Idag

Är det tre månader sedan vi tog avsked av Dutt vid den lilla lilla kistan i det lilla lilla kapellet.

Tiden har rullar på och jag börjar så smått må bättre. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna skiva dom orden "må bättre", men det kan jag faktiskt.  Typiskt, bara för att jag skrev dom orden så kom tårarna...
Ingenting kommer någonsin bli som vanligt igen utan det liv jag lever nu är mitt vanliga.

Dutt, hoppas du har det bra där du är.