Ytterligare två sprutor avklarade och idag klarade jag mig utan blåmärken.
När mobilen larmar 17.55 tycker jag att det är otroligt jobbigt. Då är det dags att plocka fram Puregonpennan, skruva på en ny nål, ladda ordinerad dos och sedan trycka in nålen i magen. När den är färdig ska jag ta fram Innohepsprutan och trycka in den i låret. Trodde att det skulle kännas lättare än vad det gör, men det känns jobbigt.
Nu är det en sprutdag kvar tills jag ska till Rmc för att hoppa upp i den inte allt för bekväma stolen för att se om det bildats några äggblåsor. Jag hoppas verkligen på det. Annars känns ju detta lönlöst.
Hepp, hepp, hepp, hepp!!
SvaraRaderaDu klarar det!
Jag får fortfarande påminna mig själv varför jag gör det här, när jag sitter där med sprutan i handen varje kväll. Stoppar vassa nålar i min kropp.
Men det är ju värt det och nedräkningen gör det lättare.
68 sprutor kvar :-) Tänk att det var mer än 200 sprutor från början...
Tiden går fortare än man tror.
Jag hoppas på äggblåsor för dig nu.
Hepp, hepp, hepp, hepp!!!