tisdag 31 maj 2011

Att begrava sitt barn

På den första riktigt varma sommardagen med 28 grader i luften klär vi på oss fina ljusa sommarkläder och åker till St Olof kapell. Med tunga steg går jag ur bilen och går upp mot kapellet. Utanför väntar prästen och kvinnan från begravningsbyrån. Innan vi går in i det lilla kapellet går prästen igenom i stora drag hur han tänkt att lägga upp det. Vi hälsar också på kantorn som ju är min körledare.

När vi går in i kapellet ser jag den lilla träkistan som står på ett fårskinn. Ovanpå kistan står den kistdekoration som vi beställt med vita och blå blommor.Där står också en ljus tänt i en fin ängelljusstake. Framför kistan på golvet ligger en bukett från Dutts farmor och farfar. Vi sätter oss på en varsin stol då på den sidan av kistan ligger två enkla vita rosor. Den ena från Dutts moster och den andra från morfar. På våra platser ligger också en varsin handblomma - en vit ros. Dessutom ett litet program över ordningen samt en psalmbok.

Ceremonin börjar med att solisten sjunger Tears in heaven och jag har hört henne sjunga förutom så jag visste att hon var duktig, men jag kom inte ihåg att hon var så duktig! Så otroligt fint hon sjöng!

Sedan var det dags för oss alla sjunga psalm 899, Innan. Den psalmen rekommenderade prästen igår när han var här och den har en väldigt passande text i detta sammanhang. Den klassas som en doppsalm, men vi tyckte den passade perfekt även till detta tillfälle.

När jag sedan såg vad som stod som nästa punkt i ordningen blev jag nästan lite full i skratt. Det stod "prat". Det är här som prästen har sin lilla reflektion över hur det kunde gå så här, trots att vi kämpat så, att det inte var tänkt att vi skulle träffas under dessa omständigheter, men nu när läget är som det är så måste man göra ett välkomnande och ett avsked av Dutt som bra och värdigt som möjligt. Han pratar också om vår framtid och önskar oss all lycka på vägen. Han påpekar också att Dutt är trots allt vår förstfödda son och att vi är mamma och pappa, fast han var för sjuk för att klara av livet på jorden och att han blir väl omhändertagen där han är nu.

Detta "prat" blev väldigt lugnt, fint och intimt då vi tre satt nära varandra och han talade direkt till oss.
Han läser en kort bibeltext och ber sedan en bön för Dutt, för oss och för våra anhöriga.

Sedan är det vår tur att ta avsked av Dutt. På darriga ben ställer jag mig upp och tar min lilla handblomma och vi ställer oss båda vid den lilla lilla kistan. Tårarna vill inte riktigt komma men näsan rinner desto mera. Vi lägger våra blommor på kistan. M mumlar "sov gott", medan jag inte får fram något, men smeker handen över kistlocket. Vi står kvar så en stund innan vi sätter oss ner igen. Då är det prästens tur att göra själva överlämnandet av Dutt i Guds händer.

Sedan är det dags för solisten av sjunga Carolas Jag vill alltid älska. Den sången är speciellt skriven för sådana här tillfällen och då var det svårt att hålla tårarna. M började då gräva efter näsdukarna han hade i fickan och då passar jag på att ta en jag också. I ögonvrån ser jag att kvinnan från begravningsbyrån också letar efter näsduk...

Återigen dags för en psalm. Nummer 796 Du lilla barn. Jag försöker att sjunga med så mycket som möjligt men vissa stunder blir jag tyst då texten känns som mest träffande. Sedan är det dags för en kort välsignelse och sedan är det över.

Efter själva ceremonin tar vi lite foton på kistan, kistbanden och blommorna från våra anhöriga. Då säger kvinnan från begravningsbyrån att den lilla ängelljusstaken får vi ta med oss hem. Mitt i allt blir jag glad för under hela ceremonin hade jag mina ögon fokuserad på just ljusstaken. Dessutom plockar hon av två revor av hjärtan på tråd som fanns i kistdekorationen.

När vi fotograferat färdigt och fått med oss ljusstaken och hjärtan på tråd pratar vi några sista ord med prästen och vi kommer återigen överens om att vi har ett dop innestående.

När vi går ut från kapellet känner jag mig tom. Det enda jag bär på är en liten kartong med en ängelljusstake och revorna från hjärtan på tråd. Det är det enda jag fick med mig... Naturligtvis har jag med mig alla fina ord prästen sa, de fina bilderna av den lilla lilla kistan i trä, de fina blommorna, men tänk om jag hade fått tagit med mig Dutt hem livs levande.

Efter att vi kom hem har vi varit ganska avslagna. Dessutom har det varit grymt varmt så det bästa stället att vara på har varit inomhus. Jag har i alla fall planterat revorna så jag hoppas att de tar sig och växer sig stora.

