Ja man kan verkligen undra varför sådana saker händer! Bättre att ni fått eran pojk i höst istället, livet är grymt! Idag skulle vi haft BF för Smurf om h*n fått stanna hos mig! Tänker på dig! Kram Janet
Har inte varit inne på din blogg på någon månad. Vad tråkigt att Snöis inte fick fortsätta resan i magen. Hur fortsätter ni från här? Ska ni göra fler försök? Kramar
Anonym: jag räknar så mycket jag bara vill. Har jag inte rätt att uppmärksamma månadsdagar för mitt barn bara för att han inte lever? Föräldrar med levande barn skulle säkert uppmärksamma månadsdagar. Samtidigt som jag blickar bakåt så blickar jag framåt. Båda sakerna går att göra parallellt.
Jag är en av alla de som följer din blogg och det har jag (tyvärr om man kan skriva så)gjort sen den dagen ni fick erat hemska besked om Dutt... Jag halkade in här genom en annan IVF-blogg... Jag har läst och gråtit och jublat med er vid alla upp och nedgångar och mina tankar finns hos Er fast vi inte känner varandra!! Jag kan inte säga att jag förstår vad Ni går igenom då jag själv aldrig förlorat något barn men jag har heller aldrig fått känna lyckan av att få vänta ett eget barn... Min stora dröm i livet att få ett eget barn finns, men nu endast i min hemlighet... Men jag kan förstå Eran längtan!! Anledningen till att jag nu kommenterar här är att jag rent ut sagt blev förbannad på den som står som Anonym och säger att du ska sluta räkna! Kan inte den människan stå för sin kommentar så kan den väl låta bli att kommentera... Förlåt att jag lägger mig i det här, MEN DU har väl ALL RÄTT i världen att räkna och minnas Dutt och även Snöis... Massor av kramar från mig, jag som heter Monika och bor i samma stad som du... =)
Tänker på er. <3 Att ett datum kan ha så olika betydelse för olika människor. För er var 17/5 ert livs sorgligaste dag och för mig var 17/5 mitt livs lyckligaste dag för det var då jag fick plus på stickan efter ett par Pergokurer och 2,5 års försökande. Stor kram till er båda!
Ja fy, varför kunde inte Dutt få komma till er? Om vi kunde fått bestämma så hade han kommit till er,frisk och pigg. Klart att du/ni ska uppmärksamma månadsdagar och minnas er lille Dutt, räkna du på så länge du vill-ingen ska lägga sig i hur länge ni räknar och som du skriver man kan faktiskt se bakåt och framåt på samma gång. Vi finns här för er.
Tänker på er och Dutt!
SvaraRaderaStor kram
Ninna
Skickar en varm kram till er. Tänker på Dutt idag.
SvaraRaderaDet är sorgligt... men 6 månader... det är inte länge sen. Hoppas det blir en ljus helg och att han har det bra på 6-månadsdagen där han är nu!
SvaraRaderaKram
Många varmar kramar och tankar till dig!
SvaraRaderaStora kramar till er!
SvaraRaderaTiden går... Jag önskar er uppfyllda drömmar och kraft att leva med det outsägligt sorgliga som hänt.
SvaraRaderaJa man kan verkligen undra varför sådana saker händer! Bättre att ni fått eran pojk i höst istället, livet är grymt! Idag skulle vi haft BF för Smurf om h*n fått stanna hos mig! Tänker på dig! Kram Janet
SvaraRaderaTänker på er och lilla Dutt. Kramar.
SvaraRaderaTänker på er!
SvaraRaderaHar inte varit inne på din blogg på någon månad. Vad tråkigt att Snöis inte fick fortsätta resan i magen. Hur fortsätter ni från här? Ska ni göra fler försök? Kramar
SvaraRaderaDags att släppa räkning.. Räkna framåt istället!
SvaraRaderaAnonym: jag räknar så mycket jag bara vill. Har jag inte rätt att uppmärksamma månadsdagar för mitt barn bara för att han inte lever? Föräldrar med levande barn skulle säkert uppmärksamma månadsdagar. Samtidigt som jag blickar bakåt så blickar jag framåt. Båda sakerna går att göra parallellt.
SvaraRaderaHej "Längtan"!
SvaraRaderaJag är en av alla de som följer din blogg och det har jag (tyvärr om man kan skriva så)gjort sen den dagen ni fick erat hemska besked om Dutt... Jag halkade in här genom en annan IVF-blogg... Jag har läst och gråtit och jublat med er vid alla upp och nedgångar och mina tankar finns hos Er fast vi inte känner varandra!! Jag kan inte säga att jag förstår vad Ni går igenom då jag själv aldrig förlorat något barn men jag har heller aldrig fått känna lyckan av att få vänta ett eget barn... Min stora dröm i livet att få ett eget barn finns, men nu endast i min hemlighet... Men jag kan förstå Eran längtan!! Anledningen till att jag nu kommenterar här är att jag rent ut sagt blev förbannad på den som står som Anonym och säger att du ska sluta räkna! Kan inte den människan stå för sin kommentar så kan den väl låta bli att kommentera... Förlåt att jag lägger mig i det här, MEN DU har väl ALL RÄTT i världen att räkna och minnas Dutt och även Snöis... Massor av kramar från mig, jag som heter Monika och bor i samma stad som du... =)
Tänker på er. <3
SvaraRaderaAtt ett datum kan ha så olika betydelse för olika människor. För er var 17/5 ert livs sorgligaste dag och för mig var 17/5 mitt livs lyckligaste dag för det var då jag fick plus på stickan efter ett par Pergokurer och 2,5 års försökande. Stor kram till er båda!
Ja fy, varför kunde inte Dutt få komma till er? Om vi kunde fått bestämma så hade han kommit till er,frisk och pigg.
SvaraRaderaKlart att du/ni ska uppmärksamma månadsdagar och minnas er lille Dutt, räkna du på så länge du vill-ingen ska lägga sig i hur länge ni räknar och som du skriver man kan faktiskt se bakåt och framåt på samma gång.
Vi finns här för er.
Många varma kramar och tankar till dig!!
SvaraRadera