Härom kvällen sa mannen "i helgen borde vi göra något roligt"
Något roligt!?
Jag kan inte ens föreställa mig vad det skulle vara...
"Något roligt" finns inte i min sinnesvärld just nu.
Jag vet att ingenting känns kul när man är i den där sorgebubblan... allt känns meningslöst och man är oengagerad... men kul kan ju vara små saker: gå ut och äta en god middag med mannen, se lite folk och ta ett glas vin...(jag kunde i och för sig inte dricka vin på flera veckor efter mitt missfall- av någon anledning kändes det fortfarande fel i min kropp), gå på bio och se en film man tänkt se, men inte fått tid till. Åka iväg till nåt shoppingcenter eller outlet eller så om det finns i närheten och shoppa loss lite eller bara strosa och fika kanske... bara det där att komma ut och se folk och vimmel och att man inte stänger in sig alltför mycket, det är lätt gjort att man isolerar sig... men små steg, så du känner dig trygg och ok förstås, sen kommer det lösa sig, ta dagen som den kommer- tid har en förmåga att läka sår även om dom aldrig bleknar bort helt!
Jag läste mycket böcker och såg på många filmer för att slippa tankarna på allt jobbigt. Det kanske kan vara något? Men jag vet att det är jobbigt ta en dag i taget, en minut i taget. Och jag lovar att du kommer kunna skratta och vara glad igen och vilja göra något roligt! KRAM <3
Något roligt i min värld är att hälsa på några goda vänner eller ta en tripp på stan med en god middag som avslut.
SvaraRaderaKanske något?
Hoppas du får har en fin dag!
Kram Lo
Jag vet att ingenting känns kul när man är i den där sorgebubblan... allt känns meningslöst och man är oengagerad... men kul kan ju vara små saker: gå ut och äta en god middag med mannen, se lite folk och ta ett glas vin...(jag kunde i och för sig inte dricka vin på flera veckor efter mitt missfall- av någon anledning kändes det fortfarande fel i min kropp), gå på bio och se en film man tänkt se, men inte fått tid till. Åka iväg till nåt shoppingcenter eller outlet eller så om det finns i närheten och shoppa loss lite eller bara strosa och fika kanske... bara det där att komma ut och se folk och vimmel och att man inte stänger in sig alltför mycket, det är lätt gjort att man isolerar sig... men små steg, så du känner dig trygg och ok förstås, sen kommer det lösa sig, ta dagen som den kommer- tid har en förmåga att läka sår även om dom aldrig bleknar bort helt!
SvaraRaderaAnna i Götet...
Jag läste mycket böcker och såg på många filmer för att slippa tankarna på allt jobbigt. Det kanske kan vara något? Men jag vet att det är jobbigt ta en dag i taget, en minut i taget. Och jag lovar att du kommer kunna skratta och vara glad igen och vilja göra något roligt! KRAM <3
SvaraRadera