Vår historia

Så här ser vår historia ut. Trodde aldrig att det skulle vara så lång väg för att bli förälder.

14 februari 1997 - Vi träffas genom gemensamma bekanta. Jag gick då sista året på gymnasiet.
12 augusti 2002 - Vi förlovar oss
14 februari 2007 - M friar på vår 10-årsdag.
15 september 2007 - Vi gifter oss

På sensommaren 2007 börjar vi prata om att skaffa barn, men då jag har en reumatisk sjukdom så behövdes först en läkarbesök hos min reumatolg planeras in för att se hur vi skulle göra med de mediciner jag då åt. I oktober samma år slutar jag med både Methotrexate och Remicade och måste vara utan dom i minst tre månader innan vi försöker oss på att bli med barn. Vi väntar ytterligare tre månader för att vara helt säker på att jag inte skulle vara gravid på vår bröllopsresa.
Första aktiva försöket blir alltså i april 2008. Naiv som jag var då trodde jag ju naturligtvis att jag skulle bli gravid på första försöket och få en liten älskling i januari 2009. Månad efter månad gick och i april 2009 kontaktade vi en privat gynekolog. Utredning inleddes som visade på att jag sällan hade ägglossning. Spolning av äggledare gjordes och där var det fritt fram. Inte heller något fel på mannens spermier. 

Under sommaren 2009 äter jag ett antal, tror det blev fyra, omgångar med Pergotime för att få igång ägglossningen. Nytt hopp väcktes. Det slocknade ganska fort när jag fick veta att jag har kardiolipidantikroppar och lupus antikoagulans, vilket innebär att jag har en större risk att få blodproppar och som även kan göra det svårare att bli gravid.

Trots dessa faktorer bedömer gynekologen oss som oförklarligt barnlösa och vägrar att skicka remiss till Rmc innan vi försökt i två år. 

Tog då själv kontakt med Rmc för att höra deras bedömning om vår problematik. Läkaren på Rmc tycker att min reumatologläkare ska skicka remiss till Rmc och den skickas i oktober 2009 och i december 2009 är vi på vårt första besök på Rmc. De anser att vi har rätt till ivf.

April 2010 - Första ivf-försöket startar med korta metoden med Puregon samt med blodförtunnande mediciner Trombyl och Innohep. Får endast ut fyra ägg varav ett befruktas och sätts tillbaka. Några dagar efter äggåterföring får jag en kraftig blödning.  Den 1 maj testar jag minus.

September 2010 - Andra ivf-försöket startar. Även denna gång med kort metod och Puregon som medicin. Även denna gång tar jag blodförtunnande mediciner. Den här gången får vi ut sju ägg men bara ett befruktas. Ägget som sätts tillbaka är av toppkvalitet. Testar minus den 17 september. 

Oktober 2010 - Träffar en privatläkare som har samarbete med Carlanderska i Göteborg. Köper ett trepack ivf-behandlingar.

November 2010 - Den 10 november påbörjades det tredje ivf-försöket med kort metod med Puregon och blodförtunnande medicin. Äggblåsorna har vuxit till långsammare än förra gången trots högre dos Puregon. Äggplock på Carlanderska i Göteborg blir den 23 november. Totalt fick de ut 5 ägg som befruktades med ICSI. Två dagar senare hade fyra embryon utvecklats till toppkvalitet. Jag fick tillbaka ett guldägg och tre hamnade i frysen. På testdagen 9 december blev det ett minus.

December 2010 -  Var hos läkaren den 16 december för att lägga upp planen inför nästa försök.

Januari 2011 - Fjärde ivf-försöket påbörjas med kort metod med Puregon och blodförtunnande medicin. Går denna gång på akupunktur. Äggplocket den 14 januari resulterar i fyra ägg varav två befruktas med ICSI. Den 16 januari fick jag tillbaka ett embryo av toppkvalité. Ett embryo till frysen. Den här gången har även AHA (assisted hatching) använts. Testdag den 30 januari som gav ett stort plus!! Herregud - Jag är GRAVID!
Beräknad förlossning den 6 oktober 2011.

12 maj 2011 - Rutinultraljud. Det värsta händer. Barnmorskan upptäcker grava hjärnskador (vattenskalle). Dutt har alldeles för mycket vätska och för lite hjärna i skallen. Detta innebär att han inte kan klara ett liv utanför livmodern. Det enda, men ack så svåra beslutet är att avbryta graviditeten.

16 maj 2011 - Läggs in på förlossningen för att fullborda den avbrutna graviditeten.

17 maj 2011 - Klockan 00.20 föds Dutt. En pojke på 19 cm lång och 150 gram tung. Nu är man alltså en mamma utan barn.

12 augusti 2011 - Påbörjar det femte ivf-försöket. Även denna gång kort metod och med Puregon och blodförtunnande medicin. Nu måste det bara gå!

24 augusti 2011 - Misslyckat äggplock då man bara får ut ett ägg. Dagen därpå har det inte befruktats.

26 augusti 2011 - Får tillbaka en av de frysta embryona istället. Testdag den 9 september.

