Idag packade vi in oss i bilen alla tre och åkte till en annan stadsdel. Dels för att få en promenad i ett annat område (då vi kan vårt område utantill) och dels för att vi behövde handla några småsaker. När vi kommer utanför affären ser vi ett bekant ansikte. Först är jag lite osäkert om jag ser rätt, men när hon också känner igen oss så är det ingen tvekan om vem det är. Det är vår kurator!
Senast vi träffade henne (innan hon slutade på kvinnokliniken) var i april förra året. Då stod Dutts ettårsdag för dagen och vi pratade då mycket om hur vi skulle uppmärksamma honom. Då hade vi ingen aning om att vi efter cirka en månad skulle få ett plus på ett graviditetstest.
Så hon har alltså inte vetat om att vad som hänt sedan dess.
Nu när vi träffades såg hon mäkta förvånad och glad ut när hon möter oss rullandes på en barnvagn. Hon hoppar av sin cykel och kramar om oss båda och vi pratar en liten stund om hur allt varit sedan sist.
Vi hade tänkt att vi på något sätt skulle meddela henne vårt lyckliga slut, men inte vetat riktigt hur. Nu behöver vi inte fundera på det, utan nu vet hon och det kändes bra att hon fick veta att allt gått bra. Innan vi skiljs åt säger säger hon att Olle har fått de bästa föräldrar han kan få. Det värmer i hjärtat!
Idag har en barnsköterska från hemvården varit här och sedan onsdags förra veckan har Olle vuxit en centimeter och gått upp 200 gram i vikt. Han måste fortfarande ha sonden kvar då han inte klarar av att ta tillräckligt med mat från flaskan, men även det går bättre och bättre. Eftersom han gått upp så bra i vikt behöver vi nu inte vara jättestrikta på att han ska äta exakt var tredje timme, utan nu kan vi rucka litegrann på det. Speciellt på natten ska det bli skönt. Nu har vi ibland väckt honom för att det är matdags. Nu kan han få säga till oss när han är hungrig istället.
Vad skönt att Olle växer! ❤
SvaraRaderaOch skönt om ni kan få lite mer sömn.
Kram ❤
Hehe, alltså ja det blir ju jätteskönt men jag måste säga att var tredje timme ändå låter himla bra! Jag tror min lillfis vaknade minst 4-5 gånger mellan 21-06 tills hon var flera månader.
SvaraRaderaNä, var tredje timme är inte jätteofta, men eftersom det varit tvunget att vara så har vi vaknat av alarm varje gång. Nu kan vi istället vakna av att han vaknar och är hungrig. Vissa nätter har vi väckt honom för att han ska ha mat, vilket inte varit så roligt.
RaderaVi har haft det likadant med vår lille kille så jag vet vad du menar. Detta jäkla alarm o oviljan att väcka honom för att mata. Mycket skönare att bli väckt av en hungrig kille än av ett larm. Vill även bara säga att jag känner igen mig i ditt inlägg om totala lyckan o jag tror att vi är många som uppskattar din ärlighet! Försök att strunta i elaka kommentarer även om det är lättare sagt än gjort. Stort grattis till barnet! Linda
RaderaGrattis till den lille fina pojken! Jag har funderat lite på hur det fungerar om man skulle hamna i er situation att man hamnar på förlossningen så pass lång tid innan bebisen kommer. Kan maken vara sjukskriven (ja, sjuk är han ju inte men jag menar typ någon omvårdnadspenning), eller är det så att han måste ta tjänstledigt från jobbet de dagarna som spenderas på sjukhuset innan födseln? Helt krasst skulle ju en arbetsgivare väl kunna neka en sådan tjänstledighet? Hade känts bra om man hade någon rätt att vara ledig i ett sådant fall.
SvaraRaderaVilket underbart möte! Vad kul att ni stötte på varann!
SvaraRaderaSkönt att Olle fortsätter växa, kämpa på!
Ta hand om er och njut, mys och boa in er!
Kram C <3<3<3
Jag måste bara fråga om du älskar din son än? Jag älskar min son mer än nåt annat i hela världen och gjorde det från dag 1. Har svårt att förstå hur man inte kan älska sitt barn. Det är det finaste man kan få. Jag känner mig som en bra mamma som älskar mitt barn.
SvaraRadera/Anna
Jag vet att Anna älskade sin son från första början, det är nog anknytningen som varit lite jobbig men hennes kärlek får inte ifrågasättas! Om man inte varit i barnlöshet, med barn som dött mm så vet man inte hur svårt det kan vara när barnet väl kommit till en.
RaderaDet är normalt att inte känna himlastormande lycka och omedelbar kärlek direkt efter förlossningen. MEN det är lika normalt att göra det! Flera olika varianter av det är lika normalt! Flera olika saker här i livet kan vara lika normalt, lika sunt, lika bra och man kan känna flera olika känslor samtidigt, allt är inte så där ensidigt och svartvitt som en del tycks tro! För en del tar det tid att känna himlastormande kärlek och lycka och det behöver INTE betyda att det är "problem med anknytningen". Som nybliven förälder kan man faktiskt ha tusen känslor samtidigt och känna sig väldigt omtumlad...man kan vara utmattad, ha ont, vara lycklig, gråta av trötthet, gråta av lycka, känna sig otillräcklig, känna att det lilla livet för med sig sånt enormt ansvar, vara förälskad i sitt barn, ha helvetiskt ont både här och där, ha hormoner som rusar, känna det som att nerverna är utanpå kroppen, känna sig överkörd av en ångvält och en massa andra känslor...allt på samma gång! Och om någon då frågar "Är du lycklig? Älskar du det lilla livet?" Så kan man känna att man vet varken ut eller in, allt är så mycket på en gång...så att man knappt kan prata om allt som känns och alla tankar som finns...Alla är vi olika och vi har olika erfarenheter av livet. Och sen ska vi komma ihåg att det kan vara skillnad på lycka och kärlek....Anna som har bloggen har skrivit att den himlastormande lycka kanske inte infunnit sig ännu men hon har aldrig skrivit att hon inte älskar sitt barn! Bara för att just Du som skrev under Anonym ovan kände kärlek direkt så betyder inte att det är något fel på den som inte gör det. Och hur vore det med en stor portion ödmjukhet och respekt för att andra inte är som du?
