När jag var ute och gick en sväng idag såg jag en mamma med två barn. Hon plockade ut den minsta ur bilen som satt i ett babyskydd. Ställde ner babyskyddet på garageuppfarten och storebror ca två år går fram till sitt syskon och klappar henne/honom på huvudet och pussar på kinden.
Syskonkärlek. Något som jag troligen aldrig kommer att få uppleva. Jag kommer vara mer än nöjd om jag lyckas få ett levande barn.
Syskonkärlek. Något som jag troligen aldrig kommer att få uppleva. Jag kommer vara mer än nöjd om jag lyckas få ett levande barn.
såhär känner jag oxå när jag ser liknande saker. Man blir så oerhört ledsen... tänker på er!!
SvaraRaderaJag har också varit där. I 8 år försökte vi och jag va så säker på att det aldrig skulle bli vår tur, kände det liksom i magen att mamma är något jag aldrig kommer få möjligheten att bli.
SvaraRaderaMen idag sitter jag här med 2 barn som det är 1,5 år mellan så det jag va säker på aldrig skulle hända hände faktiskt!
Du får inte ge upp nu, du kommer få du också! Finns ingen anledning till att tro att du inte skulle!
Stor kram/ Lo
Det här är säkert helt fel sak att skriva, och visst är det fantastiskt att ha två barn, men mina försöker slå ihjäl varandra betydligt oftare än de är snälla mot varandra. Att "bara" ha ett barn har nog sina fördelar också, och jag hoppas verkligen att ni får uppleva det!
SvaraRaderaOm ni får ett eget biologiskt och gärna vill ha ett syskon sedan så kan ni kanske adoptera om det inte skulle gå vägen? Då blir det både syskonkärlek och du får uppleva det där lilla, lilla livet. Jag funderade förresten på en sak häromdagen, har ni funderat på surrogatmamma någon gång?
SvaraRaderaSäg inte det! Den dagen då ni får ett till barn som ni kan bära i babyskydd och ställer ner på eran infart så tror iaf jag att Dutt kommer vara där och kramas och klappas, det bara syns inte.
SvaraRaderaMen självklart önskar jag er alla de barn ni vill ha! Ta hand om er!
Jag känner så för er! Fy Vrf ska vissa behöva gå igenom sånt här o vissa går de hur lätt som helst för!
SvaraRaderaSkulle verkligen vilja hjälpa er på nåt sätt! Vet inte om ni vill ha hjälp så det kanske blir helt fel när jag skriver så men iaf är jag oppen för de mesta! Allt från äggdonation till surrogat! Hittade inte din mejladress så skriv den så jag kan mejla er om ni vill veta mer om mig!
Styrkekramar till er båda!
Har upplevt samma sak som Lo beskrev ovan. Jag fick beskedet att jag var steril i princip, att det inte var värt att fortsätta med IVF. Jag gick över till äggdonation som slutade i MA. Jag sjönk ned i ett djupt svart hål länge, det kändes hopplöst. Jag och min man förberedde oss för ett liv utan barn eftersom våra chanser att adoptera är små då jag haft en tidigare allvarlig sjukdom. Det kändes ok tillslut men sorgen över det som aldrig fick bli var tung att bära. Så helt plötsligt kom mensen inte en månad och det visade sig att jag var gravid. Nu har jag två barn med 16 månader emellan. Du kanske bara spyr på mig nu men det jag vill förmedla är att det inte är ute med hopp för er skull. Även fast det kan kännas så. Jag tänker på er ofta fast vi inte känner varandra. Stor kram
SvaraRadera