Strax efter lunch gick vi ifrån förlossningen - tomhänta. Därifrån ska ingen behöva gå tomhänt.
Väl hemma har vi tagit det väldigt lugnt. Jag känner mig väldigt trött så jag slocknade på sängen i en timme.
Sedan hittade vi matlådor i kylskåpet som inte stod där när vi åkte igårmorse. Våra kära vänner som besökte vår katt igår kväll hade ställd dom där. Så nu har vi smaskat i oss maten. Tack för maten, Jessica och Magnus.
En längre redogörelse om tiden på förlossningen och med Dutt kommer när jag orkar. Kanske i morgon.
Med risk att vara tjatig så vill jag och min man tacka för alla fina kommentarer som vi fått. Tårarna rinner varje gång vi läser en ny kommentar. Det är så underbart att det finns så mycket kärlek i bloggvärlden!
Jag har tänkt på er massor det senaste och jag finner inga ord för den sorg och förtvivlan som ni måste genomgå :(
SvaraRaderaKramar till er. Har varit på din blogg då och då och önskade verkligen att det var er tur nu. ta´hand om varandra. Dutt vakar över er.
SvaraRaderaKram Ote/Radhusfruar.blogg.se
Lipar för er skull.. ta tid och hämta kraft nu. Kärlek.
SvaraRaderaOtroligt sorgligt o orättvist. Har tänkt mycket på er de senaste dagarna, klarar ni detta så klarar ni allt.
SvaraRaderaKram på er o lycka till i framtiden.
Nej, därifrån ska ingen behöva gå tomhänt och nästa gång ska ni inte behöva göra det, det bara måste vara så!
SvaraRaderaVilka fina vänner ni har! Ta det nu lugnt och vila när du behöver.
Många varma kramar
Du har rätt, det är hemskt att gå med tomma händer från förlossningen!
SvaraRaderaVila mycket nu och ta hand om dig, ta hand om er!
Ni är ofta i mina tankar!
Varma kramar!
Beklagar hemskt mycket igen, som du säger, ingen ska behöva lämna förlossningen tomhänt.
SvaraRaderaJag hade svårt att i överhuvudtaget åka ifrån sjukhuset, utan det känndes konstigt att lillen skulle vara kvar där när vi åkte.
Hoppas ni fick ett bra bemötande iallafall på sjukhuset, och vad skönt med matlådorna. Ta hand om varandra nu.
Vila i frid lille Dutt. Nu får han vara med dom andra små.
Håller helt med!
SvaraRaderaDärifrån ska ingen behöva gå tomhänt! Önskar jag kunde förändranågot. Men jag skickar massa karmar. Ta hand om varandra och försök hitta tillbaka till livet. Va rädda om er!
Skrippo från FL
Så fruktansvärt att behöva komma hem med tomma famnar. Jag lider så med er. Många kramar.
SvaraRaderaDu har så rätt. Ingen, ingen, ingen ska behöva komma tomhänt därifrån. Jag tänker på er ofta. Stor kram!
SvaraRaderaTänker på er. Ta hand om varandra. Stor kram!
SvaraRaderaÖnskar att ingen behövde gå tomhänt hem från förlossningen. Grattis till lilla Dutt. Beklagar att er fina pojke inte fick stanna hos er. Varma kramar!
SvaraRaderaUsch, tårarna rinner. Beklagar det djupaste! Ingen ska behöva gå igenom det här...
SvaraRaderaSom du skriver ska ingen behöva gå tomhänt ifrån förlossningen.
SvaraRaderaSkönt att era vänner hade lämnat matlådor åt er. Så ni bara kunde sätta er och äta.
Varje gång jag läser ett nytt inlägg här i din blogg får jag tårar i ögonen och skär i mitt hjärta att eran lilla Dutt inte finns mera.
Massar kramar kommer här igen.
Vi är så många som tänker på er och hoppas att ni kan hitta styrka i det här svåra.
SvaraRaderaIngen ska behöva genomlida en förlossning utan att få ett levande barn... Det gör så ont det här & mitt onda är bara en bråkdel av den smärta ni måste känna! Stor Kram Nhea
SvaraRaderaMängder med kramar till er!! Ni finns i mina tankar!
