Idag har faktiskt förmiddagen gått ganska snabbt så nu är redan lunchen intagen. Maten är inte supergod, men bättre än förväntat faktiskt.
Morgonens ctg-kurva var som vanligt helt normal, vilket är skönt. Igår och idag har jag åter igen känt pojken mer i magen. När vattnet gått är det visst så att rörelserna inte blir lite starka eftersom att fostersäcken sitter tätare mot bebiskroppen medan livmodern fortfarande är lika stor, men nu har jag som sagt känt mer igen vilket är skönt.
Pojken ligger med huvudet nedåt men är inte helt fixerad än.
Fostervattnet fortsätter att rinna. Ibland mer, ibland mindre. Jag gillar inte rinnkänslan så jag så många gånger tidigare haft den och då har det forsat blod och då har det aldrig slutat positivt...
Idag har vi pratat med en läkare om kejsarsnitt vs vaginal förlossning. Igen... Så som läget är nu så är en vaginal förlossning det absolut det bästa för pojken. Vid prematur födelse så är en naturligt förlossning det absolut bästa för bebisen och det är ju faktiskt det som är det viktigaste. Sedan är ju inte detta helt hugget i sten. Skulle till exempel jag få total panik under förlossningen så är man öppen för att det trots allt kan sluta i snitt.
Men just nu är varje minut, timme och dag som pojken stannar i magen viktigt för hans utveckling. Just längre tid han är i magen desto starkare blir han och desto kortare tid behöver vi vara på Neo.
Någon undrade om mannen får sova kvar och ja det får han. Vi har trots allt ett ganska stort rum som innehåller två sjukhussängar, två fotöljer och ett bord samt toalett och dusch. Han blir bjuden på frukost och kvällsfika, men lunch och middag får han fixa själv. Han åker hem kortare stunder för att hålla koll på huset och hämta saker som vi tycker att vi behöver här.
Nu - en rullstolssväng i korridorerna samt en kortare sväng ute i snöovädret!
Varför skulle du helt plötsligt få panik under förlossningen menar du? Det är klart att det inte skulle bli snitt pga det. alla föderskor får säkert panik på ena eller andra sättet men då får man ju hjälp av personalen.
SvaraRaderaFörstår inte heller varför du inte ska föda vaginalt, det är alltid bäst för barnet om det inte är speciella komplikationer. Kejsarsnitt medför risker, läkning etc du kommer inte kunna vara lika aktiv med barnet efter födsel etc. Kejsarsnitt är ingen enkel utväg och inte riskfritt.
SvaraRaderaJag brukar skriva med namn men det blir alltid sånt ramaskri när man ifrågasätter något här, tråkigt för man måste väl få kommentera även om man har andra åsikter eller ifrågasätter!
Varför vill du så gärna ha kejsarsnitt? Det verkar som om du är rädd för att föda och det är helt naturligt att vara det.
SvaraRaderaKänner att jag kanske skrivit lite ”flummigt” då mitt huvud nu inte är helt på högvarv.
SvaraRaderaDet vi diskuterat med läkaren om är just att det är bäst med en vaginal förlossningen i dessa tidiga veckor och om en förlossning nu startar så kommer vi, med tidig EDA, genomföra en vaginal förlossning. Naturligtvis är pojkens mående det absolut viktigaste för oss och just nu är det först och främst att han stannar i magen så länge som möjligt och sedan att det blir en vaginal förlossning. Skulle det sedan vara så att det skulle ske komplikationer eller av andra orsaker inte fungerar att fortsätta en vaginal förlossning tar ju läkaren och barnmorskor beslut tillsammans med oss ifall annan metod ska används. Precis som vid vilken förlossning som helst.
När en förlossning väl sätter igång så kommer alla här på förlossningen vara väl insatta i vår historia och situation och vara lyhörda för hur vi mår och känner oss.
Tråkigt att du anonym inte vill skriva med ditt namn för att det blir ramaskri. Jag tror att frågor som just gäller till exempel vaginal förlossning/kejsarsnitt och amning/flaskmatning är väldigt känslosamt för många och alla har sina åsikter som just den tycker är de ”rätta”. Jag tror att det finns lika många åsikter om dessa frågor som det finns mammor. Minst.
Det är viktigt att man kan ta in andras åsikter och då inte bara anse att de är fel...
Men. Just nu är hela mitt fokus att pojken mår bra, att infektionen inte ökar igen, att jag mår bra och att pojken stannar i magen så länge som möjligt. Varje minut, timme, dygn han är kvar i magen gör att han kommer må mycket bättre när han väl kommer och tiden på Neo kommer bli kortare.
