Efter mannens gästinlägg här igår så jag är tillbaka igen.
Vi får se om det blir några mer gästinlägg från mannens sida. Enligt honom själv har han svårt att skriva ner sina känslor då han har lättare att prata om dom. Jag är tvärtom. Jag har lättare att skriva ner mina känslor än att prata om dom. Då är ju bloggen ett perfekt medium för mig.
Idag är det en sån där astråkig och jobbig dag igen. Jag känner mig inte ledsen, men trött, låg och håglös.
Har nu på eftermiddagen i alla fall lyckats komma ut på en liten promenad. Saken blir inte bättre av det första man träffar på är en lycklig mamma med tvillingar...
Då kommer de där förbjudna känslorna igen. Bitterhet och avundsjuka emot de som lyckats bli föräldrar. Det känns som det inte är tillåtet att känna dom känslorna, men det är precis dom jag känner. Varför lyckas dom men inte jag? Varför får dom vara lyckliga och inte jag? Kanske är de inte ens medvetna om hur lyckligt lottade dom är som lyckats...
Det är jobbiga känslor att ha, men jag har bestämt mig för att inte undanhålla några känslor utan känna, tycka och tänka det jag just för tillfället känner och då kommer bitterhet och avundsjuka upp.
Mensen lyser fortfarande med sin frånvaro (dag 32 idag). Jag vet inte om jag vill ha den eller inte för då måste vi ta ett beslut. Så länge den håller sig borta så behöver jag inte bestämma något. På onsdag ska jag på läkarbesök för kontroll för att ser om allt är okej efter skrapningen. Kanske kan hon då se om mens är på gång eller inte.
Bitterheten/avunden är inte förbjudna, vi som är barnlösa känner precis likadant. Jag känner stor bitterhet/avund på min svåger som ska bli pappa i april, de började försöka bli gravida och det togs sig på 1;a försöket och det känns som en kniv i mitt bröst. Göm inte dom känslorna för det speglar bara vår egna sorg och längtan, det är bara normalt för oss! Känner verkligen med dig och igen mig i dina ord! Kram
SvaraRaderahej jag undrar en sak som jag tänkt på länge , vet att du inte kan svara för alla ofrvilligt barnlösa men varför skäms ni så mycket för att ni inet kan få barn eller har svårt att få barn ?
SvaraRaderadet är ju knappast erat fel.
hoppas du och din man får erat efterkängtade syskon till snöis och dutt
många kramar
kika gärna in på min blogg arwenriddick.blogg.se
Anonym: en oerhört intressant fundering som absolut ska bli ett blogginlägg.
SvaraRadera