Om man nu kan säga att en begravning av sitt lilla barn var bra så var det faktiskt det. Stillsamt, eftertänksamt och trots allt hoppfullt och ljust.

Flera gånger under ceremonin hade prästen svårt att få fram orden. Även han var tagen av situationen och antagligen mer tagen eftersom han känner mig sedan jag var barn och varit deltaktig i mitt liv med mammas begravning och vår vigsel.

Sov gott Dutt och hoppas att du har hittat många änglapojkar och änglaflickor att leka med. Dessutom hoppas jag att din mormor håller ordning på dig för även om du är en änglapojke måste du ju få lite uppfostran.

Blommor från farmor och farfar


Blommor från moster och morfar

Ängelljusstaken som vi fick med oss hem

38 kommentarer:

  1. Usch vad sorgligt. Men fint på samma gång. Jag tänker mycket på er och Dutt. Ta hand om varandra!

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt vackert. Vad fint ni gjort det trots allt. Alla tankar går till er!!! kram

    SvaraRadera
  3. Åh vad jag är ledsen att ni ska behöva gå igenom det här. du skriver så fint pch mina tårar rinner för er.. Ängeln är jätte fin, det ser ut som en Skulltuna.. Jag har också en hemma som vi brukar tända då och då. Det finns 2 lite större storlekar också om du vill ställa dom i en liten grupp :-) Skyddsänglar kan man aldrig få för många av.

    Kram.

    SvaraRadera
  4. Jag är alldeles randig i ansiktet av tårar, törs nästan inte gå in här för jag bara gråter varje gång jag läser dina ord. Fint skriver du! Men den lilla kistan... usch!
    Jag hoppas resten av livet ska bli ljust för er.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  5. carro: Ja, det stämmer att det är en Skultuna. Skyddsänglar kan man absolut inte få för många av.

    SvaraRadera
  6. Jag kan inte hålla tårarna tillbaks. Så fint ni gjorde för er lille son. Många kramar till er.

    SvaraRadera
  7. Tårarna rinner nerför mina kinder...

    Så vackert verkar det ha varit. Nu är Dutt hos Gud och hos sin mormor, som säkert har ett extra öga på honom, där han leker med alla andra små barn.

    Varma kramar!

    SvaraRadera
  8. Jessica,Magnus,Klara o Hedvig31 maj 2011 kl. 20:27

    Så fint ni ordnat för er Dutt. Vackert,värdigt och eftertänksamt.
    Mormor tar hand om honom nu.

    Vi finns för er när ni behöver.

    SvaraRadera
  9. Så vackert och sorgligt. Kistan ovanpå fårskinnet för tankarna till ett fluffigt moln med Dutt på.

    Kramar!

    SvaraRadera
  10. Jag tittar på bilderna och inser att er lille Dutt ligger där i. Det gör så ont i mitt hjärta och jag kan inte förstå varför han inte fick stanna hos er. Tyvärr är det ju inte meningen att man ska förstå allt och vissa frågor bär man med sig en hem livstid. Men jag är säker på att ni kommer få bli föräldrar även till ett levande barn, när ni känner er redo. Ta hand om varandra och sörj tillsammans.

    Kram Rebecca

    Ps: Jag är säker på att Dutts mormor ser efter honom. Ds

    SvaraRadera
  11. Tänker på er och lilla Dutt. Otroligt fint skrivet och fin begravning. Finns inte ord som är bra nog att skriva...ta hand om er!

    SvaraRadera
  12. Tårarna rinner, får nog inte ner några ord just nu... Tänker på Er & är så ledsen att ni ska behöva gå igenom det här! Önskar jag kunde hjälpa dig bära lite smärta!

    Kram Nhea

    SvaraRadera
  13. Tänker på er i er sorg

    SvaraRadera
  14. Finner inga ord...
    Vill bara säga att jag beklagar verkligen sorgen och jag tänker på Er, mycket.
    Och ber för Er och Dutt
    Många hårda styrkekramar

    SvaraRadera
  15. Jättekram till er! /Du + jag och framtiden

    SvaraRadera
  16. Mitt i allt det hemska så verkar den lille ha fått en mycket vacker och värdig begravning och ni verkar ha fått ett fint avslut med den jättefina begravningen.
    Nu menar jag inte avslut som tack och hej, Dutt kommer ju alltid att vara en del av er och alltid vara med er. Men det blir så definitivt vid begravningen på något sätt.
    Jag hoppas att jag aldrig ska behöva begrava ett barn någonsin och jag känner så otroligt starkt med er.
    Jag hoppas att när ni känner er redo igen, då. DÅ ska Dutt få ett syskon.
    Många varma kramar <3

    SvaraRadera
  17. Tack för att du delade med dig av denna tunga dag i ert liv. Det låter väldigt värdigt och vackert, trots allt. Jag är helt säker på att Dutt hittat massor av söta små änglaflickor i himlen vid det här laget.
    Många varma kramar från oss.hypotp

    SvaraRadera
  18. Tråkigt att ni ska behöva gå igenom detta. Men trots allt verkar ni haft en fin cermoni, väldigt vackra bilder du lagt upp. Får önska er all lycka till i framtiden.