SvaraRaderaKRAM!!!
Grattis till er lille pojke! Beklagar innerligt att han inte fick vara frisk och leva tillsammans med sin mamma och pappa!
SvaraRaderaVarma kramar
Åh, är så hemskt jobbigt att läsa dina smärtsamma inlägg, Jag tänker väldigt mycket på er och skickar en stor Kram - finns ju inget man kan säga eller göra..
SvaraRaderaKram M
Tårarna rinner tyst för er och jag hoppas på en framtid i det närmaste som ger er positiv energi och glädje...
SvaraRaderaKramar om allt jag kan
Oj oj oj,vad tårarna rinner längs mina kinder. Nej, ingen ska verkligen behöva gå från förlossningen tomhänta!! Ni finns i mina tankar, kramar!!
SvaraRaderaVi tänker på er.
SvaraRaderaHojta om ni behöver mer mat,kramar,en axel att gråta mot,ett öra som lyssnar...Vi finns här för er. I dag välkomnar vi Dutt och ni är alltid hans föräldrar men om det fanns någon rättvisa här i världen så borde han fått vara frisk och fått stanna hos er. Ni borde inte behövt åka från förlossningen tomhänta.
Kramar
Det hela är så sorgligt... finner inga ord. Sorger med er! Kramar, kramar, kramar! Ta hand om er!
SvaraRaderaMååånga kramar till er båda!
SvaraRaderaBeklagar sorgen! Ingen borde behöva gå igenom det ni precis genomgått. Tänker på er!
SvaraRaderaBeklagar verkligen och lider med er! Livet är så orättvist! Ingen borde få gå igenom det ni just gjort! Många kramar
SvaraRaderaNej, ingen ska behöva gå tomhänt därifrån. Underbart med så fina vänner!
SvaraRaderaKram
Ni har blivit föräldrar, men får lämna sjukhuset utan barn. Så fruktansvärt obarmhärtigt....
SvaraRaderaNi finns i mångas tankar. Jag hoppas att det på nåt vis ska hjälpa till att bära er genom detta mörker.
Hjärtat värker för er skull! Kan inte ens föreställa mig sorgen o smärtan! :/
SvaraRaderaTa hand om er!
Tänk vilken fin liten ängel himlen har nu...
Styrkekramar till er!
Hoppas att ni får möjlighet att sörja så mycket som ni behöver och att ni sedan hittar ny kraft igen.
SvaraRaderaVilka underbara vänner ni har som kommer med matlådor och erbjuder en axel att gråta ut mot, även om vi i blogg världen finns hos er så är en riktig famn underbar att krypa in i. Även varandras.
SvaraRaderaHoppas ni går starka igenom detta tillsammans!
Stor kram till er båda, hoppas tiden med Dutt var fin. <3
Hemskt att behöva gå från förlossningen tomhänta sånt borde inte få hända. Livet är orättvist!
SvaraRaderaMassa massa kramar
Vädur78
Det gör ont att läsa dina inlägg.
SvaraRaderaTa hand om varandra.
Kram Catrin
Nae det har du verkligen rätt i att igen ska behöva gå därifrån tomhänt...fyfan alltså!
SvaraRaderaKram på er starka
Jag hamnade på er blogg i dag av en ren slump och kunde inte sluta läsa.
SvaraRaderaSå fruktansvärt orättvist efter allt ni har gått igenom. Jag kan inte föreställa mig er förtvivlan.
Kramar till er.
Läser och lider med er. Jag fick reda på att mitt andra MF (IVF) var ett faktum igår (på VUL), man känner sig så tom. Att ha gått så många veckor måste vara ett helvete. Hoppas ni kan ta er tid att bara vara, att sörja, att ta hand om varandra, och prata.
SvaraRaderaTänker på er. kram
Veronika
Vi har er ständigt i våra tankar! Man ska inte behöva gå hem tomhänt...aldrig aldrig! Så ledsen för er skull. Ta hand om varandra! Kram
SvaraRaderaBeklagar er stora sorg. Styrkekramar!
SvaraRadera