Barnlöshet

Ser att många andra bloggare idag skriver om sin barnlöshetshistoria. Min finns att läsa här.


Tänk om jag vetat det jag vet idag, när vi så smått började prata om barn strax före vårt bröllop i september 2007. Hade någon sagt till mig "att i maj 2011 har du fortfarande inget levande barn, men du planerar ditt döda barns begravning". Den personen hade nog fått ett stort skratt rakt upp i ansiktet för den historien hade jag inte gått på. Det hade känt som det största aprilskämtet någonsin!

Men nu sitter man här i maj 2011 och har fortfarande inget levande barn hos sig och begravningen av sitt barn kommer allt närmare.

Varför pratas det inte om att folk kan ha problem att få barn? Allt man hör är att man "skaffar" barn hit och dit. Frågan är hur MÅNGA barn man skaffar. Och när? "Börjar vi försöka nu så får vi en vårbebis".
Skaffar barn? Nä, en bil skaffar man eller en ny tröja skaffar man. Ett barn får man tydligen kämpa för att FÅ.

Tänk om man under skoltiden hade hört talas om barnlöshet, ivf, ägglossningsrubbningar, PCO, endometrios, slöa och få spermier. Nä, då pratades det bara om hur man använder kondom och p-piller och hur viktigt det var att skydda sig så att man inte råkade blev gravid!
Hur kommer det sig att inte barnlöshet nämns i undervisningen i skolorna??

Den senaste tiden, kanske efter Nobelpriset, tycker jag dock att det skrivits och pratats mer om barnlöshet och ivf vilket jag tycker är väldigt bra. Som sagt är det många som är drabbade och vi ska inte behöva finna oss i att ingen vågar ta ordet barnlöshet i sina munnar. Våga prata om våra problem!!