    SvaraRadera
  19. Vilken vacker dag där, mitt i all sorg. Jag är säker på att Dutt vakar över er när ni behöver det som mest, och lägger övrig tid på lek med andra barn och på att vara med sin mormor. Men han tittar alltid till sin mamma och pappa. De har koll, våra änglar.
    Kram från Ängeln Cornelius mamma

    SvaraRadera
  20. Så vackert o så sorgligt på en o samma gång, jag kan inte annat än att gråta o hoppas på att ni snart står på ett dop med en frisk liten krabat i armarna. Kramar om i massor

    SvaraRadera
  21. Vi har också varit med och begravt vår lilla son som blev 27 veckor i magen. Det är nu 32 år sedan och han finns med mig i mitt hjärta. Tänker på er. Är nu mamma till tre vuxna barn.

    SvaraRadera
  22. Svårt att skriva något annat än förtvivlat ledsen för er skull... Men Dutt fick en fin minnesstund och kommer alltid leva i era hjärtan!
    <3

    SvaraRadera
  23. Tack för att du orkar dela med dig.
    Massa kramar

    SvaraRadera
  24. Så otroligt vackert, men sorgligt. Tårarna rinner när jag läser om ert farväl av Dutt.
    Många stora kramar till er!

    SvaraRadera
  25. Gråter varenda gång jag går in på din blogg, och inte minst idag efter begravningsbilderna. Vackert men det va ju inte såhär det skulle gå. Känslorna går rätt in i hjärtat på mig och jag hoppas ingen annan ska behöva gå igenom den sorg ni går igenom.
    Stor Kram M

    SvaraRadera
  26. Jag är glad för er att det blev bra. Kram

    SvaraRadera
  27. Tack för att du berättar så fint om detta svåra. Önskar er allt gott i fortsättningen.

    SvaraRadera
  28. Tror du William och Dutt leker tillsammans? :) Dem och alla de andra änglabarnen är tillsammans på den största och finaste lekplatsen dem har skådat! :) Våra söner har det bra där uppe vännen, det vet jag. Dem vakar över oss. Ta nu vara på varandra du och din sambo, och ni ska se att ni är starka nog att klara det här! Tillsammans är ni starka!

    SvaraRadera
  29. Så fint. Det gör mot i mitt hjärta när jag läser om Dutts begravning. Så skulle det ju inte bli.
    Kram

    SvaraRadera
  30. Det verkade vara ett fantastiskt fint avsked av lille Dutt. Det gör ont i hjärtat att ni måste gå igenom det här. Ni ska veta att vi tänker på er flera flera gånger om dagen och att vi är många som finns här i bloggvärlden och försöker stötta. Ta hand om varandra.
    Varma kramar!!

    SvaraRadera
  31. Det gör mig så ont att lilla Dutt inte fick stanna hos er. Men han fortsatte helt enkelt raka vägen till sin mormor som tar hand om honom.
    Jag hoppas att ni hittar styrkan att försöka igen. Det finns ett barn som väntar på att få komma till er, det är jag helt säker på.

    SvaraRadera
  32. Fantastiskt vackert och sorgligt. Sitter med ögonen fulla av tårar och lider så med er.
    Hoppas ni tar väl hand om varandra!
    Kram

    SvaraRadera
  33. Tårarna rinner när jag läser det du skrivit... Begravningen ser ut att ha varit mycket ljus och fin, men så otroligt sorgligt alltihop!
    Jag tror också att lille Dutt har hittat massor av änglapojkar och änglaflickor att leka med där uppe tillsammans med sin mormor.

    Ta hand om varandra. Kram

    SvaraRadera
  34. Det låter fint, men skönt att det är över nu. Kram.

    SvaraRadera
  35. Ja, begravningen alltså. Ni har förstås mycket kvar, ledsamt men förhoppningsvis även lyckligt i form av flera barn.

    SvaraRadera
  36. Tårarna rinner..det är så otroligt sorgligt och du skriver så fint. Men det är en fin dag som ni har gjort för Dutt, och er själva.
    Tankarna finns hos er och er ängel
    Stora kramar

    SvaraRadera
  37. Så fint du har skrivit om begravning och Dutt. Fäller några tårar o sänder er mina styrkekramar.

    SvaraRadera