En ettåring

Nu är festligheterna slut för den här gången.

Äntligen fick vi fira en jul med ett barn. Många jular har jag längtat efter det. Jul det år då Dutt skulle ha funnits (2011) var nog den jobbigaste. Saknaden efter honom var då starkare än någonsin.

I år hade vi alltså vår mirakelkille hos oss och det blev en intensiv helg för oss alla. På julafton var vi hos min pappa. På vägen dit besökte vi min bror som bor på ett gruppboende. Olle älskar att meka med hans rullstol och min bror som normalt sätt inte säger så mycket sa flera ord när han såg sitt syskonbarn. Till och med att han sa God jul när vi gick därifrån.

Väl hos pappa blev det först lite julmat för oss vuxna och sedan knackade det på dörren! Tomten kliver in! Olle älskar tomten och är inte alls rädd. Många paket blir det och favoriten den dagen blev nog en stor gul hjullastare. När det sedan är dags att sova för natten är han så uppe i varv så han har oerhört svårt at koppla av...

På juldagen är det dags för besök hos mannens föräldrar och även där blir det många julklappar.

Sedan...
På annandag jul (eller den 26 december som vi säger) är det så killens ettårsdag! Tänk att han blivit ett år redan.
Då hade vi hyrt en lokal då vi skulle bli cirka 20 personer. Några får tyvärr lämna återbud på grund av förkylningar. Olle är i sin bästa form hela dagen. Festen börjar klockan 12 och han är så ivrig på presenterna att han "tjuvöppnar" ett. En bobby car.
Dagen till ära har jag gjort en sockerfri tårta till honom som han mosar i sig. Vid presentöppningen sitter han mitt på presentbordet där han stortrivs. Han verkligen älskar att vara i centrum och ha mycket människor runt omkring sig.

Efter att ha varit varken nästan sex timmar i sträck (brukar orka fyra) klappar han ihop i vagnen på väg hem. En intensiv helg var slut. Trodde vi. När vi varit hemma en kort stund kommer mannen bror med familj förbi också och Olle piggnar till igen... Mer julklappar och presenter!

Tårtan Foto: Moster

Från ett arbete till ett annat

Snart är det dags för mig att återgå till mitt arbete. I snart ett år har Olle varit min arbetsgivare, men från och med den 7 januari så blir det min man som får ta den uppgiften.

En anonym läsare undrade när Olle ska börja förskola och det blir i augusti nästa år. Mannen kommer vara pappaledig på heltid från årsskiftet fram till inskolningen som blir någon gång i augusti.

Det känns lite konstigt att jag snart ska tillbaka och jobba. Jag har inte jobbat sedan augusti förra året då jag blev sjukskriven. Det kommer säkert gå bra, men det kommer säkert vara lite ovant i början. Förhoppningsvis får jag vara på toaletten i fred, vilket det är lite si och så med här här ;-)


Ikväll har vi barnvakt!! Mannen och jag ska utnyttja en födelsedagspresent som jag fick när jag fyllde i september. Vi ska på konsert med Håkan Hellström. Det blir några timmar egentid, vilket vi inte är bortskämda med.

Idag var vi i väg och handlade lite mat på Ica och när jag står där i mina tankar så säger någon hej. Det är "vår" barnmorska från förlossningen! Kul att hon känner igen mig, kommer ihåg mitt namn och minns vad Olle heter. Härligt med sådana människor. Det har ju trots allt gått ett år sedan vi var på förlossningen och hon måste ha träffat många patienter sedan dess.

Barnlängtan i media

I apotekets Kronans droghandels kundtidning som finns att ta på deras apotek handlar den här gången om barnlängtan.

Så bra att det uppmärksammas!!

Adventstider

Anonym frågade igår om vi fortsatt med vår tradition att varje adventsmorgon gå upp tidigt, tända adventsljusstaken och fika.

Nja... Olle har varje söndag, eller alla dagar förresten, gått upp tidigt. För tidigt i mina ögon ibland. Så dessa söndagar i advent har det blivit att jag istället fått sovmorgon, vilket inte är helt fel eftersom alla dagar börjar senast klockan sex. Nästa söndag får dock killarna i huset fira advent själva för då är jag i Ullared!

