Sidor
▼
tisdag 24 juli 2012
Vad tjänar du och bebis på att du stressar upp dig?
Jag fick en kommentar tidigare idag på mitt senaste inlägg:
"ta det lugnt. Vad tjänar du och bebis på att du stressar upp dig? (ingen vinst i det?)...jag vet att det är lätt att man oroar sig hela tiden...har haft ett sent missfall i vecka 20.
Men allt kan hända...inte bara i graviditeten utan när bebis kommer ut, under förlossningen osv...du måste låta dig slappna av nu och njuta!!!! Ta allt som det kommer bara.
håller mina tummar för dig o din man..."
Naturligtvis tjänar jag ingenting på att jag stressar upp mig och att jag är orolig.
MEN.
Efter fyra års försök, sju ivf-försök och två misslyckade graviditeter vid olika tidpunkter så tycker jag att det vore konstigt om jag hela tiden dansade på de där rosa molnen.
Att säga att man är orolig över sin graviditet verkar på något sätt vara tabu. Allt ska vara ett lyckorus och ett rosa skimmer. Just därför har jag här på bloggen valt att vara försiktigt med oros-inläggen för det finns alltid någon eller några som "tycker att jag gnäller", "du borde vara glad att du äntligen är gravid" eller "ta det lugnt, det kommer gå bra".
Ja, jag är jätteglad att jag blivit gravid och just därför är jag orolig. Skulle detta inte fungera så vet jag inte säkert om jag någonsin mera kommer bli gravid. Jag tror att när man kämpat länge för att bli gravid så är man mer orolig än de personer som snabbt blivit gravida. När man dessutom gått igenom det jag och min man gått igenom så vore det konstigt om jag alltid låg på rosa fluffiga moln.
Jag vet mycket väl att många som läser min blogg skulle göra vad som helst för att vara i mitt tillstånd. Jag har själv varit där, ogravid och läst gravidbloggar som "klagat" över sina gravidsymtom eller sin oro. Då tycker jag kanske att de var lite gnälliga, men nu förstår jag helt och hållet. Bara för att man kämpat länge för att bli gravid behöver man nödvändigtvis inte älska att vara just gravid. Det är verkligen ett speciellt tillstånd man hamnar i.
Naturligtvis är jag inte orolig dygnet runt. Jag syr kläder till Miraklet, jag funderar på vilka dagar som vi ska boka in en Gekåsshoppingtur, jag funderar på när det i tid kan vara lagom att ha dop, vilka som vi ska bjuda och vad vi ska bjuda på. Jag funderar på hur vi ska möblera barnrummet, om vi ska tapetsera om och vilken spjälsäng vi ska ha. Jag funderar på vilket barnvagn som kan passa både i stan och på landet. Och naturligtvis funderar jag på hur i helvete jag ska klara av att vara mamma!
Nä, oro är helt enkelt något som man ska hålla tyst om. Lite som ofrivillig barnlöshet. Det ska man inte heller tala högt om, men jag är en som går mot strömmen och pratar både om oron och barnlösheten.
Alltså jag skulle nog mer ha sagt att det vore mer "onormalt" om du inte vore orolig med tanke på det du har med dig i ryggsäcken.
SvaraRaderaFörsök, fast jag har full förståelse för om det är lättare sagt än gjort, att låta de kommentarerna som svider att rinna av dig.
Fast samtidigt försöka ta en dag i taget och försök njut oxå av allt.
Orolig förstår jag (och hoppas många andra) att du är och får vara! Det är inget konstigt med det då ni gått igenom en hel del!
SvaraRaderaJag förstår din oro.
SvaraRaderaNär vi blev spontant gravida med vår mirakel dotter var kg ständigt orolig. Trots att vi fick komma på extra kontroller,och ul stillade ej oron.
Oron fanns kvar,även när dottern föddes. Men det försvann vart efter.
Kramar
Det var jag som skrev det inlägget till dig. Jag tror du HELT missuppfattade vad jag menade. Jag är gravid just nu och jag är HELA TIDEN RÄDD- ORO. fast det jag ville säga är att oro inte leder till ngt positivt och man har ingen vinst att känna så....att det förstör BARA ens tankar- kbt tankar.
