Idag känner jag mig arg på allt och alla.
Allt började nog när jag var på Ica och handlade i förmiddags. En kvinna går helt oskyldigt framför mig och vänder sig sedan om mot mig. Naturligtvis har hon världens största gravidmage som jag känner hur den hånskrattar åt mig. Efter en stund kommer hennes man med kundvagnen och naturligtvis sitter ett barn i den också...
Hon kan ju givetvis inte rå för att jag inte lyckas få barn.
Hon kan ju givetvis inte rå för att hon är normal och lyckas få barn och bli gravid igen. Men hon blev just idag ett föremål för mina känslor och min bitterhet över att aldrig lyckas. Att jag inte kan vara den där "normala" kvinnan som kan bli gravid och behålla en graviditet.
Just nu är jag så där arg inombords så att jag till slut bara blir ledsen av alltihop.
Jag vill vara normal!
Den känslan drabbade mig idag med. Den verkar bara bli värre och värre för var dag som går. Extra jobbigt när det är någon i min egna ålder med en liten en + en bebis i vagn, då känner jag som det hugger till i kroppen bara. Varför inte jag? Att vilja något så sjukt mycket och inte kunna få det är så frustrerande. Att veta att det inte hjälper hur mycket pengar jag än har, eller vad jag en gör, utan det bara är naturen som kan göra det åt en liksom. Bara avvakta och hoppas.. Så frustrerande!
SvaraRaderaUsch, jag förstår hur du känner. Jag kommer ihåg känslan, jag har inte glömt. Jag kan inte ge dig något råd. För jag vet inte hur man gör för att inte känna så. Jag önskar bara att du fick lite lycka och glädje nu, och med det menar jag inte att du inte är glad stundvis. Jag menar såklart att ni ska nå ert mål. Ni har fått stå ut med så mycket. Jag vill verkligen att det ska vara er tur nu.
SvaraRaderaKramar till er!
Det är er tur i höst!! Jag håller alla tummar!! Kram och trevlig kväll
SvaraRaderaSnart är det er tur, det vet jag! Och vem sa att den kvinnan var normal? Hon kan ha kämpat i 10 år med missfall och kan ha förlorat ett barn, sen fått två lyckoträffar på en gång, gräv inte ner dig :) för snart är du den normala som går med stor gravidmage som kommer uppröra andra ;)
SvaraRaderaKära du! Du är normal, du har blivit gravid, du har fött en son!
SvaraRaderaTänk såhär: för "vanliga" par säger man att det "får" ta ett år innan utredning görs. Dvs 12 månader med ägglossning, sex osv. Detta = 12 behandlingar/insättningar för dig. Det låter som väldigt många, men det är normalt för "vanliga" par att det tar så lång tid. Förstår du vad jag menar? Svårt att förklara mig :) Ni måste kämpa på, det vet jag att ni gör och jag beundrar dig för din styrka. Stor kram/Sarah
Kära Anna! Jag instämmer med föregående talare! Du är normal, du har varit gravid och du kommer att bli det igen, hjärtat!! Fokusera på att må så fint som du har gjort nu en tid!
SvaraRaderaKram från trogen läsare i precis samma situation
Jag kommer ihåg känslan när man fick syn på magar och bebisar. Det är okej att känna så, vara arg och gräva ner sig ett tag jag har också gjort det många gånger... Hoppas att du fina Anna snart hittar upp i glädjen igen.
SvaraRaderaNu till något lite annat(hoppas att det är okej) har ni funderat på att bli kontaktfamilj till något barn via kommunen? Nu förtydligar jag att det givetsvis inte ska ersätta era barn som är i antågande. Det är stor brist på familjer som vill vara ett extra stöd för barn. Jag vet att det även ger mycket kärlek och glädje tillbaks.
Kram Sofie
Ja, vem vill inte vara NORMAL! Jag hade tänkt köpa en tröja på Lindex idag men när jag såg att tjejen i kassan var gravid hängde jag tillbaka den och gick...
SvaraRaderaBläää...
Jag kände likadant i går. Jag var på ett möte på jobbet och där satt en höggravid kvinna. Jag tyckte att hon uttryckte sig löjligt och jag tyckte att hon satt där belåtet och klappade på sin mage helt ovetandes och blåögd. Det är inte så ofta jag känner så men igår så, tillåt all ilska att få komma ut en stund och sen släpp iväg den!
SvaraRaderaHoppas verkligen du ska få vara gravid och få ett barn som du längtar efter. Jag har länge varit barnlös men nu fått barn. Men ingenting är riktigt som jag drömt om. Att va gravid var hemskt, jag kräktes flera gånger per dag i 9 månader. Men det som kom sedan var ännu värre. Sömnlöshet, trötthet, tristess, ingen egen tid, alla ska lägga sig i och kritisera. Visst, det finns ju en del som
SvaraRaderatrivs att vara mamma. Men.. Det är inte alltid det är sådär puttinutt-lyckligt att vara gravid eller mamma.