Olles sömn har fortfarande mycket att önska. Vissa nätter sover han utan att vakna, men andra nätter vaknar har upp till tre gånger och har jättesvårt att somna om och sedan vaknar han dessutom väldigt tidigt på morgonen. Därför har jag brukat tagit sovmorgon när jag haft möjlighet.

Naturligtvis har vi fortfarande tänt adventsljusen och fikat tillsammans, men det har nu hunnit blivit ljust ute.

Igår köpte vi gran! Vi tog den största vi kunde hitta, eller vad tycker ni? Tänker att en stor riktig gran inte kommer att få vara i fred i år. En viss pojke skulle antagligen lyckas klättra upp i granen och plocka ner stjärnan :-) Vi tar nya tag med riktig gran nästa år.

Ett år sedan och nu

För ett år sedan skulle jag gå och lägga mig tidigt tänkte jag. Lagom när jag ska lägga mig i sängen händer något. När vi kom till förlossningen visade det sig att vattnet gått. I vecka 32+0.

När vi då hamnade på förlossningen visste vi inte alls hur det skulle gå, men nu ett år senare så kan man konstatera att allt gick bra, men då var det en orolig tid...

Adventstävling

Hos hejtrollet kan man tävla om ett matpaket från Ellas´s kitchen. Jag hoppas på att jag vinner!! Eller kanske mest Olle förresten...


 

Att ha egna erfarenheter

Igår var jag på terminsavslutning med kören.  Som nästan alltid när kvinnor träffas kommer ämnet barn upp. Den här gången behövde jag inte sitta tyst och lida, utan jag kunde dela med mig av mina erfarenheter.

En helt fantastisk känsla!

Helgens tre höjdpunkter. Enligt Olle!

Lyssna på mammas genrep inför adventskontert.

Träffa Bamse.

Träffa tomten.

1åringen

Jag blev utvald bland många bloggare att få en Loppi bloggbag "1åringen". Jag fick den hemskickad förra veckan och den innehöll produkter som passar barn i ettårsåldern. Bland annat en liten förpackning med Duplo. Den blev genast en favorit hos den blivande ettåringen...

Innehållet.

På bilden syns vad jag fick. Påsen med majskrokar är redan påbörjad. De brukar snabbt försvinna in i munnen och ner i magen. Vi brukar använda dom som förkrok och efterkrok. Förkroken får Olle när han inte har tålamod att vänta på när maten tillagas. Efterkroken får han efter maten då vi vuxna städar undan efter matningen. Funkar faktiskt jättebra!

Pixi-boken blev också populär. Olle älskar att bara sitta och bläddrar i dom små böckerna. Trots att det är vanlig tjocklek på bladen så är den väldigt tålig.
Dessutom var det frukpuré, fruktdryck, ett "första hjälpen-kit" samt vitaminer till barn som ingick i blogbagen.

Till soppåsen!

Artikeln på nätet

Här finns artikeln att läsa.

Dagens tidning

Än så länge finns artikeln inte på nätet. Återkommer med länk ifall den dyker upp online. Tills dess får ni ta på er glasögonen med högsta styrkan ifall ni ska kunna läsa ;-) (Bilden borttagen för hänsyn till min son)

Tiden...

Tiden rullar på och tiden att sitta vid datorn och skriva blogginlägg är inte så stor...

I söndags firade vi vår första Fars dag med ett levande barn! Så det blev några presenter och lite tårta.

Olle utvecklas hela tiden känns det som. Nu kryper han, sedan en tid, helt utan problem och har nu slutat att åla. I söndags lärde han sig att sätta sig upp från liggande ställning så det känns nu som att den motoriska utvecklingen rustar framåt.
I måndags sa han något som lät som mamma och det tror vi stenhårt på att det var också! Inte bara något omedvetet som råkade låta så ;-) Annars har han inte utvecklat språket så mycket. Jag tror att han mest koncentrerat sig på att utveckla motoriken.

