Den 11 oktober 2011 fick vi konstaterat att Snöis-graviditeten avstannat och blivit ett MA. Två dagar senare genomförde jag skrapningen som gjorde mig helt ogravid igen.
Just nu känns inte missfallet så jobbigt, men jag minns så väl den tomhet och det vakuum som kom omedelbart efter att läkaren sagt att embryot var lika stort som veckan innan samt att inga hjärtljud gick att hitta.
Det känns faktiskt som det är längre sen än år sedan detta hände. Kanske för att det faktiskt hänt ganska mycket sen dess! Mest positiva saker. Visst hade vi en tung första halva på det här året med två misslyckade ivf:er och årsdag för Dutt, men sen ljusnade det utan att vi hade en aning om att det kunde ske...
Nu hoppas jag att det där ljuset hänger med oss även om dagarna börjar bli höstmörka nu!
Efter mörka år kommer ljuset till er, snart har ni eran dröm uppfylld och den sorg som ni haft kommer att blekna även om den finns kvar hos er! Eran pojk kommer att göra ert liv så lyckligt och glatt! Ni är värda allt som händer er nu! Kram
SvaraRadera