Efter att Dutt kom och efter missfallet har jag haft jättesvårt att glädjas åt gravidbesked på olika bloggar, men nu är jag så glad.
Idag vaknar jag av beskedet att Tonci äntligen är gravid igen och förra veckan var det FC som visade ett positivt graviditetstest. Har jag lättare att glädjas för deras skull för att deras historia är liknade den som jag gått igeonom? Ja jag tror det. Vi änglaföräldrar får ett särskilt band mellan oss.
Alla goda ting är tre sägs det. Så i januari/februari ansluter jag mig till den gravida änglamammaskaran!!
Stort grattis till er båda!!
Tack finaste. Jag hade faktiskt tyckt att det varit naturligt att du känt avunden ändå... Fast jag vet vad du menar. Jag har länge haft svårt med graviditeter och till slut har fler omfattats av den känslan. Samtidigt som en del, med långa trassliga vägar, bara gett glädje och till och med hopp i min gyttjepöl. Jag håller tummarna så så hårt för att Dutts lillabroster blir bara månaden yngre än Lillsudds och Andors.
SvaraRaderaSamma här, det känns bara bra lixom, inte ens jobbigt att bli glad för deras skull :-)
SvaraRaderaTack så jättemycket! Jag önskar så oerhört att du får din plus i januari/februari nästa år!
SvaraRaderaStora kramar!
Jag tror precis som du skriver att det är lätt att bara känna glädje när någon som har förlorat ett barn lyckas bli gravid igen. Det är en helt annan sak för mig med bekanta som väntar barn ungefär samtidigt som vi skulle ha fått Tu och där allt har gått hur bra som helst hela vägen - även om jag absolut unnar dem deras barn så har jag svårt att se dem på nära håll, jag vill liksom inte veta något om hur det går för dem. Komplicerat det där...
SvaraRadera