångerna klara
Nu har vi bestämt vilka sånger solisten ska sjunga på dopet. Det blir "Livet i min famn" och "Störst av dem är kärlek". Jag hoppas att det kommer bli riktigt bra.
Anmälningarna till dopet droppar in, men än är det en månad kvar av anmälningstiden så jag hoppas att det droppar in ännu fler som kommer.
Dopklänningen har jag nu handtvättat med galltvål. Den var ju inte direkt smutsig, utan tvätten var mest till för att fräscha upp den eftersom den legat i ett förråd sedan 1978. Det jag ska ordna till dopklänningen är ett band. Frågan är bara vilken färg. Jag vill i alla fall inte ha blått. Jag har funderat på grönt. Det kan ju passa till årstiden. För vid dopet måste ju våren kommit på riktigt...
Anmälningarna till dopet droppar in, men än är det en månad kvar av anmälningstiden så jag hoppas att det droppar in ännu fler som kommer.
Dopklänningen har jag nu handtvättat med galltvål. Den var ju inte direkt smutsig, utan tvätten var mest till för att fräscha upp den eftersom den legat i ett förråd sedan 1978. Det jag ska ordna till dopklänningen är ett band. Frågan är bara vilken färg. Jag vill i alla fall inte ha blått. Jag har funderat på grönt. Det kan ju passa till årstiden. För vid dopet måste ju våren kommit på riktigt...
måndag 8 april 2013
Oj, vilken skrikig helg
I helgen försvann Olle och en gnällig och skrikig pojke tog hans plats. Vad vi än gjorde eller inte gjorde så var det hysterisk gråt som gällde som inte gick att trösta bort.
Både mannen och jag kände oss maktlösa och till slut ger man nästan upp...
Det är då tur att det vid några korta stunder fanns en glad pojke också som på den här bilden. Den här bilden togs i lördags när han provade sin barnstol för första gången. Säkert lite tidig för honom att sitta i den, men just nu har han suttit i den i cirka fem minuter åt gången och då varit nöjd under tiden. Kanske kul att komma upp i vår höjd vid matbordet och kunna kolla in oss när vi äter mat.
Hittills idag är han mer pigg, glad och nöjd. Hoppas att det fortsätter så för det är påfrestande med en missnöjd och skrikande pojke allt för länge.
Både mannen och jag kände oss maktlösa och till slut ger man nästan upp...
Hittills idag är han mer pigg, glad och nöjd. Hoppas att det fortsätter så för det är påfrestande med en missnöjd och skrikande pojke allt för länge.
fredag 5 april 2013
Sjukstugan fortsätter
Olle är frisk, men jag och mannen snorar och hostar fortfarande samt att min röst i stort sätt försvunnit. Vi har trots förkylningen försökt att komma ut på våra promenader i alla fall. Det har de senaste dagarna varit jättehärligt väder så att bara sitta inne är vi inte klarat av. Dessutom så sover Olle så bra i vagnen när den rullar. Dagtid är det i vagnen på promenad som han sover som bäst. När vi är hemma sover han bara korta stunder och då helst i famnen, vilket är mysigt, men inte hela tiden. Idag har vi försökt att få honom att somna på andra ställen förutom i famnen med varierat resultat...Bland annat lade vi honom i vagnen och gick ett varv i trädgården. Han somnade efter några minuter, men sedan när vi kom in och vagnen stod stilla så vaknade han ganska snart igen...
På natten däremot sover han riktigt bra. Vi lägger honom i sin säng mellan halv åtta och åtta. Sedan sover han till cirka två då han vaknar och vill ha flaskan. Jag sover vidare då, eftersom mannen nästan alltid tar den matningen. Sedan somnar han igen i sin säng, men vaknar dock runt fyra- fem och har då ibland svårt att somna om. Ibland somnar han om i sin säng eller så får han komma upp och sova på någon av våra bröst. Då kan han sova vidare till klockan sex - sju då det kan vara dags för mat igen. Det är skönt för mig att kunna sova i stort sätt ostört från att jag går och lägger mig (cirka 22.00) tills han vaknar vid fyra. Jag hör ju när det är dags för nattmatning, men eftersom jag vet att mannen tar den matningen så behöver jag inte vakna till. Jag känner att jag just nu behöver den sömnen då det på dagtid är svårt för mig att hinna somna dom korta stunder som Olle sover.
