10 år av sorg och saknad

Den 7 januari 2001 klockan 14.30 tog min lilla mamma sitt sista andetag. Det har nu gått exakt 10 år sedan dess. En oerhört lång tid, men samtidigt känns det inte så länge.

Tänker man tillbaka på dess 10 år har det hänt så mycket som min mamma missat och som hon så gärna hade velat vara med på.
Några saker som hon hade uppskattat skulle varit: att jag kom in på min utbildning, att vi efter utbildningen flyttade närmare igen, vår förlovning, vårt bröllop och naturligtvis alla olika högtider under åren.

Det hon nog hade uppskattat mest hade nog varit vårt bröllop. Dock var hon med oss hela dagen. Vi besökte hennes grav före vigseln och satte ner en bukett med tre rosor. Samma rosor som jag hade i min brudbukett. Dessutom tände prästen under vigseln ett ljus för henne som sedan brann under hela vigseln.

I min minnesbok har jag skrivit så här om den 7 januari 2001:

Söndag 7/1 2001

[…]När jag kommer hem strax innan två har sköterskan Berit kommit. När Berit har tittat till henne går vi ut i köket för att prata. Sköterskan Berit säger då att mamma inte har länge kvar att leva. Det ser hon och hör på den tunga andningen och att mamma har börjat att få blå fingrar. Hon säger att vi när hon har gått ka gå in till mamma och säga det vi vill säga till henne. Först nu börjar jag förstå hur allvarligt det verkligen ligger till. Min syster frågar vad vi ska göra när det väl händer. Då ringer ni bara till mig så kommer jag säger hon då.

Vi säger hejdå till Berit och jag går upp till mitt rum och byter kläder. Min syster går in till mamma. Det första hon upptäcker är att mamma inte andas så där tungt längre och tror att det blivit bättre. Efter en stund förstår hon vad som skett. Mamma är död[…] Innan jag kommer ner hör jag min syster gråta och då förstår jag. Mamma lilla mamma är död. När jag kommer in i sovrummet sitter min syster i pappas del av sängen och pappa sitter på mammas sida. Jag sätter mig bredvid min syster och hon berättar hur hon upptäckte att andningen var tyst. Klockan är då 14.30. Min syster och jag sitter och håller i mammas hans en lång stund. Jag stänger också ett av mammas ögon som inte var riktigt stängt. Jag bryter av en av de rosor som pappa köpt och lägger den vid mammas hand.[…] Vid klockan fyra kommer sköterskan Berit igen.. Hon går in i sovrummet och stänger om sig. Hon plockar bort katetern, lägger mamma på rygg med händerna på täcket med rosen.

" Vi plockar ut de grejer som fanns på nattduksbordet, glas, med mera och sätter in ett ljus och tänder det [...] Pappa ringer sedan mammas två systrar och sin bror och berättar vad som hänt. Mammas ena syster och pappas bror med familj vill då komma hit. [...] När vi i stort sätt har ätit färdigt kommer pappas bror och familj. Pappas bror går direkt fram till pappa och kramar om honom och säger "Det här är förfärligt och alldeles för tidigt". Han är väldigt tagen och jag tror att han gråter. Han kommer sedan till mig och kramar om mig och sedan går han vidare till min syster. [...]

 
Min syster har nu pratat med begravningsbyrån och fått veta att mamma kan ha egna kläder i kistan, allt från bh, trosor, strumpbyxor, skor och kläder. Min syster har också kommit överens med begravningsbyrån att mamma ska stanna hemma över natten. [...]
Då och då under kvällen går jag eller min syster in till mamma för att se att ljuset brinner som det ska.
Senare på kvällen kommer ett par grannar som valt att komma över för att säga hejdå till mamma. Grannen S konstaterar att mamma ser ut som hon har det skönt.
När vi är där inne kom jag på mig själv att stå och titta och vänta på att mamma skulle röra sig. En otäck känsla när man så väl vet att mamma aldig mer kommer att röra sig."