Om tre timmar

Kvart i nio ikväll är det dags att för första gången blanda till Menopur. Det är ju trevligt att det kan vara något som är för första gången, när allt annat i ivf-världen nu blivit en vana...
Jag tog för en stund sedan fram bipacksedeln och läste om hur man ska göra och det verkade ju inte allt för avancerat precis.

Mannen frågade förut hur det känns inför första sprutan ikväll förutom det att vi inte skulle behöva göra det. För det är ju naturligtvis den första känslan jag får, men nu är läget så här och då måste vi utgå från det, även om det är oerhört svårt ibland. Mitt svar blev att jag är att mina känslor är rädsla, skräck, förväntan, spänning, men också en stor sorg i hjärtat.

Man kan sammanfatta det hela med Per Gessles text "här kommer alla känslorna på en och samma gång". Väldigt passande just idag!

Att börja behandling igen är för oss det enda sätt att just nu komma närmare ett levande syskon till Dutt och Snöis och det är ju något som vi måste ordna åt våra änglar. Ett litet levande syskon!