Idag blir det en tur till Ica för att veckohandla. Stor killen klarar då av att sitta i kundvagnen, även om han tycker att det är lite tråkigt mot slutet. Dock smidigt att slippa ha med sig vagnen för att köra omkring med både barnvagn och kundvagn funkar inte riktigt...

Hoppas att ni alla där ute har det bra. Jag dyker in här och skriver ibland även om det inte blir lika ofta som tidigare.

15 år sedan diskoteksbranden

Idag är det 15 år sedan diskoteksbranden i Göteborg som tog 63 unga människor livet.
Då bodde jag i Göteborg och av någon anledning berörde den här händelsen mig mycket. Jag kände ingen som drabbades, men ändå mådde jag dåligt av det. Kanske för att jag själv då var 20 år och de som dog i branden bara var ett antal år yngre än jag själv.
Några dagar efter branden åkte jag förbi brandplatsen (vi bodde då några hållplatser ifrån Backaplan). När jag sedan var på väg hem igen hoppade jag av spårvagnen vid Backaplan, gick sakta in i en blomsteraffär, som tragiskt nog hade fått en säljökning, köpte en röd ros och fortsatte sedan till diskotekslokalen. Där utanför hade ett hav av blommor, ljus, nallar och lappar med hälsningar skapats. Allt kändes så tragiskt när jag gick där. Jag lade ner min blomma som då kändes så fjuttig i sammanhanget. Runt omkring havet av blommor satt ungdomar i klungor och kramade om varandra och grät. Vuxna personer stod också och grät, kanske anhöriga, kanske "bara" såna som jag som blivit berörda av allt detta.

Man kunde fortfarande känna lukten av brandrök och kikade man bort mot lokalen där branden skett var allt svart och utbränt. Jag kan inte ens föreställa mig vilket kaos det måste ha varit när elden bröt ut och alla människor ville ta sig ut så fort som möjligt.

Idag går tankar till alla de som drabbades.

10 månader

Idag har lillkillen hunnit bli 10 månader. Ojoj!

Detta firar vi idag med att åka till grannstaden för att köpa fågelmat hos Slåttergubben, besöka på Cloetta samt att Moster kommer på besök i eftermiddag!

Två månader kvar till ettårsdagen som vi faktiskt redan börjat planera lite inför... Tidigt kanske, men det är ju kul :-)

Det blir inte så många inlägg här nu. Vi får se vad som händer med bloggen. Kanske självdör den eller så kommer det sporadiska inlägg då och då. Vi får se.

Han gillar att kolla på fåglarna vid fågelmatningen.

Syskonförsök?

För ett tag sedan fick jag en kommentar från en anonym läsare som undrar följande: "Vill ni ha fler syskon till Olle och Dutt? Att ni vill kanske jag förstår men tänker ni planera för fler ivf eller "sängförsök" hehe. Jag kanske inte har med det att göra men lite nyfikna är vi läsare allt! Kram"

När jag blev gravid med Olle hade vi två ivf-försök kvar att utnyttja på Carlanderska i Göteborg. När Olle väl var född så ringde jag ganska omgående och sa att vi inte var intresserade av de två resterande försöken. Så några fler ivf-försök blir det inte. Den världen är vi helt klara med. Aldrig att jag skulle börja med det igen.
Just nu ser jag vår familj som komplett. Jag vet inte om jag vill ha ett barn till. Framför allt vet jag inte om min kropp vill att jag ska ha ett barn till. För det första vet vi inte om vi lyckas på egen hand igen. För det andra kan det bli missfall eller andra tråkigheter och för det tredje som mådde min kropp så oerhört dåligt av att vara gravid. För min del lockar det inte att bli gravid igen. Just nu. Kanske känner jag annorlunda i morgon eller om en månad eller om ett år. Vem vet.

Vi tänker väl lite som "händer det så händer det". Likväl som att vi inte kommer göra några fler ivf-försök så kommer jag heller inte hålla koll på när ägglossning sker. Vi tänker inte blir såna som sexar på bestämda dagar bara för att det kanske då kan bli en graviditet. Jag är så oerhört tacksam för det jag har nu så jag vill inte börja leta ägglossning och allt vad hela bli-gravid-hetsen innebär.

