Ett nytt veckoinlägg. Igen.
Någon bloggare, kommer inte ihåg vem, skrev att dagarna går jättelångsamt men veckorna springer iväg. Det tycker jag verkligen stämmer.
Herregud, jag har påbörjat vecka 30! Det är ju verkligen skithäftigt!!
Igår skulle vi haft sista föräldragruppsträffen, men den blev inställd på grund av att barnmorskan var sjuk. Istället åkte jag på körövningen istället. När vi hade sjungit upp och börjat öva på sångerna så vaknade något till i magen. Oj, vad han diggade!! Eller om han protesterade... Svårt att tolka det ;-)
Mitt mående känns något bättre,vilket är väldigt skönt. I natt har jag sovit hela natten förutom ett toalettbesök och vaknade dessutom utan huvudvärk. Halleluja!! Dock är jag fortfarande trött och kommer väl vara det. Jag sover när jag känner att jag behöver det.
Det som just nu känns jobbigast är att jag inte kan röra mig och promenera så mycket som jag skulle vilja. När jag har gått en stund får jag en tyngdkänsla långt nere i magen och då känns det obehagligt att gå. Jag får ta igen de förlorade promenaderna nästa år då jag ska rulla barnvagn dagarna i ända...
Jag har också haft problem att vända mig om i sängen den senaste tiden, men i helgen kom jag på en briljant idé. Jag lade ett nattlinne i sidenmaterial i sängen precis under rumpan och det glider jag nu omkring på om nätterna. Någon gång måste rätta till det under rumpan, men nu kan jag förflytta mig i sängen utan att vakna!! Jag hade funderat på om jag skulle köpa sidenlakan, men det här blev ju mycket billigare!
Grattis till vecka 30! Nu får ni snart träffa Lilleman (Storeman?)! Vi är så glada för er skull!
SvaraRaderaSmart =) Jag har haft problem med foglossning redan men inte problem att vända mig, ska komma ihåg detta till den dagen =)
SvaraRaderaJa det är ju inte alls länge kvar för dig nu =) Ja vi kände att barnvagnen lika gärna kan stå här hemma och vänta =P
Hihi, vilken underbar idé! Smart! Roligt att höra om lillkillen känner igen någon körlåt sen.
SvaraRaderaDet stämmer verkligen att dagarna springer iväg samtidigt som det går sakta. Men sista veckan går det bara sakta. När jag tänker tillbaka på den upplevde jag den som säkert en månad!
Kram!
Smart ide som ett glidlakan! Härligt höra allt går framåt.Hörde om nycklar och svänga om.Probset är att jag alltid far andra vägen rakan mot Ingelsta då jag o P samåker och stressade på morgonen då hund ska rastas före osv.Däremot hem borde hjärnan kunna svänga "fel" nån dag .Hör då av mig och chansar på att du hemmavid kramis Åsa
SvaraRadera