Det är mycket nu

Sedan igår är mannen tillbaka på jobbet igen, vilket innebär att jag och Olle nu är ensamma om dagarna här hemma. Naturligtvis ovant att vara själv hemma och nu märker jag på riktigt hur fort tiden gå. Det känns som jag inte hinner mer någonting förutom att ta hand om Olle, men det är ju i och för sig därför jag är hemma och jag tar mer än gärna hand om det lilla livet! Han börjar mer och mer upptäcka världen runt omkring och jag väntar med spänning på det första "riktiga" leendet. Just nu har han några grimaser för sig som vi tolkar som leende men jag tror att de än så länge är omedvetna från hans sida... 

Just nu verkar han vara i en liten kläng- och gnällperiod, men då är bärselen gud värd! Dessutom är vår katt just nu också inne i en klängperiod vilket gör att jag ibland har Olle i famnen och katten i knät. I och för sig väldigt mysig, men efter en timme känner man sig ganska låst ;-)

Jag skulle gärna ha mer tid att skriva här i bloggen och att läsa de bloggar jag brukar läsa, men tiden räcker inte riktigt till just nu. Till er bloggare som jag brukar läsa och kommentera: Jag återkommer till er, Under tiden finns ni i mina tankar! Min tanke är att jag ska fortsätta med min blogg, men det kommer just nu inte bli inlägg varje dag som tidigare. Jag hoppas att ni trogna läsare hänger kvar!

Många kramar till alla!