När stunden kommer för pojken att komma ut så är jag helt säker på att du klarar det galant, oavsett om det blir vaginalt eller kejsarsnitt! :)
SvaraRaderaNu hoppas jag bara att han stannar kvar där inne några dagar eller någon vecka till, så att sjukhusvistelsen med honom utanför magen inte blir så lång.
Ni som skriver sådär påhoppande mot Anna kanske kan ha överseende med att en förlossning för henne kanske inte är frid och fröjd! Hennes förra förlossning var ju ingen bra upplevelse och jag håller med Anna! Skriv namn och stå för vilka ni är! Vad skönt att pojken och du mår bra Anna! Snart är ni mamma och pappa helt underbart! Stopr lycka till kram från oss!
SvaraRaderaDet är just såna kommentarer som från dig Caaaarroo som jag menade..
SvaraRaderaÄrligt varje förlossning som jag varit med om har det alltid vid slutskedet kommit till näst intill panik att "Nää nu skiter vi detta, jag går hem" attityden varje gång med alla barnen. Tacka gudarna för sambon och unsk som varit med förlossningen och snabbt fått mig att fokusera bra och ordentligt.
SvaraRaderaSjälvklart ska du föda vaginalt om inga komplikationer kommer, naturligt alltid bäst.
Men naturligt är inte ALLTID bäst! Det finns faktiskt gånger då det är bäst med snitt! Det finns medicinska tillstånd som kan göra att den enda chansen för mor och barn är snitt! Ja det är OFTAST bäst med vaginal födsel men inte alltid! Och för Anna är förlossning av naturliga skäl förknippat med SORG är det så svårt att förstå? Jag tycker att det är otroligt viktigt att Anna får känna sig så trygg som möjligt i förlossningssituationen för att få en så bra start på livet med lilleman som möjligt! Den första tiden kan bli svårare än nödvändigt om Anna inte kan få känna att hon bestämmer själv över sin kropp. Låt Anna bestämma detta själv utan att ni tjatar! Tror ni verkligen att Anna skulle fråga läkarna om snitt utan att ha tänkt igenom det??? Tror ni verkligen att Anna inte vet att vaginal förlossning är det bästa om det är möjligt? Räknas inte mammans välmpående och hälsa??? Javisst snitt är en stor bukoperation och javisst kan man ha ont efter och javisst tar det tid att återhämta sig efter ett snitt, men hur tror ni det om man föder vaginalt och får svåra bristningar? Tror det verkligen att en sfinkteruptur läker på 10 veckor som ett snitt gör??? Tror att själsliga sår efter en traumatisk förlossning läker på 10 veckor??? Vilken verklighet lever ni i??? JA vaginalt är OFTAST bäst men INTE ALLTID!
SvaraRaderaSå jag antar att du är en utav hennes läkare eftersom du gör ett sånt här uttalande om vad som är bäst för henne? Vi andra som skriver våra åsikter här gör ju inte det för att bestämma vad som är bäst för henne utan snarare ifrågasätter varför hon vill ha snitt framför en normal förlossning när hon ju inte genomgått en sådan med en bebis av normalstorlek.
RaderaOj här har det hänt grejer sedan jag var in senast..
SvaraRaderaJag hoppas att allt kommer att gå bra o att ni får den vård ni behöver o att dom är lyhörda för er även om man måste kompromissa lite ibland. Jag hoppas att förlossningen kommer bli en fin "historia" oavsett vaginalt eller snitt.
Som sagt ville bara önska er ett stort lycka till o dagarna på Neo kommer gå fortare än man tror.
Kram på er o ta hand om varann, snart är ni mamma o pappa <3
/Diddi
Och anonym? Jag vet, men jag kunde inte bry mig mindre! Här ska vi fokusera på att stötta Anna, och dom som inte samtycker kan ju börja läsa en annan blogg.
SvaraRaderaOch Anonym som skrev den långa kommentaren om att vaginal oftast är bäst men inte alltid! Tack du formulerade mina tankar i ord! :)
Caaarroo
Radera"om du inte samtycker kan läsa en annan blogg" ...jaha har du rätt att välja vilka som ska få läsa en annan människas blogg?? Jga tycker inte att någon har skrivit påhoppande och Anna skriver ju själv att det är viktigt att även ta in andras åsikter.
Lycka till Anna, det kommer säkert att ordna sig till det bästa!
