Inget fel på moderkakan

Idag var det alltså dags för läkarbesök. Det kändes skönt att träffa den läkare som vi träffade direkt efter ultraljudet igen. Sedan dess har jag bara haft telefonkontakt med henne och jag gillar henne verkligen. Lugn, empatisk och förstående. Egenskaper som skulle vara självklara när man pratar om läkare, men så är ju inte fallet.

Det jag gruvat mig för var att läkarbesöket skulle ske på mödravårdscentralen och att vi skulle vänta i samma väntrum där man sitter då man ska på ultraljud. När vi kom var väntrummet tomt, men efter en stund fylls rummet med gravida som förväntansfullt väntar på sitt ultraljud. Jag försökte att inte titta på deras magar, men det går nästan inte att undvika. Jag tänker i vilken vecka de är och om de ska på KUB-ultraljud eller rutinultraljud.
Innan vi sätter oss i väntrummet ta en sköterska blodtryck och blodvärde på mig. När hon tar blodtrycket frågar hon om jag sprungit dit då trycket tydligen är skyhögt. Förklarar då att jag har dåliga vibbar av att vara där jag är och det förstår hon...

Naturligtvis är läkaren försenad så vi får sitta bland alla gravida extra länge... Vi började med att diskutera gårdagens telefonsamtal med försäkringskassan och hon blir verkligen bestört och bedrövad över att Fk-kvinnan inte verkar ha förstått någonting av vad vi gått igenom den senast tiden. Hon tycker det är tråkigt att man ska behöva få sådan attityd från försäkringskassan.

Hon frågar hur jag mår fysisk och även psykiskt och hur jag känner inför försatt sjukskrivning och återgång till arbetet. Vi kommer överens om att hon skriver ett utförligt intyg för två veckor till och sedan att jag försöker gå tillbaka till jobbet på halvtid. För min del blir ju det 10 timmar i veckan eftersom min ordinarie arbetstid är 20 timmar i veckan.

Sedan plockar vi fram alla våra frågor som vi skrivit ner och jag ska väl inte säga att vi får några direkta svar men nu har vi i alla fall tagit dom med läkaren och då behöver man inte sitta och fundera på dom hemma.
Provet på moderkakan visade inga defekter, vilket innebär att Dutt inte hade någon kromosomförändring. Heller inga proppar i moderkakan fanns, vilket måste betyda att mina blodförtunnande mediciner gjort sitt arbete bra.
Att Dutt fick vattenskalle beror på slumpen. På förlossningen i Norrköping sker varje år 2300 förlossningar och av dom är en till två bebisar med vattenskalle i så tidiga veckor som vecka 19. Frågan man då kan ställa sig är varför det hände just oss då denna missbildning är ovanlig. Jag känner att jag inte vill fastna i den frågan så därför försöker att inte lägga så mycket vikt där. Det som hände hände och som det är nu blir ingenting bättre och inget blir ogjort av att jag fastnar i frågan Varför.

Vi diskuterar också vilket extra stöd vi kan få när vi blir gravida igen. Vi kan då få läkarkontakt tidigt i graviditeten för att lägga upp en plan med extra läkarkontroller och ultraljud, vilket naturligtvis vi kommer vilja ha.

Hon gör även en underökning på mig och allt där är normalt.

Innan vi går hoppas hon att vi snart ses igen och då under en helt normal graviditet.