Just nu är det mycket klagan här på bloggen. Jag önskar så att jag mådde bra och kunde skriva glada och käcka inlägg här på bloggen, men just nu är det en omöjlighet...
I natt vaknade jag vid halv två av att huvudet höll på att sprängas. Gick då upp och satte mig i soffan i cirka en timme med vetekudde och panodil. Huvudvärken blev något bättre, men när sedan mannen gick upp vi sex i morse var det precis likadant... Huvudvärk blir man så förlamad av. Man är inte sig själv riktigt och ingenting fungerar känns det som...
Jag kollade tillbaka i bloggen hur jag mådde vid den här tiden med Dutt och detta är i stort sätt en identisk repris... Även då hade jag nästäppa, huvudvärk, nackvärk och trötthet. Då hade jag också näsblod som kunde hålla på hur länge som helst. Det har jag inte nu i alla fall. Jag kan få blod i näsan, men sällan så att det forsar som förra året.
Alla dessa "jobbiga" graviditetssymtom är något jag får ta för jag vet ju att när Miraklet är på utsidan så har jag glömt allt detta och jag jag tycker säkert då att jag nu var gnällig och stingslig ;-)
Om en vecka är det dags för rutinultraljudet. Det måste bara gå bra. Så är det bara. Jag orkar inte ett nederlag till... De senaste dagarna har jag inte känt så mycket kittlande känsla inifrån, vilket gör mig lite orolig. Men med tanke på att jag har moderkakan i framvägg så kanske det inte är så konstigt att jag inte känner hela tiden.
Jag kan dock inte slå bort tanken "tänk om Miraklet inte lever på onsdag" helt och hållet. Den finns med hela tiden. Nu är jag mest orlolig för det, inte för missbildning på hjärnan... Förhoppningsvis går dagarna fort till onsdag så att vi får veta hur h*n mår där inne... Och kanske mer säkert få veta om det är ett flickmirakel eller ett pojkmirakel!
En liten påminnelse om min utlottning här på bloggen som avslutas ikväll. Är du intresserad så klicka här
Jag hade en asjobbig graviditet och vi kämpade också för att bli gravida. Jag hade dåligt samvete för att jag bara klagade men man har faktiskt rätt att göra det även om man fått kämpa för sitt efterlängtade barn. Jag hade också min moderkaka i framvägg och kände inte min plutt innan v 21.
SvaraRaderaHåller tummarna för att allt är bra på onsdag och att du förhoppningsvis börjar må lite bättre snart. Som du själv skriver så glömmer man så fort hur man mådde. Jag läser min blogg nu och inser att jag har glömt riktigt hur jobbig det var. Kram
Till vecka 21 är det ju långt än så jag kanske ska coola ner mig lite ;-)
RaderaKram tillbaka
Oj grattis har inte varit här på länge, såg att du blivit gravid. Grattis!
SvaraRaderaTack! Ja, är man inte stamkund här så kan man missa stora nyheter ;-)
Raderajag led också av mycket huvudvärk. Tills jag kom på att jag fick huvudvärk av panodilen. En jobbig rundgång. Du har kanske tryck från bihålorna så det kommer ut av det också. Prova med en annan huvudkudde. Ibland kan det vara nacken som ger huvudvärk. Men det har du säker testat. Man blir desperat när det håller på så. Hoppas det lättar snart!
SvaraRaderaJag har också moderkakan i framvägg men kände precis som du kittlingar tidigt men inga riktigt sparkar förrän i 22+1. Men jag ringde faktiskt gynakuten när jag itne kände lika mycket kittlingar som tidigare och fick då åka in och kolla så att bebisen mådde bra, detta har jag gjort totalt tre gånger och fastän alla har sagt att det kommer gå bra, det är säkert inget så har jag mått bättre av att få det kollat. Och det är alltid bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite om du är orolig. Du känner ju faktiskt din bebis bäst :)
SvaraRaderaOch det är helt ok att klaga på graviditeten, det är ju faktiskt bebisen man vill ha, graviditeten är jag inte så förtjust i :)
Lycka till!!!
Jag tycker man får gnälla hur mycket man vill jag. Man mår inte som man brukar å kroppen beter sig inte som vanligt!
SvaraRaderaMen man tror att alt blir lättare såfort bebis kommit ut, och visst man glömmer att man varit illamående, haft foglossning å alt annat. Men då ska man amma kanske varannan timme och hinner kanske bara sova en timme emellan. Å sen ska man upp å ta hand en del om huset, (även att sambon hjälper till en massa i början är man ändå själv efter 2 veckor oftast), man ska ta emot besök å gud vet vad :-) OCH jac tycker man får gnälla då med:-)
Och eftervärkar och stygn å hemmorrojder å gud vet vad som ingen berättar om, som man har ont av efteråt ;-) dem första veckorna är för många (säger inte att alla har det så), jobbigare än gravidieten för man har ont på ett annat sätt och dessutom inte får sova nått ;-)
Så gnäll när du vill! För det är man värd! Men tro som sagt att allt försvinner när bebis kommit, för jag tyckte själv dem
3 första månaderna var 50 gånger mer tröttsamma än graviditeten ;-)
Håller tummarna för RUL!
Å glömde, när jag var gravid med mitt tredje låg kakan i framvägg och jag kände inget regelbundet förens i v 24-26. Med de andra två redan i v 16 så moderkakans läge påverkar när man känner på slutet var jag dock tacksam för att den satt där för då gjorde sparkarna ont och kan bara tänka hur ont det gjort om den suttit i bakvägg, när jag bar min vilding;)
SvaraRaderaKlaga på :) detta är din ventil
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaFörsta gången jag kommenterar här, har följt dig ett tag.
