Tappat fart

Hos Dutt igår på sexmånadersdagen

Just nu känns det som att bloggskrivandet har kommit av sig. Jag vet inte vad det beror på. I huvudet har jag ett antal blogginlägg "ligger", men jag får inte ner dom i skrift.
Igår på sexmånadersdagen hamnade jag i en dal igen och när M försöker dra fram ur mig vad jag tänker på så går inte det. Det är bara tomt. Tankarna och känslorna går längre inte att sätta i ord. Är allt uttömt trots att man fortfarande är ledsen och sörjer? Varför orkar jag inte ordsätta min känslor längre? Är det bara tårarna som finns kvar? Vad är jag ledsen för just nu, Dutt, missfallet, framtiden? Jag vet inte. Allt är bara en enda röra just nu.

Ingenting blir bättre av att jag ständigt vaknar med huvudvärk både på natten och på morgonen. Huvudvärken gör att jag blir psykiskt trött av den. Jag hoppas nu på bättre då jag idag var på första besöket hos sjukgymnast. Han har ju naturligtvis inga mirakelmetoder, men han tycker att det var värt att prova akupunktur . Det kommer jag börja med nästa vecka med två behandlingar i veckan för att se om det kan ge någon effekt.
Att jag nu har svårare att prata om känslorna ser jag som jobbigt. Jag vill kunna delge vad jag känner här och nu. Jag tror att jag under det här halvåret som har gått känt alla känslor som finns, men nu tror jag att alla känslor degat ihop sig ett en ända stor känsla, vilket gör att det är så mycket svårare att bena ut var och en av känslorna.
På tisdag nästa vecka är det dags för kuratorbesök igen och då får jag väl göra ett försök till att ordsätta mina känslor.