Bokpaket, jordgubbar och ljuständning

Idag fick jag hem min bok, Väntrum, som jag vann på Cecilias blogg. Trots att jag bara hunnit läsa 18 sidor i den än så länge så känner jag igen mig redan. Tack Cecilia för boken, det fina hjärtat och kortet som du skickade med i paketet!

Idag startade vi dagen tidigt eller tidigt. Det beror på vad man jämför med. För mig var det tidigt att gå upp tjugo över sju. Vi hade bestämt att vi skulle åka och plocka jordgubbar innan det blev allt för varm så därför var vi i jordgubbslandet redan klockan åtta i morse. Oj, vad jordgubbar det fanns. Stora, fina och goda. Nu ska vi bara orka att ta hand om nästan sju kilo jordgubbar också...

En sväng på badstranden blev det också. Vi åkte till en plats där inte så många är. Dels för att min mage har ungefär tusen blåmärken. Inte så kul att visa upp för alla. Dels för att jag skulle slippa barn och gravidmagar. Jag skulle inte ha orkat suttit och sett stora magar överallt. Det är självplågeri.

Nu senare på kvällen gick vi till Dutt. Idag är det sex veckor sedan han kom (jag fortsätter att räkna veckor) och fyra veckor sedan begravningen. Idag hade vi med oss ett ljus som vi satte i den ljushållare som finns i minneslunden. Vi satt där en lång stund under tystnad. Det var lugnt och stilla på kyrkogården på kvällen. Bara ett antal fåglar som drack vatten ut den lilla fontän som fanns där.

Sex veckor. Veckor som bara försvunnit utan att jag vet vad vi egentligen gjort förutom de praktiska sakerna som begravning, kuratorbesök, asksättning, bröllop och födelsedagskalas. I övrigt kan jag inte säga vad vi gjort för något. Normalt sätt är sex veckor en lång tid då det hinner hända mycket saker. Sex veckor när man jobbar känns som en evighet. Nu har veckorna försvunnit som i ett svart dunkel fylld med smärta, tårar, overklighetskänslor, hopplöshet och sorg.

Samtidigt som dessa sex veckor bara försvunnit känns det på ett sätt som en hel evighet sedan vi var på förlossningen, sedan vi fick hålla i den lilla lilla perfekta änglapojken. Skulle någon väcka mig mitt i natten och fråga mig hur länge sedan det var Dutt kom skulle jag lika gärna kunna säga "1 år sedan". Jag vet att jag upplevde samma känsla när min mamma gick bort. Att det kändes som igår samtidigt som en evighet. Antar att det har något med sorgearbetet att göra.

Under sex veckor har jag varit en mamma utan barn.
Under sex veckor har jag försökt att förstå att jag är en mamma till en son.
Under sex veckor har jag kämpat för att förstå hela min situation.

Hur många veckor ska det ta att ta in?