Ruvardag 2 idag och tiden verkligen kryper fram. Det känns som man väntat i ett halvår redan men så har det bara gått två fjuttiga dagar.
Jag kommer ju hinna bli ett totalt psykfall innan den 18 september kommer.
Jag har fortfarande ont i magen och ryggen så panodil är just nu min livlina. Kanske inte så konstigt att man har ont efter att läkaren har grävt runt där nere med ultraljudsstav och kanyler... Försöker att vila så mycket som möjligt men ikväll var jag i alla fall iväg på körövning och kunde under en och en halv timme tänka på noter, takt och klang istället för hormoner, embryon och ruvning.
Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt detta måste vara för dig och din man. Lider med er och hoppas verkligen på ett stort plus om knappt två veckor. Hoppas att tiden ska gå lite snabbare så att 18:e snart är här. Ta väl hand om dig.
SvaraRaderaKram Rebecca
Skönt att tänka på någonting annat för en stund.
SvaraRaderaSkönt med lite musik och ny miljö för att tänka på annat. :-)
SvaraRaderaEn styrkekram från mig!