Någon föreslog i en kommentar att jag inte vilar när jag promenerar och att, när vi kommer hem, är Olle pigg och jag får ingen möjlighet att vila. Jag skulle inte klara av en hel dag inomhus. Jag behöver promenaden. Den ger mig återhämtning. Skulle vi vara inomhus en hel dag så får inte Olle den ordentliga dagssömn som han behöver och då blir han gnälligare vilket skulle göra att jag bara skulle bli tröttare än om vi tar vår promenad. När jag känner att jag behöver sova på dagtid brukar jag göra det när mannen kommer hem klockan fem.
Det som nu är skönt är att Olles magproblem helt verkar vara borta sedan några veckor tillbaka. Nu fiser han utan problem. Tidigare kämpade han så mycket för att få till en fis :-)
Sedan jag ökade min dos kortison igen har min värk i tummen i stort sätt försvunnit så nu känner jag inte av den så mycket alls. Det jag kan konstatera är i alla fall att Humira enbart inte ger mig den smärtlindring som jag skulle önska...
Jag ska föröver få en tid till arbetsterapeut för utprovning av skenor. Det är bra att ha utprovade såna då min värk kommer då och då.
På natten däremot sover han riktigt bra. Vi lägger honom i sin säng mellan halv åtta och åtta. Sedan sover han till cirka två då han vaknar och vill ha flaskan. Jag sover vidare då, eftersom mannen nästan alltid tar den matningen. Sedan somnar han igen i sin säng, men vaknar dock runt fyra- fem och har då ibland svårt att somna om. Ibland somnar han om i sin säng eller så får han komma upp och sova på någon av våra bröst. Då kan han sova vidare till klockan sex - sju då det kan vara dags för mat igen. Det är skönt för mig att kunna sova i stort sätt ostört från att jag går och lägger mig (cirka 22.00) tills han vaknar vid fyra. Jag hör ju när det är dags för nattmatning, men eftersom jag vet att mannen tar den matningen så behöver jag inte vakna till. Jag känner att jag just nu behöver den sömnen då det på dagtid är svårt för mig att hinna somna dom korta stunder som Olle sover.
Någon föreslog i en kommentar att jag inte vilar när jag promenerar och att, när vi kommer hem, är Olle pigg och jag får ingen möjlighet att vila. Jag skulle inte klara av en hel dag inomhus. Jag behöver promenaden. Den ger mig återhämtning. Skulle vi vara inomhus en hel dag så får inte Olle den ordentliga dagssömn som han behöver och då blir han gnälligare vilket skulle göra att jag bara skulle bli tröttare än om vi tar vår promenad. När jag känner att jag behöver sova på dagtid brukar jag göra det när mannen kommer hem klockan fem.
Det som nu är skönt är att Olles magproblem helt verkar vara borta sedan några veckor tillbaka. Nu fiser han utan problem. Tidigare kämpade han så mycket för att få till en fis :-)
Sedan jag ökade min dos kortison igen har min värk i tummen i stort sätt försvunnit så nu känner jag inte av den så mycket alls. Det jag kan konstatera är i alla fall att Humira enbart inte ger mig den smärtlindring som jag skulle önska...
Jag ska föröver få en tid till arbetsterapeut för utprovning av skenor. Det är bra att ha utprovade såna då min värk kommer då och då.
onsdag 3 april 2013
Sjukstuga
Idag är det sjukstuga här hemma. Alla tre är i olika stadier i en förkylning. Olle är hostig, lite snuvig och hade på morgonen lite feber. Vi vuxna har ont i halsen och lite snuviga.
Så idag blir en lugn dag då vi alla försöker kurera oss så mycket det går.