Förbjudna tankar är tillåtna

Efter gårdagens välbehövliga kuratorsamtal känns det idag faktiskt helt okej.
Igår pratade vi mycket med henne om att M och jag haft svårt att nå varandra och att vi nästan tassat på tå runt varandra. Vi har haft svårt att ta upp ämnet och när vi väl gjort det så har det inte blivit många ord sagda. Vi konstaterade att vi drar oss för att fråga hur den andre mår då vi mycket väl vet att svaret kommer att bli "sådär" eller "jag mår inte bra". Det känns konstigt att fråga det då. Jag har gått in mer i mig själv och M har då haft svårt att få ett svar ifrån mig. Kuratorn försökte då nysta fram de känslor som kommer hos M när han inte får svar av mig och vilka känslor jag känner när han frågar mig och jag inte riktigt orkar svara.

Den senaste tiden har jag inte vetat vad jag ska svara på frågan "hur mår du?". Jag har faktiskt inte helt säkert vetat svaret på den frågan och då har jag inte svarat istället, vilket naturligtvis är helt fel.

Vi vill kunna prata med varandra om det som hänt och hur vi känner oss, vilket i en sån här situation inte är helt självklart enligt kuratorn. Vissa par som hon möter vill inte prata med varandra, men hos oss ser hon en vilja att prata och hon rekommenderar då att vi säger en tid varje kväll som vi sätter oss ner och pratar om hur situationen känns just en minuten. Då ska vi också försöka att inte börja samtalet med "Hur mår du?".

Övrig tid pratade jag mycket om de, vad jag känner, förbjudna känslorna av bitterhet och avundsjuka som jag känner gentemot de som är gravida eller de som redan har sina barn hos sig. Det känns skamligt att inte kunna glädjas till 100% med dom. Tankarna må kännas förbjudna med helt naturliga anser kuratorn. Jag kommer så länge de finns fortsätta att känna så.

Vi pratade också om de tankar vi har om hur det hade kunnat varit om Dutt varit frisk. Han hade då varit en liten tvåmånaders bebis och det hade varit vi som gick bland barnavdelningen på Ikea i lördags. När jag tänker de tankarna om hur han hade varit, hur vardagen hade sett ut nu så tåras alltid ögonen och jag får svårt att få fram orden. Allt det handlar om allt vi blev snuvade på i maj.
Vi har ju egentligen blivit snuvade på två olika framtider. Den andra som också gör ont i hjärtat är ju att jag nu skulle vara gravid i vecka 15 (tror jag) med Snöis och sakta men säkert närma sig det hemska rutinultraljudet om några veckor. Även den snuvade framtiden pratade vi om.

Hur många framtider ska jag bli snuvad på?

När vi gick från kuratorn kändes det bra samtidigt som jag alltid känner mig ganska urblåst i hjärnan. Det är många tankar och känslor som kommer upp till ytan och det gör mig trött.
Nästa inbokade möte är om två veckor.