Om någon hade sagt till mig för ett halvår sedan att jag nu skulle stå i minneslunden i regnet med stilla tårar rinnande nerför mina kinderna och stirra på mitt barns namnplakett så hade jag inte trott det.
Ingen ska behöva göra det, men tyvärr är vi allt för många som måste det.
Känner för dig. Det gör ont i hjärtat varje gång du skriver om din sorg. Önskar er all lycka till med kommande försöket, vi är många som kommer hålla tummarna.
SvaraRaderaFamiljelängtan: Tack! Vi behöver alla tummar som någonsin finns.
SvaraRadera