Sedan den 17 september då jag testade minus har mitt liv verkligen varit en berg- och dalbana. Naturligtvis stor sorg och många tårar de första dagarna. Samtidigt som man vill samla sig så man kan planera inför framtiden.
Det har gått över en månad nu och väldigt länge kunde det vara dagar som jag hela tiden kände tårarna bränna innanför ögonlocken. Hade jag dessa dagar bara slappnat av lite grann så hade tårarna kommit. Tårarna kom också på jobbet fast jag så länge det bara gick försökte att undvika det. Jag gillar inte att gråta inför folk som jag inte känner till 100%.
Men nu känns det faktiskt som tårarna har sinat lite, vilket känns väldigt skönt. Senaste gången jag kände tårarna stocka sig i halsen var i tisdags när reportern var här och intervjuade oss. Jag vet inte riktigt vilken fråga han ställe till mig när jag kände att det var jobbigt att få fram orden eftersom tårarna var i vägen.
Jag tror faktiskt att intevjun bidrog till att både jag och min man fick sätta ord på våra känslor och på det sättet blev det en slags bearbetning av hela vår situation. Reportern kanske fungerade som en kurator också ...?
I morgon ska vi återigen sätta ord på vår barnlängtan men det blir mer i praktiska ordalag - var, när och hur? Inte så mycket prat om känslorna.
Trots att det känns bättre så finns alltid de jobbiga tankarna någonstans i bakhuvudet. De tankar som sitter hårdast är - Tänk om jag aldrig kommer lyckas att bli gravid, Hur många ivf-misslyckanden orkar man? och Hur lever man vidare?
Att ha den här bloggen är en hjälp för mig att sätta ord på allt jag känner och sedan att få all den feedback som jag får av trogna läsarna gör det hela ännu bättre. Min besöksstatistik för bloggen bara ökar och ökar, vilket är väldigt roligt. Jag kanske inte har lika många besökare som alla banala modebloggare har, men jag skriver i alla fall om något relevant (tycker jag i alla fall)
Det du skriver om är tusenmiljoner gånger viktigare än alla dessa tramsiga modebloggar med "dagens outfit" och dylika inlägg. Håller tummarna för er!
SvaraRaderaDet du skriver om har ju en vikt och stor relevans!
SvaraRaderaFör mig har det blivit en daglig ritual att gå in på din blogg och läsa om hur dagen varit för dig. Du ska veta att jag håller tummarna för dig och din man. Hoppas mötet varit bra idag och att ni känner att ni fått bra svar på era frågor. Jag hoppas verkligen att ni kommer få ett barn, och med rätt kämparglöd kommer ni få det. Dock är det viktigt att även behålla fokus på er själva i denna process, så att ni inte riskerar att tappa er själva på vägen. Mina tankar är hos er och jag håller alla tummar för att nästa ivf blir den som lyckas :)
Tack för din öppenhet angående dina tankar och för att du belyser så otroligt viktiga frågor. Det är tur att det finns sådana bloggar, annars vore detta ämne ett stort frågetecken för många av oss. Ta hand om er!
Kram Rebecca
Anonym: Tack!
SvaraRaderaRebecca: Kul att du uppskattar min blogg. Jag blir alltid lika glad för dina kommentarer som alltid är så hjärtliga. Kram till dig.