Dag 2 på förlossningen

I natt kunde jag sova riktigt bra vilket också varit märkbart på dagen. Dagen har gått lättare och inte varit riktigt lika långsam.

Idag har jag fått många frågor om hur planen framåt är och tänker försöka att sammanfatta det lite.

Jag kommer vara kvar på förlossningen fram till att pojken kommit och sedan är vi ju fortsatt kvar fast då på Neo. Så trots att infektionsvärde och alla ctg-kurvor ser bra ut vill de ha koll på mig. Så hemgång för mig kommer nog bli någon gång i början av nästa år.

I längsta fall kommer det ta fram till vecka 35+0 (1/1-13) innan vi får träffa pojken. Längre än så vill inte läkarna att vi ska vänta. Då blir det antagligen kejsarsnitt. Om förlossningen startar före det så vet jag inte om det kommer bli vaginal förlossningen eller kejsarsnitt. Jag önskar kejsarsnitt, men inget vi bestämt med läkarna än.

Några har undrat angående vattenavgången. Vi pratade en del om det med läkaren vid ronden i morse. Vid dessa veckor så kan en bebis till och med klara sig helt utan fostervatten. Normalt sätt så bildar kroppen hela tiden nytt fostervatten och vissa dagar kanske man inte ”läcker” vatten alls, medan vissa dagar kommer mera. Allt detta är normal, men skulle fostervattnet ändra färg och till exempel blir grön så kan det tyda på att bebisen måste ut. Då kan det blivit infektion i moderkakan till exempel.

Läkarna tycker att det är bra att han stannar kvar så länge som möjligt i magen. Varje dag är viktig för hans utveckling.

När vattnet går vid fullgången tid får man igångsättning efter senast 48 timmar, men det verkar inte gälla när det gäller så här tidig vattenavgång.

Dagens tre ctg-kurvor har visat en aktiv bebis med hjärtslag mellan 120 -170 hjärtslag per minut. Sedan har den också visat cirka en svag sammandragning på 30 minuter. Sammandragningar som jag själv knappt känner.

Annars har det inte hänt så mycket idag. Mannen och jag var ute på rundtur i sjukhuskorridorerna. Jag i rullstol och mannen som chaufför. Jag ville också få lite frisk luft men det blev en kort utevistelse då de var väldigt kallt.

Jag vet inte om jag känner mig lugn. Jag kanske försöker framstå mer lugn än vad jag egentligen känner mig. Naturligtvis är det skönt att han mår bra, att infektionsproverna har sjunkit och att vi blir så väl omhändertagna här.

Fortsättning följer helt enkelt!