Halvtid idag. Hoppas jag i alla fall. I värsta fall kan det ju vara slut redan på onsdag, på dag 10. Så var ju fallet förra ruvningen.
Nu börjar alltså den värsta ruvarveckan. De första sju dagarna är inte roliga, men då är det inte risk för blod i alla fall. Den andra veckan så kan blodet komma när som helst och då är hoppet, tron och livet genast värdelöst igen. Vad lite som kan skilja mellan hopp och förtvivlan.
Jag försöker att tänka positivt den här gången och jag hoppas att det kan hjälpa till så att Dutt har fastnat och stannar kvar till september/oktober någon gång.
När det gäller symtom så känner jag inget speciellt. Igår hade jag lite molande känsla i nedre delen av ryggen, men jag vet inte om det betyder något alls. Jag är fortfarande öm i brösten.
Jag hoppas att jag den här veckan kan lyckas tänka på lite annat. Den här veckan ska jag ha utbildning för omvårdnadspersonalen måndag till torsdag och de tillfällena brukar bli ganska intensiva och då har jag inte tid att tänka på annat. På torsdag får jag dessutom besök av två eller tre arbetsterapeutstudenter som går termin 1 som ska "få en inblick i sitt kommande yrke". Undrar om de blir avskräcka av att möta en hormonstinn, barnlös, lite smått hispig arbetsterapeut...
Håller tummarna!
SvaraRaderaHåller mina tummar så hårt jag kan!
SvaraRaderaJa, passa på och skräm dom ordentligt,minska konkurrensen och de få jobb som finns.
SvaraRaderaTänker på er!
Denna väntan! Det är bara stå ut. Jag håller tummarna och skickar lite gravidbaciller.
SvaraRaderaNu tänker vi glada tankar. Försöker hitta på saker att göra på kvällen. Kanske träffa en vän, gå på bio, gå på resturang eller så för att kvällarna inte ska ägnas åt oro, och analyserande!
SvaraRaderaJag längtar med bävan till jag är där du är just nu!
Jag hoppas så att det kommer gå bra! Men denna eviga väntan är verkligen inte rolig! Det är bra att ha mycket att göra då :)
SvaraRaderaTänk på glada saker. Skratta så mycket du kan. Tänk på alla omkring dig som håller tummarna. Jag är en av dem!!!
SvaraRadera