Först vill jag hälsa en ny följare, Äggmadame, välkommen till bloggen! Alltid kul när jag ser att antalet följare ökat.
I morgon klockan halv två är det dags för att träffa Dutt igen. Absolut inte i det tillstånd som jag önskat och för ett tag sedan hade jag aldrig kunnat drömma om att jag skulle sänka ner aska tillhörande min son i ett hål och sedan gräva igen hålet igen. Hade någon i till exempel april berättat vad som skulle hända den närmste tiden så skulle jag inte ha trott på ett enda ord.
Jag? - avbryta en graviditet?
Jag?- begrava min son?
Jag? - Sänka ner min sons aska i ett hål?
Nä, det kan inte vara jag. Så hade jag tänkt om någon berättat det för mig. Sånt händer andra. Sånt händer inte mig.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Så tänkte jag även när mamma hastigt gick bort i cancer för snart 10½ år sedan. Sånt händer inte mig. Det händer bara andra 22åringar.
Nu när livet inte blir som man tänkt sig måste man ändå göra det bästa av det hela. Detta kommer framöver vara vårt vanliga liv, även om jag just nu inte förlikat mig med den tanken. Min vanliga liv kommer vara att jag alltid kommer ha en ängel i mitt hjärta. Jag kommer ha ett osynligt barn bredvid mig dygnet runt som ingen annan kan se. Mitt vanliga liv kommer vara att gå till minneslunden, tända ett ljus, sätta lite blommor i en vas och sitta på parkbänken och minnas och sörja det liv som inte fick bli.
Jag vet inte vad jag förväntar mig av stunden på minneslunden i morgon. Vi kommer plocka en bukett blommor från den trädgård som det var tänkt att Dutt skulle springa omkring i. I buketten kommer vi sätta i ett litet kort med en hälsning. Sedan ska vi tända ett ljus samt lägga den sten som vi köpt.
Min syster har lovat att läsa en dikt som vi valt. Förutom min syster så kommer även min pappa och M:s föräldrar vara med.
Efter den lilla ceremonin kommer vi åka hem till oss och fika med tårta.
Jag hoppas att det trots allt kan bli en bra och fin eftermiddag dår vi får möjlighet att ta ett sista farväl till vår lilla Dutt.
Hoppas ni får en fin dag och ett fin stund vid minneslunden...ni kommer att finnas i våra tankar..
SvaraRaderaKramar
Jag läser din blogg med viss regelbundenhet, har ingen egen.
SvaraRaderaJag och min man har gjort IVF, dock så lyckligt lottade att vi lyckades på första försöket och hoppas nu vid gud att det ska hålla hela vägen fram.
Jag vill bara säga att jag tänker mycket på er och läser dina inlägg och gråter mycket och förundras över hur mycket en människa ska klara av att ta sig igenom. Jag tycker du är STARK och jag vill att du ska veta det.
Jag önskar att er dag blir fin dag. Inga ord är tillräckliga känner jag, tänker på er!
Min tankar är hos er idag.
SvaraRaderaStora kramar!
Vi tänker på er idag. Kramar
SvaraRadera