Hade moderkakan i framvägg med min första dotter, kände inte ordentliga sparkar förrän vecka 23. Nu har jag moderkakan bakåt mot ryggen och kände tidigt och tydligt, kanske från vecka 16, men först nu känns det som riktiga sparkar (är i vecka 22). Så chilla! Det kommer gå bra!
Säger jag käckt...Men det ska väl mycket till att du ska drabbas så hårt igen.
SvaraRaderaJag har ingen aning om var jag hade min moderkaka, men jag kände inget inifrån magen förrän typ en vecka efter rul...
SvaraRaderaÄven om du inte känner sparkar "utåt" om moderkakan är i vägen, känner du inget på insidan? Ibland kunde jag känna petningar mot rumpan, det var mystiskt. Som att nån kittlade mig i röven från insidan haha! Huvudvärk hade jag mycket i min första graviditet, och mer än vanligt i början denna gång fast det har gett med sig nu faktiskt. Jag tyckte inte smärtstillande hjälpte alla gånger heller! Det är svårt att vara superglad hela tiden när man mår dåligt under en längre sammanhängande period har jag märkt denna gång, jag förstog inte det i min första graviditet när jag mådde bra mest hela tiden. Nu känner jag mig mest som en sur kärring :( så jag passar på att vara tacksam mellan varven när jag mår bra istället :) kämpa på. Kram
SvaraRaderaVännen! Självklart får du gnälla, inte konstigt om du gör det! Att gå runt med huvudvärk/nackvärk/trötthet är ingen lek, det är riktigt jobbigt...Och sen oron på det också! Jag hoppas att din oro om att barnet lever försvinner lite efter nästa UL. Det kan ju faktiskt hänga ihop med din värk och trötthet, att kroppen känner av din oro eller brist på att riktigt slappna av...Jag hoppas i allafall att du får må bättre snart! Tänker på dig ofta och massor även om jag inte kommenterar så ofta!
SvaraRaderaDet kommer gå bra på nästa UL sådetså!
Kram C
Klart du får klaga - att få ur sig all dålig energi och allt som gnager i en, då är bloggen toppen!
SvaraRaderaNu hoppas jag verkligen att allt går bra fö er!!
Självklart får du klaga!! Jag säger som nån ovan, när bebisen kommer blir det värre ;) och samtidigt bra på samma gång;)
SvaraRaderaUsch jag ska på RUL på måndag (19+0) och jag är sjukt nervös :-( Det killar i magen lite då och då, men inga sparkar, antar att sånt kommer senare. Det som oroar mest är att magen inte är så stor och jag nojar över om det växer alls därinne. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra och att alla har det olika, men man undrar ju ändå. Magen beter sig olika från dag till dag. Ibland svullnar den upp och man har som en riktig gravidmage, men oftast är den knappt synlig. Kanske ska man vara glad att det inte är så stort än, att det kommer och då kommer kanske också krämporna som man slipper än så länge... jag har tagit bilder varje vecka sen v 12 typ och magen ser i stort sett likadan ut på bilderna tycker jag. Nu tar jag dom visserligen på morgonen och då brukar jag vara som minst, men när kommer kulan som inte försvinner för att man vilat en natt??? Frustrerande... hehe... jag vågar inte planera eller fundera framåt innan jag fått något svar på måndag, det ska bli så skönt när det är överstökat. Det hänger som ett stort moln över mig och jag kan inte sluta oroa mig... kan inte ens föreställa mig hur det känns för dig :-S Nu är jag ju i och för sig väldigt säker på att det kommer gå bra för dig, då ni redan gjort ett UL rätt nyss och det dom såg då såg bra ut- vad kan ha hänt tills nu? Jag är heeeelt säker på att det går som på räls inne i din mage :-) Beklagar dock att du mår så dåligt- huvudvärk är ju nåt av det värsta, man kan ju inte fokusera eller göra någonting, det är ju såååå energitjuvande... hoppas du mår bättre snart och kommer på nåt bra knep som löser detta :-)
SvaraRaderaAnna i gbg,,,
usch förstår din oro. Dels pga er historia, men sen är det precis så orolig man är. Iaf var jag det. Kanske inte är någon tröst, men i all sin lycka är man ju så rädd att allt ska tas ifrån en. Tyvärr fortsätter det även efter de är födda. Men man måste väl helt enkelt försöka lära sig att hantera det. Att inte veta allt.
SvaraRaderaVarma kramar till dig och hoppas du mår lite bättre nu.
Förstår din oro. Men allt SKA se bra ut. För det är ni värda. Ska tänka på er nästa vecka. :)
SvaraRaderaKram
Hade moderkakan i framlägg och kände ingenting verkligen ingenting fören i vecka 21. Då började det som fladder. Man får klaga att vara gravid är ingen dans på rosor som man tror innan man blir gravid. Samma när man är nybliven mamma och alla förväntar sig att man bara ska vara lycklig och tacksam. Man är jättetrött och omtumlad. Jag kände mig tom nere trots att jag fått mitt efterlängtade barn. Saker är inte som man drömmer om och man måste få säga hur man känner. Jag bävar inför att vara gravid igen. Bävar också inför tiden efter förlossningen som är enormt känslosam. Sån är jag!
SvaraRaderaAv en ren slump så hamnade jag inne på din blogg...Har läst din lilla Om mig text och fastnade på engång! Jag är nu gravid i vecka 20 och i december förra året så fick jag ett missfall. Kan inte jämnföra mig med eran situation men jag förstår din lycka :D
SvaraRaderaDen 30 januari 2013 har jag BF :) inte så långt ifrån dig och ditt lilla mirakel.
Hopppas att allt är bra med både dig och lill bebisen :)