Ytterligare en vecka avklarad och därmed en vecka närmare målet. Hoppas jag. Jag trodde att jag skulle bli lugnare när jag började känna sparkar och buffar och visst det blir jag när de väl finns där... Men dom finns ju naturligtvis inte där hela tiden... Och då hinner jag bli orolig för att något ha hänt.
Jag vet att man inte ska jämföra med andra, men när man läser hur andra i ungefär samma vecka upplever sparkarna känns det som om de bebisarna sparkar jämt, mycket och hårt.
Jag antar att jag får förbanna min moderkaka i framvägg som jag antar blir större och större med tiden och då tar emot fler och fler sparkar som jag därmed inte känner lika kraftigt som om jag skulle ha moderkakan i bakvägg till exempel.
För det är min värsta skräck just nu - Att lilleman ska dö i magen. Jag orkar helt enkelt inte med en sådan motgång igen. Skulle det ske så kan jag också lika gärna begravas på samma plats.
I morgon ska vi till barnmorskan och då ska jag ventilera min oro tänkte jag.
Jag förstår att du blir orolig när du jämför med andra. Men tänk då på dom som går en hel graviditet utan att känna att dom är gravid :0 Så det finns verkligen alla varianter. Kanske du ska köpa ett Angel sound ändå? Då kan du ju lyssna hemma och skulle du ändå inte höra nått så kan du ju åka in på koll :)
SvaraRaderaHej! Jag har följt din blogg ett tag men faktiskt aldrig kommenterat. Jag blev gravid med hjälp av Pergotime och Ovitrelle och är nu i vecka 27+2 så vi är nästan lika. Jag har livmodern i bakvägg men upplever ändå att liten sparkar mer vissa sagar och nästan inget alls andra dagar. Idag t.e.x är han jättelugn. Så det beror nog helt på hur bebisen är alla är nog olika :) Jag är lite nyfiken på om du ska vara sjukskriven tiden ut? Själv jobbar jag på men är löjligt trött och kroppen börjar känna sig riktigt sliten, värre blir det ju också. Har inte tänkt i banorna att bli sjukskriven men det kanske är vanligt. Hur tänkte du? Var det inge problem för läkaren? Lycka till med allt!
SvaraRaderaDet känns mer vissa dagar och andra mindre. Det är helt normalt. Jag skrev en kommentar till dig för ett tag sedan när du skrev i ett inlägg att du trodde du skulle känna dig lugnare när du väl började känna sparkar. Då skrev jag om mina egna erfarenheter som är att man kan vara minst lika orolig då tyvärr. Om du vill kan du läsa om den kommentaren för jag skrev långt om just detta ochhur man kan försöka tänka... Nåväl, min lilla (3 månader nu) var väldigt aktiv vissa dagar eller någon viss tid på dagen för att sedan vara lugn, nästintill okännbar andra dagar (och så var det ändå tills hon föddes). Orolig var jag som sjutton och åkte fram och åter till förlossningen och bm men allt var alltid som det skulle. Nästa grav SKA jag njuta, ej oroa mig så himla mycket till ingen nytta. Försök göra det du också!!
SvaraRaderaÄven om jag vet allt du skriver så är det så svårt att ta in. Jag vet att pojken ikväll, eller varför inte i natt, kommer ha karatematch i magen... Så har det varit tidigare då det varit lugna perioder. Helt plötsligt får jag en spark som är så stark så den nästan gör ont ;-)
RaderaKanske blir jag orolig på grund av få sparkar för att man helt enkelt tycker det är underbart med dom och därför vill känna dom jämt.
Ja, det är inte lätt, man oroar sig väl alltid för sina barn... Jag trodde oron skulle försvinna när dottern föddes, men icke... Då kom oron för plötslig spädbarnsdöd, äter hon som hon ska, utvecklas hon som hon ska osv... Sen blir det väl oro att hon ska sätta mat eller någon leksak i halsen. Som sagt, man oroar sig för sina barn, det är ju det käraste man har. Men ångesten jag kunde känna då under graviditeten när jag inte kände henne är ändå hittills värst och jag "lider" när jag hör andra med samma oro. Önskar jag kunde ta bort den för dig :-) Men allt kommer vara värt det när lilleman ligger pigg och frisk i dina armar i början på nästa år. För det kommer han att göra!
