måndag 8 februari 2010

I en låda under sängen...


...finns drömmen om en bebis.
Ända sedan sommaren 2008 har den med jämna mellanrum fyllts på.

När jag känner mig nere drar jag fram lådan, klämmer och känner på kläderna, kategoriserar dom efter storlek eller efter typ av plagg. Drömmer mig bort för en stund...

Kalla mig knäpp för det kanske jag är. Det är inte helt lätt att handla helt förståndigt i den här situationen.

3 kommentarer:

  1. Hej Längtan.
    Jag tycker inte alls att det är konstigt att längta eller ha en låda under sängen med saker man vill kunna använda.

    Du ställde en fråga på min blogg om varför jag använder blodförtunnande medicin.
    Jag har inte samma problem som du.
    När jag väntade barn första gången så blev det en liten ynklig bäbis på 1 kg och 39 cm. Hon var 5 veckor tidig, men undernärd så att var bara hälften så stor som hon borde vara (idag är hon en pigg och fullt fungerande 4,5-åring). Moderkakan var bara en tredjedel så stor som en normal moderkaka, men de vet inte säkert varför eftersom inga testresultat finns från den.
    Nu, när jag upptäckte att jag var gravid igen, så tog de extra blodprov på mig (för att undvika att få en så liten bäbis igen). Då visar det sig att jag har 8-10 gånger förhöjd risk att få blodpropp just när jag är gravid (inte annars!). Antagligen var det fullt med blodproppar i moderkakan förra gången som hindrat näringen att nå lilla fröken M. Ren tur att blodpropparna inte hamnade någon annanstans i kroppen...
    Därför får jag nu blodförtunnande medicin både i piller- och sprutform.
    Jag är inte spruträdd (har varit blodgivare), men vill inte se nålen sjunka in i kroppen när jag måste ta en spruta. Nu när jag måste ta dagliga sprutor, och ingen kan hjälpa mig med det, så är det bara att gilla läget och ta de där förbenade sprutorna i magen. Det går bättre än förväntat!
    Och det är ju för Yodas skull, vilket gör det mycket lättare :-)

    All respekt för dig och din längtan och jag håller tummarna för att IVF ska fungera för dig och din man. Jag kommer att följa din blogg och ser fram emot att fira varje litet framsteg allteftersom de kommer :-) För de kommer!

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Medioker: Oj, det var en liten M du fick. Vilket tur att blodpropparna i moderkakan inte gjorde att M försvann helt. För det har jag läst att det mycket väl kan hända.

    För övrigt gillar jag verkligen arbetsnamnet på din blivande bäbis, Yoda!

    SvaraRadera
  3. Mysigt med bebissaker. Själv har jag i stort sett inte vågat köpa någonting. Vågar inte gå in i barnaffärer ens.

    SvaraRadera