Äggplock avklarat

Då var det avklarat. Det jag oroat mig mest för under den här behandlingen - äggplocket.

Morgonen började tidigt - 0530. Redan då var jag hungrig, vilket inte var bra eftersom jag inte fick äta någon frukost utan bara dricka klara söta drycker. Så de blev ett antal glas juice innan vi for iväg, med mannens simmaren i ett provrör i innerfickan.

Väl på Rmc satt det två par till som skulle genomgå äggplock. Vi blev visade till vårt lilla "bås" som bestod av en brits och en pinnstol. Mannens simmare togs omhand av personalen.
Jag fick ta på mig årets snyggaste outfit - sjukhusskjorta, långa vita knästrumpor och blåa tossor. Läkaren kom och ha hej och det som kändes skönt var att läkaren var den som vi träffat på våra inför-samtal. Så det är hon som vet vår historia bäst. Sjuksköterska sätter även en kanyl i armvecket
Sedan var det en lång väntan. Under tiden uppmanades jag att dricka mer juice. Till slut kändes det som det sprutade juice ur öronen...

Till slut var det vår tur att gå till operationsrummet. Då skulle min outfit kompletteras med en grön operationsmössa. Mannen fick tossor, skyddsrock och operationsmössa.

Då var det dags att gå in i operationssalen och det första jag tänker "Hjälp vad folk". Tror att det var totalt fem personer, alla i skyddsutrustning. När jag sätter mig i gynstolen är det första gången på hela dagen som jag verkligen blir nervös.

Allt börjar med "underredestvätt" både utanpå och inuti. Sköterska börjar sedan att pumpa in morfin i kanylen och sedan kommer det värsta. Ultraljudsstaven som, dagen till ära, är försedd med en kanyl längst fram... Ultraljudsstaven är jag vid det här laget van vid, men när läkaren sticker kanylen genom livmoderväggen och in i äggstocken så ville jag nästan inte vara med längre... Men efter en kort stund säger sköterskan "Nu har vi fått ut det första ägget". Då kändes det genast lite lättare. Jag ville gärna blunda för att kunna koppla bort situationen bättre, men då var både sköterskan och läkaren på mig. De ville ha koll på mig så jag mådde bra av morfinet.

När allt är färdigt och ultraljudsstaven tas ut känns det som en syndaflod som rinner. En blödning har uppstått. Läkaren trycker in tussar och låter dom ligga där en stund. Blödningen stoppas snabbt så det var aldrig någon fara. Som tur var.

När jag leds tillbaka till min brits så tänker jag att jag äntligen få äta något. Nä, inte. Då var jag tvungen att vila en halvtimme innan jag fick något i magen. När klockan är 11 får jag äntligen äta lite. Då har jag inte ätit något på ca 13 timmar.

Klockan 12 får vi åka hem och nu på eftermiddan har jag mått förvånansvärt bra. Lite öm i de nedre magtrakterna, men inte alls så ont som jag trodde.

Totalt sex äggblåsor punkterades som resulterade i fyra ägg blev det.
Om befruktning sker ska vi tillbaka till Rmc för ET (embryo transfer) på lördag kl 11.