Att det kan vara sådan skillnad. På kuratorer alltså!
Idag var det dags att träffa kurator K:s efterträdare kurator L. Jag gick dit med ett öppet sinne för att verkligen ge henne en chans, men det gick inte. Jo, mitt öppna sinne fanns där. En stund. Men det stängdes ganska snart.
Oh, vad jag saknade kurator K när jag satt i min fotölj idag.
Jag vet inte ens hur jag ska förklara det, men det kändes bara så fel. Samma sak kände M.
Hon var allt som mina tidigare fördomar om kuratorer har varit. En liten grå, försynt mus som bara sitter på sin stol och hummar lite och väntar på att man ska säga något själv.
Det som bland annat gjorde att jag kände att allt var fel var att hon flera gånger antydde att nu när vi tagit en paus så kanske det går på egen hand. Ska verkligen en kurator på kvinnokliniken säga så till ett par som kämpat med barnlöshet i fyra år? Jag tycker faktiskt inte det...
Hon pratade också om det "berömda" sorgeåret. Att allt blir mycket lättare när man upplevt ett års sorg. På ett sätt kan jag hålla med henne om det, men det är helt annorlunda mot vad K sa förra gången. Hon trodde mer på att det kan ta upp till tre år innan man känner att såret efter sorgen inte gör lika ont.
Kurator K hade alltid konkreta förslag till hur vi i vardagen ska lösa olika saker till exempel med "prattid" på kvällarna, förslag på hur vi kunde uppmärksamma Dutts ettårsdag med mera. L satt bara och lyssnade och höll med om allt vi sa idag. Aldrig tidigare har jag tittat på klockan och tänkt att jag vill gå hem, men det gjorde jag idag. När vi varit hos K har det alltid varit hon som fått avbryta för att tiden varit slut.
Just nu är jag oerhört glad att det var K vi fick träffa när vi chockade kom från ultraljudet och inte någon annan kurator. Hon har hjälpt oss så oerhört mycket det sista året. Mer än vad jag tidigare faktiskt förstått, men jag förstod det idag! Hon har gett oss konkreta råd, normaliserat våra känslor och tankar, bekräftat att alla tankar är tillåtna och hon har fått oss att känna oss stärkta när vi gått därifrån.
Visst, nu kanske jag målar upp K som ett helgon, men jämfört med dagens samtal så är hon verkligen det!
Tysta gick vi ut från hennes rum och jag väntade på M:s reaktion och den kom ganska snart och den var som sagt den samma som jag kände. Som tur var bokade vi aldrig någon ny tid och kommer antagligen inte göra det heller. Det är tur att vi haft K som länge som vi haft henne och att vi med hjälp av henne kommer vidare så bra som vi faktiskt ändå har gjort.
Nu får M och jag klara oss själv. Vi har alla de tips och strategier som vi fått av K i ryggsäcken så jag hoppas att vi kan utnyttja dom när vi känner att vi behöver det.
Vi tackade ju K när vi träffade henne förra gången, men nu känner jag än mer att jag på något sätt skulle vilja visa henne min uppskattning för vad hon gjort för oss. Är det okej att skicka ett vykort till henne där jag återigen tackar henne. Eller blir jag för påflugen då? Vad tycker ni?
Dagens positiva: Jag har återigen insett hur oerhört tacksam jag är över vår kontakt med kurator K.
Jag tycker det är en jättebra idè att skicka ett kort till K! Det tror jag hon verkligen uppskattar! Något annat kan jag inte tänka mig.
SvaraRaderaTrist att den nya inte var något bra...
Kram C
Skicka vykort är helt okej. Jag gav en liten miniorkidé till min distansläkare, när vi nu var klara med allt ivf-ande. Jag kände verkligen att jag ville visa hur mycket vi har uppskattat honom, och hans barnmorskor...
SvaraRaderakramkram
Personkemin är jätteviktig annars bara låser det sig. Sån tur att ni inte fick den här personen förut. Tycker absolut att du kan skicka ett vykort, tänk vad glad hon kommer bli och känna sig uppskattad och kanske bli ännu bättre på sin samtalsmetodik när hon vet den är bra. Jag går ibland in på denna sidan http://www.spadom.se/anglarsviskningar2.htm och läser visdomsord. Det är olika varje gång och ofta kloka ord. Hoppas att det ger dig något med. kramar Lina
SvaraRaderaTycker absolut man kan skicka ett kort, hon kommer bli jätte glad.. Tråkigt med den nya kuratorn.. Hoppas det ni redan fått med er i ryggsäcken räcker för att ni ska klara er..