9 september 2011 - Testdag som ger ett stort plus

11 oktober 2011 - På ultraljud konstateras MA (missed abortion). Embryot har slutat växa för cirka en och en halv vecka sedan, men kroppen har inte fattat det utan fortsätter att producera graviditetshormon.

13 oktober 2011 - Skrapning. Hur ska man orka gå vidare efter detta?

26 januari 2012 - Återföring av två frysta embryon i ostimulerad cykel -  ett fyrcelligt toppkvalitetsembryo och ett trecelligt embryo. Testdag 9 februari.

9 februari 2012 - Testar minus. Mensen kom redan två dagar före. Nu står vi på noll. Inga embryon i frysen och inga betalda försök kvar...

11 mars 2012 - Blir beviljade att köpa ett trepack ivf-behandlingar. Påbörjar den 11 mars den 7:e ivf-behandlingen. Även denna gång kort metod fast med Menopur som medicin.

23 mars 2012 - Äggplock. Endast två ägg plockas ut.

25 mars 2012 - Återföring av två perfekta embryon. Testdag den 8 april.

8 april 2012 - Testdag. Blodet kom redan på ruvardag 9 så på testdagen blev det inget test då misslyckandet redan var ett faktum. Nu - ivf-paus till augusti för att ladda batterierna.

30 maj 2012 - Mitt under vår ivf-paus är mensen försenad. Testar för skojs skull och det blir ett plus! Spontangravid!! Måtte det gå hela vägen nu.

26 december 2012 - Olle bestämmer sig för att komma 6 veckor för tidigt. Han väger 2860 gram och är 49 cm lång.

6 kommentarer:

  1. Kan så relatera till din livshistoria fast att jag har en annan immulogisk sjukdom. Nu funderar vi på att betala privat försök om de accepterar oss. Följer med glädjen en som ska få ett mirakel, känner mig inte själv redo för att ge upp tanken som mamma. Men kanske får man snart gör det. Men du är en ger inspration. Har inte skrivit förut utan bara läst utan lägga till din sida. Vet inte varför men jag kände att nu var det dag för jag måste följa erat mirakel :-)hela vägen

    SvaraRadera
  2. Hej,
    Det är nästan lite kusligt vad lika vår bakgrund är. Jag träffade min man blivande man 1998 när jag gick sista året på gymnasiet. Han friade på vår tioårsdag och vi gifte oss sommaren efter. Vi förlorade vårt barn för snart två år sedan hon var den finaste tjejen på 3,7 kg. Troligtvis hade det blivit en propp och moderkakan hade lossat lite. Vi utredde om även jag hade Lupus, har många symptom på detta men inte antikropparna som du skrev om tidigare. Sedan har vi försökt att bli gravid i drygt ett och halvt år utan att lyckas så nu ska vi påbörja IVF. Har tydligen ärrbildningar i äggledarna efter en svår blindtarmsinflammation. Jag lider verkligen med dig när jag läser allt som ni har gått igenom, ni måste vara otroligt starka tillsammans som har orkat att gå igenom så mycket jobbigt. Jag är så glad för er skulle att ni nu lyckats att bli gravida och att allt ser så bra ut. Det kommer att bli ett så älskat litet knyte!

    SvaraRadera
  3. Hej! Jag har hittat dig via olika bloggar. Jag har själv precis börjat blogga, efter att ha mist vår dotter den 13 augusti, i v.36. Det ger stor tröst att finna andra människor med upplevelser av förlust och se att livet går vidare. Jag hoppas att det är ok att jag länkar till dig från min blogg. Stor kram!

    emmatibelia@wordpress.com

    SvaraRadera
  4. Usch, det gör ont i hjärtat av att läsa allt det här! Vilka kämpar ni är och skönt att lilla Olle tittade ut :) Men en dum fråga kanske, hur mådde du rent "reumatiskt" under allt det här? Hade du inga mediciner alls under all den här tiden? Jag är nämligen själv reumatiker och ska om två månader få "börja försöka" skaffa barn.. :)

    //Jennifer

    blogg@jenniferkarlberg.se

    SvaraRadera
  5. Hej, hittade din blogg när jag sökte om ivf. Jag och min man ska på vårt första möte imorgon kl 11.00. Jag är mycket nervös för allt som man som kvinna ska gå igenom. Din eller er blogg om att ni nu har ett mirakel,en skatt att förvalta är underbart stort. Guds välsignelser över ert liv. Mvh/Elin.N

    SvaraRadera
  6. Jag vill bara skriva ett stort grattis åt er!! Vilket under att ni nu fick en underbar liten Olle!
    Jag följde din blogg och gladdes med dig när du väntade Dutt. Vi hade också gjort ivf och jag blev så bestört när Dutt inte levde. Efter att helt anonymt ha följt dig och blivit så ledsen för allt, tog jag en paus samtidigt som du skrev att ni pausar.
    Idag pratade jag med en kompis om olika bloggar som har berört en och jag kom ihåg din blogg. Började googla för jag ville se hur livet har gått för er. Och vilken glädje det var att se att ni har fått Olle! :)
    Jag önskar er all lycka i livet! Kärlek åt er!:)
    Kram
    Carina

    SvaraRadera