RaderaGrattis till vecka 29! Nu får ni snart träffa Lilleman! Tänk så härligt när han är här hos er :-) På nåt sätt tänker jag att det blir en riktigt livlig liten krabat :-)
SvaraRaderaVännen, jag om någon förstår din oro...Bra att du skriver av dig här och att du ska prata med din barnmorska i morgon!
SvaraRaderaMejla om du vill!
Massa kramar och tankar!
C <3
Svårt att inte oroa sig, speciellt när vägen till grav. varit lång. Jag far gått igenom en fullmånen grav. efter mängder av hormonbehandlingar, 3 hela ivf, ett MA.. Hade också moderkakan i framvägg och jag kände inte av barnet förrän efter v. 20 och faktiskt aldrig att det kändes som disco eller karate - mer lite bökande vid vissa klockslag. Vill mest säga att även om jag älskar det skrivna ordet och barnlöshetsbloggar har varit en tröst och en gemenskapsfaktor före under och även nu efter grav., så är det ibland förrädiskt att jämföra sig med andra. Det som en beskriver som disco kan en annan beskriva som något annat.. Det vet du ju om, men det är inte alltid lätt att resonera med sin oro. Min bebbe som var rätt lugn i magen är förresten också en cool betraktare utanför magen - så det var väl inte bara moderkakans placering utan kanske också ett personlighetsdrag. Lycka till i massor! Maya
SvaraRaderaiPhone-kommentera.. Fullmånen graviditet - låter fint, jag försökte såklart skriva fullgången :)
SvaraRaderaJag hade ingen dålig erfarenhet av graviditet som du har och ändå hade jag precis samma oro som dig. Jag var helt övertygad att min dotter skulle dö i magen så jag förstår din oro precis! Å då har jag som sagt ändå inte din erfarenhet och bakgrund. Det enda jag kan säga är att det är inte konstigt att vara orolig, men jag är övertygad att allt kommer gå bra för er!!
SvaraRaderaJag är i vecka 33 nu och jag har aldrig upplevt sparkar HELA tiden och de sparkar jag får är långt ifrån hårda, det är mer puffar. Jag har dessutom min moderkaka i bakvägg och någonting runt v 20+ blev jag riktigt nojig, tyckte att jag borde känna så mycket mer än vad jag gjorde. Från v 24-25 någon gång kan jag i alla fall känna bebisen varje dag. Ibland är det lugnt långa stunder, ibland bökas det lite mer. Men jobbigt eller för mycket är det definitivt inte.
SvaraRaderaIbland tänker jag att det är något fel. Att vi kommer att få ett handikappat barn eller att bebisen bara dör i magen. Men så tänker jag om igen. Vi har bara en lugn bebis. Och det är väl inte så illa? Inga knäckta revben eller förstörd nattsömn på grund av ihärdiga sparkar. Och så kan vi ju hoppas att lugnet håller i sig på utsidan av magen också... Ingen graviditet är den andra lik och oroar sig gör nog alla lite då och då. Men du, det är ett liv där inne, som växer och frodas, våra bebisar är bara lite mer stillsamma än andra. Det är bara att gilla läget och njuta av de buffar man ändå får...
-Jenny-
migochmittliv.wordpress.com
Jag förstår precis vad du menar! Jag är bara i vecka 12 nu och kan därför inte känna några sparkar men jag är livrädd för att ultraljudet nästa vecka ska visa att det är slut. Vårt barn dog ju bara några dagar innan det var dags förra gången så jag fattar faktiskt inte hur jag ska orka leva om det händer igen. Men man måste ju fortsätta kämpa om man ska få det man drömmer om. Vi ska fixa det här, vi bara ska få känna den där känslan av den nyfödda krabaten i famnen. Det får faktiskt inte hända igen för det har jag bestämt.
SvaraRadera/Ingrid
Kände precis som du! Alla kände sparkar och buffar och jag kände ingenting...trodde ständigt att lillkillen hade dött... Inte ens sista tiden kände jag speciellt mycket sparkar och kickar...Han var väldigt lugn..Men så började han hicka. Och hickade ganska mycket sista tiden och det var sååå skönt!
SvaraRaderaDin skrutt är säkert en lugn en som min! Och min är lugn och harmonisk idag också (snart 4 månader) :-)
KRAM
Hade även jag moderkakan i framvägg och var ovanpå det väldigt överviktig och kände aldrig några karatesparkar eller synliga sparkar utanpå. Kände mest buffar och bök där inne. Min son var ganska lugn överlag och sov väl mkt antar jag. Det tar han igen med råge nu, 3 år gammal! :-)
SvaraRadera