Tv4:s nyhetsmorgon uppmärksammade dagen redan igår. Det Joanna berättar i inslaget är så nära mina egna ord. Skönt att känna att man inte är ensam i detta.
Nu ska jag gå ut och hänga upp flaggan!
lördag 26 maj 2012
De ofrivilligt barnlösas dag
Tv4:s nyhetsmorgon uppmärksammade dagen redan igår. Det Joanna berättar i inslaget är så nära mina egna ord. Skönt att känna att man inte är ensam i detta.
Nu ska jag gå ut och hänga upp flaggan!
Hej!
SvaraRaderaJag har läst din blogg varje dag ett bra tag nu och jag känner att det är dags att göra ett avtryck. Jag känner liksom du starkt med Joanna i inslaget men jag är i en helt annan situation än du och hon i dagsläget.
Jag är 22 år gammal och förlovad, men då jag pluggar är inte ekonomin och livet i övrigt "i ordning för barn" såsom Joanna beskriver i inslaget. Mina föräldrar började försöka "skaffa barn" när de var i min ålder. Tio år, fyra missfall och min storasyster som dog i magen och föddes i vecka 26, senare föddes jag. Så det känns som att jag har i generna att det kommer ta tid och vara svårt det här med barn. Mina mor och farföräldrar hade även de svårt att få barn. Samtidigt så vet man ju inte säkert, kanske går det fort och idag är jag och min sambo inte redo för barn med allt vad det innebär. Jag känner mig redo mentalt och längtar efter ett barn, men allt i mitt liv i övrigt fungerar inte i dagsläget. Därmed kan är det ju svårt att börja försöka "i förebyggande syfte"
Jag håller med Joanna om att samhället numera går i den riktningen att man skaffar barn senare då plugg osv. står i vägen i unga år. Detta leder ju givetvis till att det blir svårare att få barn. Så jag läser din blogg med en blandning av hopp och förtvivlan. Hopp för att jag i hjärtat vet att du en dag kommer bli mamma, men förtvivlan i det att jag inte vet om jag en dag kommer ha samma tur. Varje dag våndas jag över att jag blir äldre och mindre fertil med vetskapen om att varje dag jag inte försöker bli med barn minskar mina chanser att någonsin bli mamma. Samtidigt saknar jag reell möjlighet att i dagsläget förverkliga min dröm om ett barn. Så jag fortsätter läsa din blogg, håller tummarna för ert nästa försök och tror att detta kommer leda till en liten lillasyster/lillebror till Dutt. Du ska veta att er kamp och din vilja inspirerar och väcker hopp i mig om att jag en dag kommer att ha samma glöd i mig att orka med min egen kamp om att bli mamma.
Och som lillasyster till ett barn som inte fick leva kan jag också lova er att Dutts lillasyskon kommer älska Dutt lika innerligt som ni gör. Jag tänker ofta på min syster och på något sätt känns det som att hon finns med mig, ett storasyskon som vakar över mig fast hon inte finns här hos mig och fast vi aldrig mötts. Ett storasyskon jag älskar precis som om hon fått leva, precis som ert framtida barn kommer älska Dutt.
Kämpa vidare Anna! Vi läsare finns med dig och håller alla våra tummar! En dag kommer ni få ert efterlängtade lillasyskon!
Stora kramar från Annie!