Jag tror du klarar det fint Anna! Du har maken och personalen där när det blir det jobbigt under förlossningen. Sedan så gör de självklart ett snitt om bebisens eller din hälsa kommer i fara. Precis den planen har jag själv! Be strong - du fixar det!! x
SvaraRaderaHar ingen egen blogg, inget Googlekonto, ingen Live Journal, inte Word Press, Type Pad eller AIM. Vet inte hur OpenID eller webbadress skulle funka. Jag kan kort och gott - såvitt jag förstår - inte välja annat än Anonymt.
SvaraRaderaTrots detta har jag en åsikt i frågan kejsarsnitt kontra vaginal förlossning, och den låter som följer:
Det finns en anledning till att kejsarsnitt finns. Orsaken ligger i själva namnet. Man ville inte riskera att en blivande kejsare skulle genomgå en vaginal förlossning. Det är i och för sig många hundra år sedan företeelsen dök upp, men att påstå att kejsarsnitt skulle innebära större risker än en vaginal förlossning är rent svammel.
Jag har två barn. Det första föddes med akut kejsarsnitt eftersom jag drabbades av en infektion som påverkade barnet. När hon lyftes ut, hade hon Apgar 2-2-1 och jag hade inte haft några värkar, trots värkstimulerande vagitorer. Vattnet hade dock gått två dygn tidigare. Min dotter hade kort och gott inte överlevt om man inväntat en vaginal förlossning.
Jag sövdes under snittet, och var på fötter cirka sex timmar efteråt - i klartext: jag gick omkring på BB med min lilla baby i en genomskinlig kundvagn.
Eftersom jag fann kejsarsnitt som en synnerligen bekväm metod för att föda barn, begärde jag planerat snitt när det var dags nästa gång. Ryggmärgsbedövning och vips var barnet ute. Två timmar senare stod jag i duschen, helt smärtfri, och pappan pussade barnet och var förtjust. Jag var en bra bit över 40 år andra gången, så det går inte att hävda att jag mådde så bra på grund av att jag var ung och vältränad.
Om jag fick bestämma, skulle ingen kvinna behöva genomlida en förlossning. Sätt ett datum för kejsarsnittet en vecka före beräknad förlossning och ta fram skalpellen. Bekvämt för alla. Startar förlossningen innan dess - snitta fort som attan.
Det finns ingen anledning att romantisera krystvärkar.
Men du har ju inte fött vaginalt så du vet ju inte så jag tycker inte att du ska uttala dig om den saken. Kom tillbaka när du fött vaginalt. Då kan vi snacka.
RaderaHåller med dig fullständigt!
RaderaJag födde vaginalt, slutade med sugklocka, min dotter kom ut svårt medtagen och med superdåliga apgarpoäng (lyckligtvis slutade allt väl efter några dagar på neo).
Det är klart att människor som haft lyckade, vaginala förlossningar utan komplikationer alltid kommer framhålla det som det bästa. I mitt fall hade kanske kejsarsnitt varit bättre, eftersom risken för syrebrist hade minskat avsevärt. Jag är nu gravid i vecka 36 och hoppas på snitt nästa gång-fullt medveten om riskerna, men jag vägrar sitta i tre månader efter barnets födsel och googla "syrebrist" "apgarpoäng" en gång till. Då får jag ta att magen gör ont i några veckor-hellre det än den oron som min vaginala förlossning ledde till. Plus att min dotter fortfarande inte är fullt försäkrad för att försäkringsbolaget inte vill ge full försäkring till barn som föds med syrebrist. Kom igen, du anonyma, döm inte en förstagångsföderska med tråkiga erfarenheter sen innan, hon skriver ju att hon siktar på en vaginal förlossning men diskuterar snitt om något tillstöter. Låter fullständigt rimligt för mig! /Lisa
Om du trycker på Namn/webbadress så kan du själv välja vad du vill "heta" i din kommentar.
SvaraRaderaDu kan vara lika anonym som att "heta anonym", eller välja nåt annat.
Kram från Trelleborg.
Ja, det här med snitt kontra vaginalt är verkligen en het potatis, leder alltid till upprörda inlägg. Alla föderskor upplever sin/sina förlossning/-ar helt olika. Jag har själv fött vaginalt två ggr och för mig var det underbara upplevelser (dock absolut inte på nåt sätt smärt-, panik- eller komplikationsfritt) och jag hade gjort det igen vilken dag som helst. Men jag har vänner som inte har samma upplevelse som jag (även om vissa haft, utifrån sett, "enklare" förlossningar än mina) och som mått väldigt dåligt inför tanken på att föda igen. Hela upplevelsen är väldigt individuell och vi runt omkring ska inte sätta oss till doms över andras val, oavsett egna upplevelser. Man hade inte använt snitt om riskerna var för stora och man hade inte låtit kvinnor föga vaginalt om inte det ansågs säkert.
