Har under dagen idag funderat på om jag överhuvudtaget ska skriva några ruvarinlägg dag för dag. Nu blir det nog så i alla fall...
Under förra ruvningen i januari så hade jag nog alla symtom man kan ha från dag 3 och framåt. Snacka om att kroppen kan luras och vad lurad jag kände mig när blodet väl kom. Jag vet stensäkert på att allt det jag då kände betydde att ett eller två embryon då fäst. Därför ska jag den här gången försöka att vara vanlig. Inte tänka på att jag ruvar, inte känna efter så himla mycket. Jag säger bara lycka till... Vem försöker jag lura? Jag kommer säkert att överanalysera allt jag känner och kanske inte känner. Jag kommer säkerligen att googla på diverse symtom. Jag kommer säkert gå tillbaka i min blogg för att kolla vad jag skrivit vissa ruvardagar.
Målet är i alla fall att vara vanlig!! Jag försöker att bygga upp ett hopp om att detta faktiskt ska gå. Jag vågar inte tro att båda embryona kommer att fästa, men ett kan väl få fäst och utvecklas.
Det tycker jag inte är för mycket begärt...
Gud vad jag hoppas nu! Jag tänker på er flera gånger om dagen och jag har många gånger gråtit mig igenom inlägg i din blogg. NU jäklar måste det gå vägen & när det gör det - då har jag ett par saker som jag vill att er(a) guldklimp(ar)ska ha från min son Charlie! Lycka till!! Massor av kramar!
SvaraRaderaJag tycker det är det minsta du kan begära nu. Jisses, nu ska det bara gå!
SvaraRaderaHurra vad roligt att läsa. Stort grattis till ruvningen och Piff & Puff! :-)
SvaraRaderaJa du hur ska man klara av att inte leta symptom och googla eller jämföra?
SvaraRaderaMen det är onekligen bäst att bara slappna av(ja jag vet att det är omöjligt)
Jag håller tummarna för att det ska gå hela vägen denna gång. Ska be för er varje dag.
Jag fick rådet en gång av min svägerska, att tänka och agera som om det här var nåt helt normalt. Inget konstigt med den här graviditeten - för så klart det blir en graviditet! Oro föder oro. Positiva tankar föder fler positiva tankar. Det är bra, härligt och underbart att skratta. Så, försök!
SvaraRadera(Och käraste vännen min, jag VEEET hur svårt det kan vara. Men du klarar det här också. Tillsammans är ni starka. Och ni har varandra, eller hur?!?!)
Många kramar
Hoppas så innerligt för er att det ska ta sig den här gången OCKSÅ! Och att det blir bebis/ar!!
SvaraRaderaKram till er!!
Det kan verkligen variera från ruvning till ruvning, när det känns som saker händer får man mius och tvärtom! Men jag vet att Piff & Puff är starka och att de kommer ge dig ett fint plus! Jag tänker på er och håller tummarna, hoppas dessa dagar går fort nu! Kram
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaJag har följt din blogg ett tag nu, men jag har aldrig kommenterat eller skrivit nåt. Din historia är väldigt stark och jag önskar er all lycka denna gång. Jag själv skall börja stimulering igen med med menopur om ca två veckor. Jag vet vad ruvning innebär, ångest hopp. Försök till att leva så normalt som möjligt. Jag gör detta för 8:e gången nu. man tycker sig ha rutin för det här nu, men man vänjer sig liksom aldrig... Lycka till nu å jag hoppas verkligen att ni får köpa er tvillingvagn.
mvh karin