Dagen K

När vi var på ultraljud och läkarbesök i slutet av november förra året ordnade vi papper för planerat kejsarsnitt. Datumet för kejsarsnittet skulle vara den dag då jag var gravid i vecka 39+0, vilket skulle varit idag.
Att tänka att jag ända fram tills idag skulle varit gravid känns helt främmande. Då jag aldrig riktigt njöt av att vara gravid var det på något sätt skönt att Olle faktiskt bestämde sig för att komma för tidigt. Även om det ibland är jobbigt att ta hand om honom så tror jag att dessa fem veckor hade varit jobbigare om jag fortfarande hade varit gravid. Jag saknar en sak från graviditeten och det är alla sparkar. Jag trodde att jag under graviditeten skulle vänja mig vid dom och inte tänka på dom så mycket, men varje gång som han sparkade stannade jag upp, drog upp tröjan (om jag hade möjlighet) och lade handen på magen för att riktigt ordentligt känna sparkarna.

I fem veckor (i morgon) har Olle funnits hos oss, trots att det skulle vara idag han skulle födas. Jag ser dessa veckor som bonusveckor. Jag antar att han tyckte att vi väntat tillräckligt och valde att ge oss dessa bonusveckor.

I natt har jag och Olle varit ensamma och jag var lite nervös eftersom förra natten var ganska jobbig och då var ju även mannen hemma. Natten har gått över förväntan med matningar klockan elva, tre och halv åtta. Däremellan har han sovit i sitt babynest bredvid mig i sängen. Normalt sätt brukar han sova i sin vagga, men i natt fick han ligga i sängen så att jag skulle ha extra nära till honom.
Nu sover han förmiddag och jag ska försöka ta en dusch. Han får väl följa med och ligga i babynestet i badrummet så jag har lite koll på honom. Så har vi gjort tidigare och det har fungerat bra. Babynestet är så smidigt då man lätt kan flytta med sig det även när han sover i det.