Alldeles för många kollegor vet om våra problem på mitt jobb. Det kände jag idag när jag kom tillbaka efter några dagars ledigt och arbetslösa dagar. Det är väl bra att de vet och inte undrar varför jag är borta ibland eller om jag är sur och disträ, men idag hade jag gärna sluppit alla frågor.
Fortfarande vet inte våra föräldrar eller min syster om vår situation. Jag kan inte förstå att det ska vara så jävla svårt att berätta för dom. Vi har väl kommit till den punkten då det känns som det behövs göras.
Mannen har idag ringt och berättat för sin bror och det hade väl gått bra när han väl tog sig i kragen och gjorde det.
Jag kan inte ens förstå hur jag ska påbörja ett samtal med min syster och pappa när jag ska berätta detta. Vi har en relativt nära relation, men det har aldrig varit naturligt att prata om såna saker.
Kan man skicka ett mejl eller ett sms? Naturligtvis inte, men det skulle kännas bäst.
Eller ska jag på mitt födelsedagskalas nästa helg säga "Ni kanske undrar varför ni inte blivit moster och morfar än?"
Usch, vad jobbigt allt är. Att det ska vara så förbannat svårt att berätta för de personer som står mig närmast.
Men vännen! Det är klart att du kan skicka ett mail! Om du förklarar varför du skickar mail så tror jag att dom förstår :-)
SvaraRadera"Det är väldigt svårt för mig att prata om det här och därför skickar jag ett mail. För flera års sedan började vi känna, att det var dags att bilda familj, men åren gick och bla bla..
Nu när ni vet det här är det kanske lättare för mig att prata...
Huvudsaken är ju att det känns bra för dig! Jag skickade ett långt mail till mina närmsta vänner när jag kände att det var tid att berätta och det mottogs jätte bra.
Kram
Om du vill berätta för dina nära och kära finns det inget si eller så sätt som rätt eller fel. Berätta det på det sättet du tycker känns bäst.
SvaraRaderaIvf är något som är tufft att gå igenom, det krävs mycket tålamod, hopp och jävlar anamma. Men det är värt det!!
Själv är jag inne på mitt andra ivf. Vi blev gravida på första, men hennes lilla hjärta slutade slå...
Jag håller mina tummar för dig!!
Kramar
Håller med ovanstående, gör det som känns rätt för dig - oavsett sätt. Det finns inga rätt eller fel när man ska säga tunga saker.
SvaraRaderaMin egen erfarenhet är att de man berättade för tog det så mycket bättre än jag trodde, jag fick snarare en massa stöd jag inte väntat. Många lycka till, kram
Förstår att det känns jobbigt!
SvaraRaderaMen jag skulle nog ändå prata istället för att maila. För annars kanske det känns konstigt när ni träffas den. Tror du inte de redan har anat?
Kram
Berätta precis som du vill och man kan ju skicka brev också inte bara mail.
SvaraRaderaVi drog oss för att berätta för min mans föräldrar, men det var inte alls så svårt som jag hade trott. Vi sa att vi har försökt länge och att det varit för svårt att prata om ... De hade anat och var jätteglada att vi pratade om det.
Det var så skönt när vi hade berättat!
Det är så svårt att veta hur man ska börja när man berättar.
SvaraRaderaKan du inte skriva ett mail, ringa upp, be dem läsa, och när de läst klart får de ringa upp dig! Säg att det är något du vill berätta men som är så svårt att prata om...
SvaraRaderaLycka till!
Nhea
Tycker du ska skriva ner dina känslor och berätta i ett mail. Inget konstigt med det alls. Ibland är det så mycket lättare att uttrycka sig i ord. En stor kram till dig!!!
SvaraRaderaGoa Längtan.
SvaraRaderaMitt hjärta värker när jag förstår var du har gått igenom ännu en gång.
Förhoppningarna och sedan besvikelsen och sorgen.
Du är stark som mäktar med! Skönt att du har en man att dela allt med.
Familjen kommer att ha förståelse för att detta har varit svårt att tala om för er.
Mitt förslag är att någon annan berättar för dem (i stora drag) och betonar varför ni inte har berättat själva.
När monstret väl är ute ur garderoben (även om det bara är konturerna) så blir det så mycket enklare att tala om det.
Min bror fick berätta för min mamma om att jag var gravid och alla besvärliga omständigheter runt omkring faderskapet.
Efter det var det liksom inte lika konstigt längre.
Svårt att förklara.
Vet att vi inte riktigt har liknande dilemma (enorm underdrift), men det är iallafall ett annat sätt att gå till väga.
Mina tankar är med dig!
Kramar!
Du behöver inte bekymra dig, kära lillasyster. Jag har varit uppdaterad de senaste två åren. Det är tur att internet finns...
SvaraRadera