En ettåring

Nu är festligheterna slut för den här gången.

Äntligen fick vi fira en jul med ett barn. Många jular har jag längtat efter det. Jul det år då Dutt skulle ha funnits (2011) var nog den jobbigaste. Saknaden efter honom var då starkare än någonsin.

I år hade vi alltså vår mirakelkille hos oss och det blev en intensiv helg för oss alla. På julafton var vi hos min pappa. På vägen dit besökte vi min bror som bor på ett gruppboende. Olle älskar att meka med hans rullstol och min bror som normalt sätt inte säger så mycket sa flera ord när han såg sitt syskonbarn. Till och med att han sa God jul när vi gick därifrån.

Väl hos pappa blev det först lite julmat för oss vuxna och sedan knackade det på dörren! Tomten kliver in! Olle älskar tomten och är inte alls rädd. Många paket blir det och favoriten den dagen blev nog en stor gul hjullastare. När det sedan är dags att sova för natten är han så uppe i varv så han har oerhört svårt at koppla av...

På juldagen är det dags för besök hos mannens föräldrar och även där blir det många julklappar.

Sedan...
På annandag jul (eller den 26 december som vi säger) är det så killens ettårsdag! Tänk att han blivit ett år redan.
Då hade vi hyrt en lokal då vi skulle bli cirka 20 personer. Några får tyvärr lämna återbud på grund av förkylningar. Olle är i sin bästa form hela dagen. Festen börjar klockan 12 och han är så ivrig på presenterna att han "tjuvöppnar" ett. En bobby car.
Dagen till ära har jag gjort en sockerfri tårta till honom som han mosar i sig. Vid presentöppningen sitter han mitt på presentbordet där han stortrivs. Han verkligen älskar att vara i centrum och ha mycket människor runt omkring sig.

Efter att ha varit varken nästan sex timmar i sträck (brukar orka fyra) klappar han ihop i vagnen på väg hem. En intensiv helg var slut. Trodde vi. När vi varit hemma en kort stund kommer mannen bror med familj förbi också och Olle piggnar till igen... Mer julklappar och presenter!

Tårtan Foto: Moster