Jag har funderat fram och tillbaka, fram och tillbaka och till slut kommit fram till beslutet - Ingen akupunktur den här gången.
Jag känner att jag inte orkar få ihop min vardag med jobb, ultraljud och dessutom kunna klämma in fyra behandlingar akupunktur i allt.
Om den här ivf-behandlingen ger minus kommer jag säkerligen undra om det berodde på att jag inte tog akupunktur, men jag ska försöka att slå ifrån mig dom tankarna eftersom det här är nu mitt val jag gjort.
Jag visste att den här ivf-omgången skulle vara jobbig och än så länge har den varit jobbigare än vad jag trodde från början. Efter varje spruta jag tagit har tankarna "Det skulle inte vara så här" kommit upp i huvudet. Just nu känner jag mig orolig oavsett vilket resultet som kommer om cirka tre veckor. Dagarna före jag började med sprutorna var jag oerhört självsäker och 100% säker att vi ska få ett plus som stannar den här gången. Jag tittade till och med upp vilket datum som skulle bli beräknad förlossning (14 maj 2012, men nu har det känslan försvunnit och ersatts av en hopplöshet som är svår att slå ifrån sig.
På torsdag har vi inbokat besök hos läkaren för äggblåseräkning och jag hoppas att den höjda dosen gör att de växt till sig ordentligt i antal och storlek.
När jag pratade med Carlanderska förra veckan angående akupunktur sa hon att de preliminärbokat oss den 23 eller 24 augusti, alltså nästa tisdag eller onsdag.
Det är inte hopplöst, denna gången kommer det gå ska du se!
SvaraRaderaSkickar lite energi till dig så du blir lite gladare igenom det här!
Här har du en som håller tummar och tår för er!
Kram Lo
Hopplöst är det inte även om du känner så. Den där "så här skulle det inte bli"-känslan är nog ett sätt att bearbeta allt som hänt sedan senaste IVFen och det är kanske både bra och sunt att du vågar känna dessa känslor. Sen känns det ju såklart motigt och för jävligt och fasen så orättvist att du/ni ska behöva gå igenom det här. Nu håller vi hoppet åt er och när du känner lite hopp igen så vet du att vi är många som har hoppats för er. Kramar
SvaraRaderaVad roligt att läsa att ni är igång igen, starkt. Kan förstå att man vill komma vidare trots att man fortfarande sörjer. Känslorna pendlar ständigt mellan hoppfullt och hopplöst och det är svårt att hänga med i de snabba vändningarna. Men som du skrev hos mig, till hösten plussar vi allihopa. Vi bestämmer det :)
SvaraRaderaTumhåll!
Kram!
Bra att ni är igång igen! Åh, vad jag hoppas att ni får ett plus och att ni denna gången får gå hela vägen!
SvaraRaderaKram