Det känns ganska okej just nu. Det är idag 11 veckor sedan Dutt kom. Tisdagar som varit jobbiga dagar. Idag har dagen inte varit jobbigare än vilken annan dag i veckan som helst. ska jag välja vilken dag i veckan som är tyngst så är det fredagarna. Dagen då jag bytte vecka.
Det händer inte så mycket just nu. Dagarna flyter på och alla dagar är ganska lika när det gäller sorgearbetet. Alla dagar har en slags jämngrå färg. Vissa dagar kanske till och med är lite ljusare.
Idag frågade mannen vilken hjärna som arbetar mest just nu. Ivf-hjärnan eller Dutt-hjärnan?
Dutt-hjärnan arbetar ju ständigt utan något uppehåll. Både medvetet och omedvetet. Varje dag, kanske inte varje timme, tänker jag på honom. Han, vår förstfödde son, som inte fick bli. Dutt-hjärnan kommer arbetar lång tid framöver.
Ivf-hjärnan tog semester samma dag som vi fick plusset på stickan den 30 januari, men den har så smått börjat arbeta igen. En rivstart fick den för två veckor sedan då mensen kom igång igen.
På måndag öppnar både min distansläkare och Carlanderska efter deras semester så tanken är att få kontakt med distansläkaren redan på måndag för att boka in ett besök samma vecka för att lägga upp planerna. Får vi klartecken att starta kan vi göra det redan nästa helg. Så visst jobbar ivf-hjärnan hårt, men jag hoppas också att de båda hjärnorna kan samarbeta. De båda behövs för att jag ska orka igenom en ivf igen och att ivf:en ska ge plus!
Jag hoppas också att Dutt där uppe i barnhimlen lägger en skyddande hand på oss som gör att vi orkar detta och att det i slutänden ger ett plus och en levande bebis.
I morgon är det kuratorbesök igen. Det känns ungefär som inför förra gången - Kommer vi ha något att prata om? Då för två veckor sedan flög en timme iväg blixtsnabbt och jag misstänker att det kommer vara så även denna gång.
Sorg måste ju få ta sin tid, vänta hellre en månad längre om du är minsta rädd att IVF-hjärnan inte är redo ännu.
SvaraRaderaMen om ni får klartecken och ni orkar nu, så tror jag Dutt kommer vaka över er och tillsammans med alla våra tummar så måste det ju bara gå bra!
Skönt att få träffa kuratorn igen.
Kramar!
Nenne: jag skulle gissa att jag känner hur redo ivf-hjärnan är när vi sitter hos läkaren på planeringsbesöket.
SvaraRaderaJag känner igen det där. Först tänker man på det varje sekund och hela livet är sorg, inget annat existerar. Sedan kommer det tillbaka kanske var femte minut. Senare tar det tio minuter. En halvtimma. Timma. Varje dag. Efter ett tag är det några gånger i veckan eller när det dyker upp något som påminner. Där är jag nu, efter fem år. Och då var Simon och jag inte ens släkt. I början gick dessutom känslorna i vågor. Jag minns tydligt en period där jag var mer nedstämd en vecka för att nästa må rätt okej. Sedan glesade det ut. Nu gör det inte ont när jag tänker på det. Bara när liknande grejer kommer för nära.
SvaraRadera