SvaraRaderaMed det sagt så vill jag önska er lycka till! Hoppas lillpojken stannar kvar lite till och att förlossningen blir en bra upplevelse hur den än går till.
Till Anonym16: Men du har ju inte ens fött vaginalt så hur kan du ens uttala om dig det?
SvaraRaderaDet blev fel, skulle inte stå anonym16 utan istället "Anonym 16 december 2012 02:45".
SvaraRaderaNi som tycker att en kvinna som "bara" fött med kejsarsnitt inte får uttala om det är bättre eller sämre än vaginal förlossning, ni borde i logikens namn inte få uttala er om motsatsen.
SvaraRaderaOch ni som inte fött normalt, dvs vaginalt, ska inte heller uttala er om hur det är föda på det sättet.
RaderaSleven: Varför skulle vi som fött normalt förespråka en metod det där handlar om att få magen uppskuren i vaket tillstånd, om det verkligen inte behövs?
RaderaJag har bara fött vaginalt en gång och jag förespråkar alltid snitt för kvinnor som är väldigt rädda för en vaginal förlossning. Naturligt är inte alltid bäst.
Raderasäger den blivande sjuksköterskan och mamman Cecilia.
Anonym: Jag skrev inte att ni som fött vaginalt måste förespråka kejsarsnitt. Jag skrev att om en snittad kvinna inte får uttala sig om vaginal förlossning får inte ni uttala er om kejsarsnitt i logikens namn. Det var retoriskt skrivet, självklart tycker jag att ALLA ska få uttrycka sin åsikt.
RaderaSkickar bara en kram till dej Anna. Ditt hjärta vet bäst. Allt blir bra. /Bella
SvaraRaderaUndrar varför det är så laddat. Jag kan ärligt säga att jag utav någon anledning jag inte förstår eller kan motivera, och därför inte heller ger uttryck för när jag pratar med folk, blir lite provocerad av dom som "väljer" ks utav vad som verkar rena bekvämlighetsskäl (räknar INTE akuta snitt etc). Är själv född med ks, liksom mina syskon, och jag är ju helt normal (well... ;) ).
SvaraRaderaDet är ju risker med båda delarna och det känns som att många tror ks är en "enkel" väg ut för det verkar "läskigt" med vaginal förlossning och man hör typ bara BRA ks berättelser och HEMSKA vaginala dito.
Födde själv vaginalt och skulle göra om det vilken dag som helst trots all smärta, men skulle det sluta i snitt blir det så.
Samma gäller amning; där blir jag också lite provocerad av alla som ger upp för lätt. "det gjorde ont" "bebisen skrek på kvällarna" "jag tror inte jag producerade tillräckligt" (med följdfrågan om bebis inte gick upp eller? och "Jo! Absolut, men hen skrek så mycket"). Vet att det finns många som har jättesvårt med amning och det är inte dom jag pratar om! Men i min mammagrupp på 9 fullt friska unga kvinnor är det ju helt orimligt att 8 inte hade mjölk som räckte till. Vill du inte amma säg det men skyll inte på annat (självklart inte riktat till blogginnehavaren :D ).
Till slut; alla måste få göra som dom vill och vad som känns bäst. Så långt har vi kommit idag utan att man ska bli dömd för det. Har man åsikter kan man ju hålla dom för sig själv för det kan sannolikt ändå inte påverka, och påverkar det är det knappast till det positiva utan orsakar bara stress och dåligt samvete.
STORT lycka till Anna när det väl sätter igång, snart har ni en liten gullig bebis hos er!!!
Hur vet du att en del väljer ks av bekvämlighetsskäl? Tror du verkligen att läkare godkänner snitt utan medicinska orsaker (medicinska orsaker kan vara både fysiska och psykiska glöm inte det) ? De kanske bara inte vill berätta allt för dig? De som får snitt beviljat kanske inte vill berätta allt för alla och måste de det? Kan du inte bara acceptera att de som snittas gör det av goda skäl? Att deras skäl är "tillräckliga"? Varför tror du att de som beviljas snitt tror att det är en "enkel väg"? Vad vet du om det, egentligen? Varför ska folk berätta varför de inte ammar? Vad vet Du om att en del "ger upp för lätt"? Hur kan du veta att de "ger upp för lätt"? Har de rapporteringsskyldighet på något sätt? Kanske säger de att de har för lite mjölk för att slippa bli ifrågasatta? De kanske visst har försökt tillräckligt men valt att sluta amma men de kanske bara inte orkar med att försvara sitt val i tid och otid. Om de skulle säga att de valt att sluta för att de inte vill mer så skulle folk (folk som Du?) döma dom och börja ifrågasätta deras val och komma med råd utan att ha blivit ombedda....hur tror du det känns för den som är helt slutkörd och redan känner sig som sämre mammor pga av att ammningen gick åt fanders?