SvaraRaderaKram Ida
Jag tycker också att du ska skicka ett kort om du vill det. Det är jätte snällt!
SvaraRaderaDet är fantastiskt vad personkemi kan göra (och inte göra). Jag hoppas att ni kan använda det ni fått av K och om det inte skulle hjälpa att ni kan hitta en annan kurator som ni klickar bättre med.
Kram
Vad tråkigt att det inte gick bra med den nya kuratorn. Det är så svårt att hitta någon som man verkligen passar ihop. Personlig kemin spelar så stor roll.
SvaraRaderaSamma sak hände med oss. Vår kurator slutade också på sjukhuset tyvärr och den som vi fick istället tyckte jag inte alls om. Jag gav henne två chanser men sen inget mer.
Att skicka vykort tycker jag är bra idé. Jag köpte till och med present till vår kurator när hon slutade och hon var jätteglad för det. Vi växlar mejl fortfarande för att hon är så nyfiken på hur det går med oss.
Ni har fått mycket av er första kurator som ni aldrig ska glömma. Tänk på hennes ord och tips när det känns så jobbigt och det kommer att hjälpa.
Kram
Jag förstår dig så väl, även här!
SvaraRaderaDet finns så många olika sorter. Och en kurator har ju "bara" en socionomutbildning, här handlar det mer om personlighet än om utbildning. Det gör det väl alltid när man har med människor att göra men.. en psykolog har liksom ett "körkort" på att han/hon kan yrket, det har inte en socionom. Och det märks.
Tycker, precis som du, att ni ska se det positivt att ni fått träffa en fantastisk människa som verkligen hjälpt er. Och tycker ni gör helt rätt som inte går dit igen. Men... om ni behöver mer samtal, kunde ni inte få byta till någon annan?
Att skicka kort tror jag är en jättebra idé. Tänk vad glad hon ska bli. Hon är ju bara en människa och vi människor blir glada av uppskattning. Jag skulle bli jätteglad om jag var kurator och fick ett tack-kort!
Kram till dig!
Som kurator skulle jag säga att jag skulle ha blivit jätteglad av att få en sådan uppskattning från någon av mina klienter. Mvh Lena
SvaraRaderaSå tråkigt att det inte blev bra för er med den nya kuratorn, jag kan hålla med om hennes miss på att vara förnuftig! Skicka du ett vykort, det uppskattar hon säkert! Sköt om er! Kram
SvaraRaderaSynd att personkemin inte funkade. Som psykolog vill jag dock till hennes "försvar" säga att det ofta tar minst 3 sessioner innan man liksom hittar varandra, och sättet hon hade denna gång kan mycket väl ha varit hennes sätt att ge er mycket utrymme och försöka hitta rätt sätt att bemöta just er. Med detta menar jag förstås inte att ni ska fortsätta gå dit när det inte känns rätt, men att hon sa "fel" saker har ju mest med jämförelsen med k att göra och kanske inte kan vara en bedömning av allt den nya kuratorn eventuellt skulle kunna ha att erbjuda er om ni fick lära känna varandra lite bättre. Ni kan ju försöka på annat håll, lycka till!
SvaraRaderaFinns det ingen enhetschef över kuratorerna som du kan prata med & beksriva det du upplevde hos nya Kuratorn och vad det är du eftersöker. Jag bytte kurator 2 ggr när mamma var sjuk för att jag inte hittade det jag sökte, tillslut hittade jag en superbra med lite hjälp!
SvaraRaderatycker absolut du ska skicka kort!
Kram Nhea!
Tycker absolut att du ska skicka ett kort till er gamla kurator. Jag är helt övertygad om att hon blir glad!
SvaraRaderaVisserligen har inte kuratorn någon utbildning i barnlöshet, men ska man arbeta med människor som går igenom det ni gör så måste man ändå läsa in sig på "ämnet".
SvaraRaderaFramförallt; att alltid vara ödmjuk och se till vad som är ett problem för dem som sitter mitt emot i stolen. Viktigare finns det ingenting som kan vara. Är man ärligt intresserad av sitt jobb så tycker jag att hon borde agerat annorlunda. Tråkigt för er skull, då ni är i behov av hennes stöd. Jag hoppas att ni ska hitta vägar framåt!
Hälsar Emelie - en blivande kurator.