De senaste dagarna har jag haft många uppslag för blogginlägg, men av någon anledning har jag inte orkat eller haft lust att skriva ner dom här.
Det enda jag tänker på är att få sova. Just nu skulle jag kunna sova dygnet runt. Det är ju så skönt att ligga under täcket i mörkret och bara försvinna bort i sömnens ljuva värld. De senaste tre dagarna har jag trots lediga dagar inte fått sova så länge som jag velat på morgonen. I söndags sjäng jag i kyrkan, igår skulle vi till Mvc och idag var tandläkarbesök inbokat.
Varje eftermiddag har jag sovit minst en halvtimme, men det hjälper inte.
I och med denna trötthet så känner jag mig helt slut psykiskt. Det känns som jag inte orkar mer än att vara i min lilla bubbla. I morgon börjar min jobbvecka och det blir ju spännande och se hur det går.
Oj, vad gnälligt det här blev.. Det känns som man skulle vilja hoppa på rosa moln, men tyvärr känns det ganska tungt just nu.
Man får känna så. Och som en liten tröst på vägen, de där rosa molnen, de kommer dyka upp om några veckor. Även om det inte känns så just nu.
SvaraRaderaTack för en bra blogg :)
Jag har ingen aning om hur långt bort de rosa molnen är. Men vi har rätt att tycka att det är jobbigt, även fast vi längtat efter detta så länge! Du får jobba och sova och så kommer du komma ut på andra sidan med nya krafter så småningom.
SvaraRaderaHar du lust att berätta varför ni valde CA och inte en klinik i Stockholm när ni gick vidare? Jag funderar ju på var vi ska ta vägen. //dufattasmig
Jag känner igen mig. Är trött och känner mig faktisk lite deppig ibland fast man borde gå på rosa moln. Men tröttheten tär på en.
SvaraRaderaMen det ska ju bli bättre så jag hoppas på det jag med om någon vecka.
kram
Jag skickar lite styrkekramar till dig och hoppas att din trötthet snart går över. Du går nog på rosa moln snart igen!
SvaraRaderaKram!
Så får man känna. Klart du inte måste vara på topp jämt bara för att du är gravid. Hoppas du klarar jobbveckan galant och att de rosa molnen kommer tillbaka snart. Det gör de nog ;)
SvaraRaderaKram!
Jag känner igen det där. Det hjälper liksom inte hur mycket man än sover, det är som en trötthet som inte går att sova bort. Och nu när jag väntar nr 2 finns absolut ingen tid för extra sömn... :-( Trösten är att det går över. Lite senare i graviditeten blir det tvärtom, man är hur pigg som helst!
SvaraRaderaKram