RaderaJag tror att de som snittas gör det av tillräckliga skäl.
Jag tror att den som inte ammar har tillräckligt goda skäl att inte göra det. Jag tror att de som slutar amma har försökt tillräckligt, för det är endast mamman själv som avgör vad som är att "försöka tillräckligt" - ingen annan ska döma,ifrågasätta eller komma med råd utan att mamman bett om det. Jag tror att de allra flesta vet att vaginal förlossning är bäst för de allra flesta men att det finns gånger då ks är bäst för mamman och bebisen. Du skriver i slutet av inlägget att man inte ska döma och att åsikter och dömanden bara leder till dålig stress...men vad gör du i börkan av inlägget? Jo, du dömer och blir provocerad av folk utan att veta hela historien bakom. Dom där mammorna i din grupp,varför ska de berätta varför de slutat amma? Är det din business? Varför litar du inte på deras ord? Om de inte säger hela sanningen kanske det är för att slippa åsikter om att "de inte försökt tillräckligt" och så säger de att de inte har tillräckligt med mjölk? Kan du inte låta dom "komma undan med det" i så fall?
Oj. Du ger ett väldigt upprört intryck vilket absolut inte var meningen och du har helt missuppfattat mig.
Radera- Jag har ALDRIG ifrågasatt någon varken mot dom/på ngn blogg/diskuterat med någon etc om deras egna VAL att göra det ena eller andra. Ffa har jag aldrig lagt någon som helst värdering i det!
- Jag, och mina syskon (jag var andra snittet pga avstannat värkarbete och efterföljande syskon fick därför också snittas ut) hade inte levt om inte min mamma fått ks. Jag har ingen som helst aning om hur det går för mig om/när nästa gång och skulle det bli snitt så blir det. Jag har INGET emot ks!
- Säkert har dom som inte ammar sina egna skäl! Är helt medveten om att alla inte kan och jag har ingen som helst aning om den jag möter är en sån (tillhör ngn liten % av alla som inte KAN) eller bara inte vill (vilket jag ger blanka fan i ärligt talat, det är inte min ensak vilket jag aldrig heller påstått). Därför gör jag aldrig mer än konstaterar att "jaha, ok, det viktiga är ju att du och barnet mår bra!".
- FÖR: det var inte det mitt inlägg handlade om! Jag ifrågasätter, eller dömer, ingen. Den enda jag ifrågasätter är mig själv och varför jag känner som jag gör vilket jag ju tycker är konstigt nånstans.
Min enda åsikt är att:
Det viktiga är att barnet kommer ut, inte hur.
Det viktiga är att barnet får mat, inte hur.
Och exempel på goda vänner (första barnet) som vill ha ks:
"Min släkting har gjort båda delarna och rekommenderade att jag skulle tjata mig till snitt."
"Ligga där och ha svinont om man inte måste- nej tack."
Jag menar den typen, inte dom med dåliga erfarenheter osv.
Och vad jag hör är ju det enda jag kan reflektera över, inte sant? Om dom väljer att inte delge mig allt - och ta avstånd från det "naturliga" sättet som GENERELLT är det bästa för barnet - är det helt fine och jag utgår från att deras anledningar väl är så goda som några MEN jag måste ha rätt till mina känslor över det hela också. Eller?
Har verkligen ingen lust att försöka försvara mig och mina spontana tankar, ffa inte när jag inte kan förklara många av dom ens för mig själv. Och definitivt inte till någon som är helt anonym och har en tämligen otrevlig ton.
Anna har en helt underbar blogg och kommer bli en helt fantastisk mamma och jag vill bespara henne otrevliga och onödiga debatter framöver.
Men herregud. Annas val helt enkelt och att ha en diskussion om detta på hennes blogg när hon är i din situationen som hon är känns väldigt respektlöst. Lycka till Anna, ditt val kommer vara bäst för Dig! Kram Monika
SvaraRaderaAnna, jag hoppas inte du tar åt dig av det som skrivs här. Jag har mejlat dig! Kram <3
SvaraRaderaTill er anonyma: Tycker ni att det är lämpligt/respektfullt att ta er rätten att sitta och skriva i Annas blogg om detta just nu? Ni tror inte att hon är tillräckligt orolig som det är?