SvaraRaderaAllt kan hända även i vecka 39 som jag idag är i...
våra bästa vänner håller på med ivf- så jag vet nog vad de och ni går igenom. Jag gråter efter varje misslyckande de gör.
det är inget konstigt med att vara orolig och det har jag INTE skrivit i inlägget....utan det jag ville med inlägget var att INGEN tjänar på att vara orolig.
jag ska inte kommentera mera och gå in på din sida.
Med mitt inlägg ville jag klargöra hur jag känner inför min oro. Jag försöker så mycket det bara går att mota bort den, men som du själv vet så går det inte alltid till 100%.
RaderaInlägget var inte menat att kritisera din kommentar och du är fortfarnade välkommen att läsa och kommentera hos mig. Om du vill alltså ;-)
Lycka till när när diNa förlossning sätter igång.
jag trodde du såg ner på mitt inlägg. Jag ville bara dig väl. Jag har varje min varit rädd i denna graviditet vilket jag dagligen får kämpa med- att tänka positivt och att jag inte ska känna oro. Jag tror vi känner lika där.
RaderaJag vet att det måste vara jättesvårt med oron...ett litet tips som jag kan ge dig är att fira efter varje milstolpe- tex efter vecka 12 köpa lite snygga kläder till dig själv samt kbt tankar- vad tjänar jag på att känna så här. Att komma ut från spiralen som får dig ännu mera oro- lättare att säga ....och detta beror ju såklart på hur lätt och svårt man har med det vilken bakgrund man har med sig.....
oro får man känna men jag tror vi som varit med om saker med andra graviditeter behöver kämpa mera för att inte tjäna detta.
Jag tror på din graviditet :)!! tänk vilket efterlängtat barn ni kommer att få:)..lyckans barn!
kramar
jag har gjort 8 ultraljud denna grav för att jag varit orolig.
jag kan även tipsa dig att lyssna på hjärtljuden tidigare hos din barnmorska....jag tror man kan göra detta redan i vecka 16..och detta är lugnande innan rul ultraljudet....
Radera:)
Såg absolut inte ner på ditt inlägg. Tyvärr är det så oerhört lätt att missuppfatta varandra med det skrivna ordet.
RaderaNär vi varit på ultraljudet i vecka 8 åkte jag faktiskt ochköpte två tröjor. För att fira lite!
Får se vad det blir efter ultraljudet nästa vecka. Kanske ytterligare lite kläder eftersom mina kläder i garderoben krymper...
hittills har vi faktiskt "bara" gjort ett ultraljud... Vid Dutt-graviditeten hade jag vid det här laget redan hunnit med minst fyra... Men mellan kub och rul kommer vi får extra ultraljud. Det är vi redan lovade. Just för att stilla oron för att en liknade missbildning ska finnas den här gången också, vilket egentligen är helt omöjligt.
Jag förstår att du inte menade illa med din kommentar och tycker att du har fått onödigt mycket negativ kritik ang detta. Jag uppfattade din kommentar som uppmuntrande och inget annat, sedan att det landade tydligen jävligt fel är bara sorgligt. ...
RaderaJag förstår så väl din oro. Är i ungefär samma situation m flera års försök att skaffa barn, flera missfall och nu slutligen gravid i v 13 efter IVF. De som säger att man inte ska oroa sig förstår inte och har aldrig varit i en sådan situation. Då är det lätt att säga att man inte ska oroa sig. jag känner en oro dagligen och det handlar om vilka negativa erfarenheter man har med sig. Önskar dig all lycka och låt ingen annan tala om vilka känslor som är rätt eller fel för dig!Måna kramar från Skåne
SvaraRaderaskönt att vi missuppfattade varandra:). blev glad för det!
SvaraRaderakub testet gjorde vi också...fråga om barnmorskan även kan se ett tydligt näsben (down syndrom tecken) ..inte för att jag skulle ta bort ett barn med down syndrom..men men.
varför gjorde du så många ultraljud med dutt så tidigt?
Nu är det eran tur:). Jag håller mina tummar att allt går bra för er (tro mig, det kommer det att göra).
Är det specialister som ska titta på ultraljuden?