Jag har varit gravid i totalt 30 veckor och det var bland de 30 värsta veckorna i mitt liv - oro för missfall, blod, gynakuten, ryggvärk, näsblod i timmar, huvudvärk och trötthet så jag förstår väl vad du menar med det. Dessutom är jag väl medveten om att livet kommer att förändras radikalt när/om jag blir mamma till ett levande barn.
RaderaJag kan bara beklaga att ditt liv som mamma inte blev som du tänkt dig.
Du verkar i alla fall förstå att det inte är alla andras fel, utan att det är dig det är fel på.
SvaraRaderaPucko, det är inget fel på henne! det är inget fel på nån av oss, det är en normal känsla!! Man kanske inte är stolt över den, men likväl är det normalt att bli ledsen, avundsjuk, arg, osäker och så vidare, och så vidare. Det kanske är dig det är fel på? Bra i alla fall att du lämnade ditt namn med kommentaren... :-P
RaderaJa, det är bra att kunna bära insikten att det inte är deras fel bara för att man reagerar. Så långt alla rätt. För det gör det lättare att kunna fortsätta leva och agera utan att ge människor skit för det de inte rår för.
RaderaMen resten av meningen är det fel på, snarare än att det är fel på Anna. Trollen spricker i solen, och just därför behöver vreden och avunden upp i ljuset. Då kan de aldrig växa sig stora i mörkret därinne. De får rätt proportioner när vi vågar titta på dem. Det är fel på oss som inte kan få barn. Fysiska fel. Att vi tar upp vreden och den fula avunden till ytan och själva synar dem är inte ett uttryck för det där sjuka som gör oss barnlösa - det är ett uttryck för ett friskt psyke därinne. Det som genomlever barnlösheten men vägrar låta avunden ta över hela livet i hemlighet utan har modet att ställa "trollet" i solen så att det får rätt format.
Jag drabbades av tanken att putta gravida "självgoda" nedför rulltrappan. Det är absurt. Det är ju inte den gravidas fel att jag är infertil. Och när hon självgott smeker magen kan det vara för att allt drar ihop sig och gör ont. Men känslan, tja... den var där. Uttryck för min egen ångest och avund. Det friska i mig för att jag aldrig skulle drömma om att faktiskt putta henne. Det friska i mig är det som gör att jag 2 minuter senare skrattar till åt mitt vansinne, skrattar åt min avund - om än med ett bittert skratt. Och låter känslan få sin rätta storlek. Det vill säga något jag inte _är_, bara impulser som barnlösheten skapat i mig. Jag är det jag väljer att vara. Och jag väljer att vara den som mitt i eländet kan skratta åt mig själv. Anna väljer att titta på sin vrede. Det är inte en del av sjukdomen som gör henne barnlös, utan en del av det friska som gör henne till den hon faktiskt är.
Vad är det för jävla skiiiiiiitidiotjävel som kommenterat här innan mig!!!!??? Dra från denna blogg genast, skaffa dig ett eget liv förbannade människa säger jag bara!!!
SvaraRaderaOch till dig dessförinnan; tycker nästan du ska söka hjälp om du inte trivs med att vara mamma. För ditt barns skull.
Anna... vilka läskiga kommentarer det fanns ikväll :-( hoppas du inte tar åt dig.
Många kramar.
Du har all rätt att må dåligt och all rätt att bli arg. det är orättvist. Jag har haft turen med mig och blivit gravid med hjälp av ivf. Det tog tid och det var otroligt jobbigt och jag hoppas att du fortsätter kämpa. Att du inte förlorar dig själv efter vägen. Jag tänker på dig och hoppas. Varma kramar till dig! Ta hand om varandra.
SvaraRaderaOjdå, vad otrevligt det blev här. Jag menar bara att det är lätt som människa att måla upp föreställningar som inte riktigt stämmer med verkligheten.Fel forum att försöka få någon förståelse för det!!!(uppenbarligen)Och nej, jag behöver inte söka hjälp. Jag har rätt att tycka att det är jobbigt med barn och att ingenting blev som jag tänkt, jag har rätt att känna så utan att det betyder att jag älskar mitt barn mindre. Jag skulle ju kunna säga 'din infertila kossa' till dig som skrev den kommentaren men det gör jag inte. För jag vet att kommentaren bottnar i att du är sårad och avundssjuk.
