Sidor

onsdag 3 oktober 2012

Undrar...

när man kommer sluta vara rädd för blod när man går på toaletten?? Kanske när lilleman väl är här.

14 kommentarer:

  1. Ja kanske. Så var det för mig. Alltid trosor i väskan. Men hoppas såklart att din rädsla släpper innan dess å att du kan känna dig trygg å bara kunna se fram emot allt det fina!

    SvaraRadera
  2. Ja, den oron har funnits för mig hela tiden genom alla tre graviditeterna....

    SvaraRadera
  3. Japp hela graviditeten med lillfröken tyvärr släppte helt sen när man klev in på förlossningen.

    SvaraRadera
  4. Ja för när han är ute kommer du att blöda länge!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo jag vet hur mycket jag blödde efter Dutt och då var det "bara" efter en halv graviditet...

      Radera
  5. Fråga mig som haft blödningar i v 5-6 och nu efter v 20 flera stycken. MEN i mitt fall så betydde inte blodet något farligt utan bara att ena moderkakan ligger vid livmodertappen.
    Blod betyder inte alltid tråkiga nyheter liksom att blodet blodet håller sig borta inte är en garanti för att allt är bra. Det enda vi kan göra är att ta en dag i taget och hoppas på att tiden går fort tills våra mirakel är här!

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant! Jag har ju erfarenhet av båda... En dag i taget låter bra!

      Radera
  6. Jag tyckte nog det gick över när jag passerat v 25-26 där barnet har en chans att överleva vid en för tidig förlossning.

    SvaraRadera
  7. Håller med Lena ovan. Ju större barnet blev desto mer kom känslan av att blod var starten på förlossning och inte ett missfall.

    SvaraRadera
  8. Jag är gravid i vecka 5+3 med mitt andra barn och jag har en rejäl puls vid varje toabesök. Med förra barnet blödde jag lite i vecka 5, 13 och 23 och sedan två rejäla blödningar i vecka 27 och 32. De senaste kom från moderkakan men de kunde inte finna varför. De första tre var små blödningar som höll i sig i ett par dagar. Födde ändå en perfekt dotter i vecka 40+3 som fyllde 1 år i helgen. Så jag vet av erfarenhet att blödningar kan vara helt ofarliga...ändå läskigt. Blödningar och graviditet hör inte ihop....

    SvaraRadera
  9. Åh aldrig min vän =)
    Ja går snart in i v 36 o ja kollar trofast på toapappret nääästan varje gång... Enda gången ja inte tittar är alla nattkissningar då ja inte orkar tända lampan =)

    SvaraRadera
  10. Jag slutade aldrig att oroa mig. Den oron försvann när dottern föddes. Men sen kom nästa oro som tex plötslig spädbarns död mm.

    SvaraRadera
  11. Jag känner likadant. Förväntar mig blod eller att jag ska få plöttsliga smärtor. Är själv bara i v.11(10+3) och är konstant orolig för att något ska vara fel, att bönan inte växer eller liknande. Det här är så overkligt att det äntligen händer mig. Man börjar tro att man inbillar sig.

    SvaraRadera
  12. instämmer med de andra..aldrig tyvärr:)...

    när min slempropp gick med sonen då var den blodig...då blev jag lite rädd faktiskt:(...

    kram
    från tjejen som en gg skrev /vad tjänar du på att vara rädd...eller om det var oro:)...
    ingen tjänar på det ju men man kan aldrig komma bort från oron ..det är ju ens erfarenheter som bidrar till detta..

    SvaraRadera