Idag är det dags att ta första sprutan för den fjärde behandlingen. Är jag verkligen redo för att starta en behandling igen?
Förra behandlingen slutade ju i minus för knappt en månad sedan så det känns inte så länge sen. Dock repade jag mig känslomässigt mycket fortare den här gången än vad jag gjorde när vi misslyckades i september.
Jag känner att trots att jag inte är redo just i denna sekund så vill jag inte vänta en månad extra för att starta. Väntat har jag gjort tillräckligt länge nu. Snart är det tre långa år sedan vi startade våra göra barn-försök.
Ska år 2011 bli det år som jag får ett plus? Jag hoppas på det, även om jag ibland tvivlar.
Om 45 minuter är det dags att ladda Puregon-sprutan igen och ja, jag ÄR redo!
Klart du är redo!! Go girl, jag håller allt jag har för att det ska gå vägen denna gången, kram!
SvaraRaderaHoppas att allt går bra för dig denna gången!1kram
SvaraRaderaJag förstår hur du känner. Hoppas att det går bra och att det blir ett + på stickan!! Låt 2011 bli ett bra barnår för oss nu!!!
SvaraRaderaStort lycka till!!!!!
SvaraRaderaDu har mina tummar!
SvaraRaderaKramar
Förstår hur du känner, även om det varit så jobbigt tidigare så vill jag in i det igen. Det värsta är nästan att bara gå å vänta...
SvaraRaderaDenna gång kommer det att gå bra :)
KRAM!
2011 blir bebis-året för er! Jag känner det starkt! Vi håller tummar,tår och tassar och om man kan hålla nåt mer så gör vi det! Kör så det ryker!
SvaraRaderaKlara, färdiga gå! Håller tummarna stenhårt för dig/er!!
SvaraRaderakramar
Tack för era kommentarer!
SvaraRaderaDenna gången ska det gå! Kramar
SvaraRadera