Så klart ska ni få veta det.
Just nu pågår inskolning till förskolan då mannen ska börja jobba igen den 1 september efter att ha varit föräldraledig sedan årsskiftet. Det har flutit på jättebra och Olle har inte svårt att bli lämnad på förskolan, vilket känns skönt. Så när mannen börjar jobbar är det första gången sedan augusti 2012 som vi båda jobbar samtidigt... Först var jag sjukskriven, sedan föräldraledig, sedan jobbade jag medan mannen varit hemma.
Olle är nu snart 20 månader och en kille full med energi. Nu går han inte längre utan nu har han sedan någon vecka kommit på att man kan springa! Det är ju mycket roligare än att gå. Då kommer man ju fram ännu fortare :-) Han sitter inte stilla många minuter förutom när han sitter i sandlådan. Där kan han tillbringa lång tid med att gräva, lasta på sand i sin lastbil och sedan lasta av och så om igen. Talet kommer sakta men säkert, men än så länge är det inte så många ord som han säger förutom aatz (katt), est (häst), gaga (vill ha) mamama (napp) mamma (som det låter mamma).
Han älskar att hjälpa till. Han plockar i och ur tvättmaskiner, hämtar saker man ber om och plockar in matvarorna i kylen efter att man handlat.
Nu under sommaren har vi varit lediga tillsammans i åtta veckor (varvat föräldraledighet och semester) vilket varit jätteskönt. Det har ju verkligen varit en kanonsommar. Ibland till och med för varmt... Sommarens utflykter bestod av en vecka på Öland, en dagstripp till Stockholm, besök hos farmor och farmor, moster och morfar. Vi har också hunnit med några besök på Kolmårdens djurpark, och givetvis har vi hälsat på storebror Dutt på kyrkogården. Varje gång vi kommer dit vinkar Olle mot Dutts namnskylt även om han naturligtvis än inte riktigt förstår vad han vinkar åt. Dessutom har vi bara tagit det lugnt. Det har blivit långa dagar då Olle fortfarande är extremt morgonpigg och vaknar ofta mellan fem och halv sex på morgonen. Lite väl tidigt tycker jag, men vi har fortsatt med regeln att vi inte går upp ur sängen förrän efter sex.
I sommar blev vi också tvungna att avliva vår katt. Han mådde allt sämre under våren och den 24 juni var vi hos veterinären och då hade han gått ner en och ett halvt kilo på två månader. Han var 13 år så hans kropp var helt enkelt slut. Ett jobbigt beslut, men nödvändigt. Olle var med och innan vi gick därifrån vinkade han flera gånger till vår lilla katt. Så fint att se.
Vi ville dock inte vara ett kattlöst hem så ganska snart köpte vi en ny katt från ett katthem. Så nu bor en svart ettårig hittekatt hos oss. Han och Olle trivs med varandra även om Olle ibland är lite för hårdhänt emot katten. Katten äter upp den mat som trillar från Olles plats vid matbordet och Olle sticker till honom lite mat när han tror ingen ser...
Med andra ord har vi det bra vår lilla familj! Ibland är det jobbigt, men så är det nog för alla familjer. Bjuder på några bilder också. Bilden på Olle kommer jag ta bort efter ett tag då jag gjort så i hela bloggen för att skydda honom.
 |
| Vår nya familjemedlem Marcus |
 |
| Saknade Baltazar. Ligger nu begravd vid Dutts minnesträd. på tomten |