Helt galet ju!! Spontangravid!

Fortfarande snurrar frågan "Hur faan gick det här till?" i mitt huvud. Att jag skulle bli gravid sängvägen kan jag bara inte få in i min tanke.

Tack alla söta och rara för era kommentarer på bloggen idag!!

Många är säkert nyfikna hur allt har gått till då jag var väldigt fåordig i morse.

Jag brukar ha en cykel på mellan 26 till 32 dagar och det vanligaste är runt 26. Idag är det dag 30 så igår började jag fundera på vart mensen tagit vägen, men samtidigt vet jag ju att mina cykler är oregelbundna. Dock har jag den senaste veckan haft en känsla om att något kan vara annorlunda i kroppen, men jag har inte vågat att varken säga något till M eller skriva något här på bloggen. Jag har känt kramp i magtrakten när jag rest mig upp snabbt, lite yrsel ibland, känsla av kissnödighet fast jag precis varit på toaletten, ingen huvudvärk (det är ett grav-symtom för mig). Igårkväll märkte jag också att jag var hård i magen (ursäkta detaljerna). Då började jag verkligen fundera på om det var något på G. För den tröga magen var ett väldigt tydligt symtom både vid Dutt och Snöis.

I morse när klockan ringde rafsade jag så åt mig ett graviditetstest som jag slängt in i garderober i lilla sovrummet efter misslyckandet i påskas. När jag stoppar ner stickan i kissburken säger jag högt för mig själv "detta är mest för skoj" Jag visste vilket resultat som det skulle ge - Ett minus. När jag sedan slänger en blick på testet efter en halvminut tänker jag "så där ska det ju inte se ut". Då har ett starkt och fint plus uppenbarat sig Jag står där ensam och håller min i handfatet och darrar. M har åkt till jobbet så jag har ingen att ropa på... Alltid på testdagarna har vi ju båda stått och stirrat på stickan, men nu stod jag helt själv och vet inte vad jag ska tro.

Bestämmer mig att hopp in i duschen och göra mig i ordning för jobbet innan jag ringer M. I duschen tänker jag att jag måste sett fel och att jag tittar på det igen ska plusset vara borta. Men det är kvar!!

Jag ringer mannen och frågar om han sitter ner och säger då att jag testat och vilket resultat det blev. Han frågar mig om jag skojar men jag säger att jag aldrig skulle skämta om en sån sak. Jag ber också om ursäkt för att jag testade när han inte var hemma...

På något sätt tog jag mig sedan till jobbet, men jag vet inte om jag lyckades göra så mycket vettigt idag...

Jag gravid sängvägen!! Det trodde jag aldrig var möjligt. Nu kommer jag vara en av dom som förstärker myten om att "koppla av så ska du se att det går". Visst vi har kopplat av, men jag tror mer på min cocktail av olika mediciner och då främst Humira.

Det som är mystiskt i sammanhanget är att befruktningen måste ha ägt rum precis vid Dutts ettårsdag. Jag kommer knappt ihåg att vi utförde några sexuella bravader då, men det måste vi väl gjort... Jag hoppas att Dutt har något med detta att göra!!

Har varit i kontakt med distansläkaren och meddelat att vi, trots att vi inte var i Göteborg för två veckor sedan, är gravida. Jag ska nu utöka min medicincocktail med Innohep och Crinone. Innohep för att minska risken för proppar och Crinone för att stödja graviditeten lite extra för att förhindra ev missfall.

Just nu känner jag mig chockad, oförstående och omtumlad. Så märkligt. Här har man försökt i fyra jävla år, gjort sju ivf-behandlingar och så helt plötsligt så får man ett plus när man minst anar det... Märkligt är ordet!