Ruvardag 10 - Total tortyr

Jag har gått igenom fem ruvarperioder tidigare, men den här är den värsta jag varit med om. Rena rama tortyren! Minutrarna och timmarna går baklänges. jag trodde aldrig jag skulle säga att en helg varit för lång, men så är det verkligen.

Oron, rädslan och skräcken är skyhög i det här huset just nu. Jag håller andan när jag är på toa. Mannen håller andan medan jag är där, men än så länge har vi i alla fall kunnat andas ut en kort stund efter varje toabesök.

Tårarna finna innanför ögonlocken hela tiden för jag är så jävla trött på det här just nu. På eftermiddagen gick jag och lade mig i sängen och försökte sova bara för att tiden skulle gå, men jag lyckades inte ens göra det. Sova som är det bästa som finns.

De känningar som jag haft den senaste veckan har jag under dagen inte känt av lika mycket som tidigare, vilket också naturligtvis ökar oron för att det har misslyckats. "Rinnkänslan" därnere har ökat vilket gör att man föreställer sig floder av blod i byxorna, men som sagt än så länge inget blod.

Just nu är det oerhört jobbigt och jag är beredd på ett stort nederlag på torsdag. Hur jag kommer klara det vet jag inte och innerst inne hoppas jag att jag slipper tänka på det.

Hoppet vacklar just nu och det känns jobbigt då jag tidigare varit så säker på min sak. Att detta ska gå.

Just nu behöver jag era tankar och hållna tummar mer än tidigare. DET MÅSTE GÅ!!