SvaraRaderaJag ser att du säger att du varit barnlös innan du fick ditt barn, vilket på sätt och vis gör att jag förstår att du bryter ut när du blir emotsagd utan ödmjukhet. Samtidigt kan jag tänka att just det borde göra att du också förstår hur det kommer sig att den som inte fått det du har blir alldeles till sig när det svar du har på avunden är att avunden inte är något att avundas. Du vet ju egentligen att det svaret då, innan ditt barn föddes, hör till en av de där sakerna på listan över hemskheter folk säger ("Jag är ledsen över att inte få barn" - "Jamen, njut av att inte ha dem - det är inget kul").
RaderaJag vet att Anna vet att jag inte alls gillar att vara gravid. Rädd, orolig, kräkande... Men jag vet också att Anna skulle ge sin högra arm för att ha det jag har nu (och att hon vet att jag vet - och dessutom att JAG skulle ge min högra arm för att få må skit om det var någon annan som fick det istället för mig). Det handlar egentligen inte om att inte få må dåligt som gravid eller som förälder, men om att den som fått den nåden (!!!) ändå behöver hålla i minnet att det där jobbiga ändå är bättre än det vi hade innan - ett tomt intet och ett liv i paus i väntan på barn.
Tyvärr innebär inte att du säger att du inte ska säga "din infertila kossa" att du inte sagt det - du har sagt det. Trots att du vet att det bottnar i sorg och längtan. Och jag blir lite lätt förbryllad. För åtminstone jag är lika infertil med barn i magen som innan. Jag kommer att vara en infertil kossa så länge jag lever. Det enda är att diagnosen inte spelar så stor roll när jag ändå fått bli gravid, jag har fått den medicin jag behövde för att kunna leva med mitt funktionshinder. Anna har inte fått den än.
FC: Jag har nu lagt min högra arm i ett brev så du borde ha den på måndag. Då jag är vänsterhänt behöver jag ju inte ha högerarmen ;-)
Radera"Jag skulle ju kunna säga 'din infertila kossa' till dig som skrev den kommentaren men det gör jag inte."
RaderaVille bara säga till Anonym: vilken TUR att du INTE sa det! HADE du sagt detta så hade du ju verkligen framstått som en jubel-idiot. Så klart så vet vi ju att "infertil" inte är ett skällsord.
MUUUUU!!!!
Du är normal och du har helt normala känslor/tankar och du är INTE ENSAM. Jag förstår hur du känner det, har varit där många gånger själv, tror nog att alla ofrivilligt barnlösa som kämpat länge har haft de här känslorna. Skitjobbigt är vad det är! Kram på dig!
SvaraRaderaInfertil kossa? Alltså jag har två barn. Och jag tycker nog ff du behöver söka hjälp. Om du inte gillar mammarollen alltså. Men visst kalla mig kossa bara. Jag är inte avundsjuk på dig precis. Tycker synd om dig som inte trivs.
SvaraRaderaKära Anna, lyssna inte på dumheter. Visst är det jobbigt att ha barn, men det är framför allt fantastiskt och jag förstår din längtan och önskar av hela mitt hjärta att du snart skall få bli gravid och få ditt barn. Du vet att du kan bli gravid. Du kommer att lyckas!
SvaraRaderaJag känner till den känslan mycket väl, har kämpat i många år för ett plus. Blev gravid förra våren, i vecka 12 får vi reda på att det uppstått en missed abortion. När vi kommer in på sjukhuset för att träffa en läkare är hon höggravid, hade lust att kasta ut henne genom närmsta fönster....
SvaraRaderaUnder våra barnlösa år missunnade jag i princip andra deras graviditeter, nu när jag själv är gravid hoppas jag att ingen missunnar oss. De vet inte vad vi gått igenom och jag hade ingen aning om alla andras historier heller.
Jag vet hur svårt det är att försöka mota bort de tankarna, dock gjorde de mig så bitter och arg att jag blev otroligt ego och bara tänkte på mig själv. Jag började istället glädjas åt andras fina magar och bebisar vilket jag tror påverkade min kropp i positiv riktning.
Önskar er all lycka till, någon gång är det er tur!
Jag (nu gravid efter behandling nr 8) känner igen den där känslan så väl. Den hade jag många gånger under många år. Jag brukade tänka att det var mitt barnlösa jag som tänkte så, och att jag fick ha förståelse för henne. Låta henne känna så. Att mitt vanliga jag tycker något annat.
SvaraRaderaOch nu är jag ju där, i mitt vanliga jag, och tycker annorlunda. Men i min tjocka mage finns ändå plats för en klump för alla dem som tittar på mig och tänker att "det går så lätt för alla andra".
Jag tänkte aldrig så när jag såg gravida, att de kanske kunde ha kämpat länge, de också. Jag vet inte om sådana tankar hade hjälpt mig mot det mitt andra jag kände. Kanske inte - för har någon lyckats efter en ziljon behandlingar har de ju ändå lyckats.