Det är inte konstigt att gråta när du gör ultraljuden..det gjorde jag under alla mina ultraljud!!
vilken missbildning hade dutt?
tänk så mkt som kan hända vid befruktningen..
kram
Att vi gjorde så många ultraljud med Dutt berodde på att jag hade blodiga flytningar lite nu och då.
RaderaDutt hade vattenskalle, alltså att hjärnan inte utvecklats pga att det istället bara fanns vätska i skallen. En ovanlig missbildning som tyvärr drabbade oss.
De extra kontroller med ultraljud tror jag kommer ske hos läkare. Kommer få den planen uppskissad när vi ska till läkaren nästa torsdag.
vad skönt med en plan !!
RaderaGlöm inte att skriva mellan planen (unna saker till dig).
Som jag sa till min barnmorska: vissa mskor är rädda att hoppa från ett flygplan ...inte jag...jag är rädd för att gå igenom graviditeter..
kram igen
Bara normalt med oro med tanke på Dutt, Snöis och ivf! Försök att inte lägga vikt vid vad dessa människor skriver till dig, vi som är i samma sits vet hur du tänker & känner! Skriv vad du vill, det är ju din rätt för det är din blogg! Kram
SvaraRaderaJag får erkänna att jag blev ganska irriterad av kommentaren som du började ditt inlägg med att citera. Det är väl inte det minsta konstigt att du är orolig?! Jag trodde att de flesta nygravida oroade sig under de första tolv veckorna. Att du sen är rädd att nåt ska hända är för mig en total självklarhet, med tanke på vad du fått uppleva tidigare.
SvaraRaderaVisst, i en perfekt värld skulle du inte behöva känna rädsla eller oro. Där fanns bara alternativet att allt går bra och oro vore nåt totalt främmande. Men nu lever ju vi i en annan värld, en värld där du tvingats uppleva bland det värsta dom finns. En graviditet och ett barn är alltid ett mirakel, men i ert fall är mirakel verkligen vad ni fått uppleva. Jag förstår din rädsla helt och hållet!
Detta är ju dessutom DIN blogg, här skriver du vad du vill. Vi som läsare vet ju vad den handlar om och det är helt frivilligt att läsa den eller inte. Du ska ju inte behöva censurera dina känslor eller tankar. Om du så skriver 10 inlägg om dagen som handlar om oro så är det okej. Detta är ju din ventil, ditt ställe att ta ut alla tankar och all frustration. Då ska du verkligen få göra det också!
Så till dig som skrev den kommentaren, låt Anna va! Hennes blogg, därmed väljer hon själv vad hon ska skriva här. Att hon sen känner stor oro är ju inget hon aktivt valt. Lik en magsjuka kan du inte kontrollera rädsla eller oro, den bara kommer från ingenstans och tar total kontroll över en människa varesig hon vill det eller ej. Om du gått igenom en sådan fruktansvärd förlust och ändå är såpass lugn under en graviditet så är ju det toppen och jätteskönt för dig, men långt ifrån alla delar din "is i magen".
Så Anna, fortsätt ta en dag i taget och ventilera alla dina känslor här. Vi som följt dig under hela resan fortsätter att läsa, dela dina tankar och försöker stötta i den utsträckningen vi kan.
Många kramar Rebecca
Har precis börjat följa din blogg. Jättefint du skriver tycker jag.
SvaraRaderaJag tror och hoppas att allt kommer att gå bra med Miraklet. Vissa barn vill bara leva. Och se vad denna lille har kämpat för att komma till redan nu mot alla odds.
Jag har själv varit gravid. Det är ett stort orosmoment hela graviditeten OCH att vara förälder. Det är ju bra att du oroar dig lite. Vad skulle du vara för mamma om du inte oroade dig för ditt barns välbefinnande?! Att bli mamma startar med ett positivt graviditetstest.
Kram Jenny
Varje normalbegåvad kvinna blir väl orolig och känslig under en graviditet och hela barnets livstid igenom? Det är fullt normalt att vara rädd om det man älskar och längtar efter.
SvaraRaderaSamma sekund man får plusset eller redan när man försöker börjar oron och hoppet att växa.
/B