RaderaTack "Anonym 9 januari 2013 11.00"! Du har skrivit så bra så jag kan inte skriva det bättre själv! Jag har som sagt aldrig någonstans i min blogg skrivit att jag inte skulle älska mitt barn.
RaderaHej!
SvaraRaderaTycker det verkar som att folk använder din blogg för att häva ur sig diverse trams genom kommentarer. Jag bloggar inte själv men som jag har förstått det kan blogginnehavaren godkänna kommentarer innan de kommer upp. Vore så tråkigt för dig om folk använder din blogg på ett tråkigt sätt.
Respekt liksom?!
Kram och grattis till fina Olle! / carolina
Va roligt att ni träffade henne, det måste varit underbart att få visa upp ert fina Mirakel och de orden som hon sa var så fina! Skönt att han går upp, snart slipper han nog sonden också! Lycka till! Kram
SvaraRaderaVilket möte! Säkert har hon tänkt på dig ibland. Vad härligt att höra att det går framåt med Olle och att han växer som han ska!Kram Hanna
SvaraRaderaJag menade inte att vara elak i min kommentar men jag tycker bara det är konstigt att man inte har några känslor alls för sitt barn. För mig är det i allafall det.
SvaraRaderaDet finns säkert dem tar åt sig av det. Dem som verkligen kämpar för att få barn.
Och skriver man ett sånt inlägg får man räkna med kommentarer.
Känner man som man gör kanske man ska gå och prata med nån. Ett barn förtjänar kärlek.
Men jag hoppas att du snart kommer få dem rätta känslorna för ditt barn.
/Anna
Skrev i en kommentar ovan att jag aldrig någonstans i min blogg skivit att jag inte älskar mitt barn. Vet inte var du fått det ifrån...
RaderaMen i vilket inlägg menar du Anonym 9 januari 2013 20:12 att Anna som har bloggen har skrivit att hon inte älskar sitt barn?
RaderaI vilket inlägg skriver hon att hon inte har några känslor alls för sitt barn? Jag har då inte sett ett sånt inlägg här på bloggen!
Det ENDA Anna som har bloggen har skrivit är nån mening om att den där himlastormande lyckan inte riktigt hade infunnit sig och det jag tror hon menar är den där himlastormande lyckan som en del tror att de kommer känna/ska känna/måste känna från första sekund. Det ska inte förväxlas med kärlek! Jag menar att det är fullt möjligt att känna stor kärlek samtidigt som man känner sig omtumlad, jag anser att det är helt normalt att hormoner och annat kan göra att man kan känna stor kärlek till sitt barn och samtidigt känna sig lite omtumlad. En del känner överväldigande kärlek och lycka direkt,för andra tar det tid och båda varianterna är lika normala! Inget av det är fel eller onormalt! Det är lika normalt att det tar lite tid innan den stora lyckan kommer som att känna den direkt, oavsett om man kämpat länge för att få barn eller inte! Om man kämpar för att få barn och blir provocerad av att Anna som har bloggen inte känner himlastormande lycka direkt så är det kanske lika bra att inte läsa den här bloggen? OM man kämpar för att få barn och blir provocerad för att man hade förväntat sig att Anna som har bloggen bara skulle skriva rosenskimrande inlägg nu när Olle är född...så är det ett tecken på att man kanske inte mår så bra själv och då kan man behöva skydda sig själv och inte läsa den här bloggen. Om det tar lite tid innan den stora lyckan infinner sig behöver det inte betyda att "det är problem med anknytningen" och det betyder inte att man är en sämre förälder. Det betyder INTE att barnet inte är älskat! Och det betyder INTE att Anna behöver "prata med någon". Herregud, Olle är 2 veckor gammal, ge Anna lite tid för Guds skull! Och blanda inte ihop kärlek och lycka! Ett exempel som inte har med barn och förlossning att göra kanske kan belysa det jag tycker är skillnaden mellan kärlek och lycka: jag hyser alltid kärlek till min man och vi har ett lyckligt äktenskap, men jag känner inte ren och skär himlastormande LYCKA varje sekund av varje dag. Min man är min livs stora kärlek och vi har som sagt ett väldigt lyckligt liv tillsammans men jag är inte i sjunde himlen varje sekund, och jag anser att vårt äktenskap är lyckligt och helt normalt trots att jag inte känner utomjordisk LYCKA varje sekund. Jag älskar honom varje sekund men lycka känner jag inte varje sekund.
Anonym 20.12 : Bara för att vi kämpat länge för att få våra barn, måste vi inte vara på ett visst sätt den sekund bebisen föds. Även vi har rätt att hormonerna spökar eller att vi inte enligt dig känner de "rätta" känslorna. Tycker det är tråkigt och ledsamt att du skuldbelägger Anna och många med henne. Alla är olika oavsett barnen kommit direkt eller efter år av väntan, snälla tänk på det!
SvaraRaderaKram till Olle med familj från Maria ( fd Norrköpingsbo )