Tvåårs-bf

Idag för två år sedan var Dutts beräknade ankomst. Världen ville annorlunda så därför tände vi idag ett ljus för storebror
Vi hoppas att han har det bra där han är och att han tar hand om de andra änglabarn som tillkommit till exempel Isak.

Gårdagens äventyr

Igår vaknade jag före Olle, vilket är väldigt ovanligt... Min klocka var ställd på kvart i sex eftersom jag skulle iväg till storstan på Underbara barn-mässan.
Då jag var inbjuden som vip-bloggare så skulle jag vara där halv nio på morgonen vilket innebar att jag satte mig i bilen vid halv sju. Väl där var jag en av cirka sjuttio stycken inbjudna bloggare som fick komma in på mässan före alla andra. Alla fick vi en vip-passerkort, en frukostpåse och en goodiebag. Sedan blev de som ville fotograferade av Kate Gabor. Hon tar bland annat alla officiella bilder på kronprinsessparet så lite speciellt var det att bli fotad av henne.

Väl inne på mässan hamnade jag ganska snart i Kids concepts monter där de hade utförsäljning av bland annat märket Pumpkin. Jag hittade då en bordslampa  för 80 kronor och ett plocktorn för 20 kronor! Mässans klipp!!

Sedan hämtade jag ut Loppi-påsen och köpte tre klädesplagg från Me&I. Till Olles förtjusning köpte jag också lite majskrokar!

Årets mässa tyckte jag var något mindre än förra året. Det var en känsla jag fick, men jag är inte säkert på att det verkligen var så. Mycket folk var det i alla fall som trängdes med varandra.

Efter dagen var jag nöjd och jag klarade att köra både dit och hem utan att köra vilse :-)

Goodiebag

Även dessa fanns i goodiebagen, men någon liten kille har redan tagit hand om dom

Mässans inköp

Loppipåsen

Våra kroppar

Igår var det dags för niomånadersbesök på Bvc. Han är stor nu - 72,5 cm lång och 9510 gram tung. Han firade detta med att börja krypa! Visst, för det mesta ålar han fortfarande, men då och då kryper han sakta och försiktigt framåt. I lördags tog han också några krypsteg, men igår blev det flera meter!

Min kropp har inte kommit igång med mens sedan förlossningen så därför ringde jag i förra vecka till gyn och jag fick en läkartid idag, men tydligen räckte det att bara ringa... För idag kom den igång... Så läkarbesöket är avbokat.

35 år och 9 månader

Jaha, idag blev man då 35 år. Det kommer inte firas något speciellt förutom att det ikväll blir marängsviss. En tradition på min födelsedag!

Lillkillen fyller nio månader idag och är nu stora kille!

Gratis är alltid trevligt

Underbarabarn-mässan närmar sig. Nästa fredag traskar jag runt där och jag hoppas att den blir lika givande som förra året.
Även i år finns det säkert gott om grejer att få gratis. En av dom sakerna är Loppipåsen "Gravid- och babypåsen". Det ända man behöver göra är att anmäla sig för en påse här och sedan hämta den i Loppis monter C15:03.

Botten är nådd

I tisdagskväll gick mannen upp med Olle på kvällen för att natta honom. Ganska snart ropar han på mig att jag ska komma. Då visar det sig att Olle ställt sig upp i sängen medan mannen sjungit godnattsången. Fram tills nu har vi haft spjälsängsbotten på högsta läget, men vi inser båda två att vi måste avbryta sövandet och istället ta fram skruvdragaren och sänka botten till lägsta nivå.

Så nu är Olle en stor kille som sover i spjälsängen på nedersta nivån.
Vi hade pratat om att sänka sängbottnen några dagar då han sista veckan börjat att ställa sig upp när man håller i honom och även med stöd av en av hans leksakslådor.

Så de senaste dagarna är det, det ända som han koncentrerar sig på - att ställa sig upp. Alla leksaker är ointressanta... Stå. stå och gå och gå. Igår tog vi även fram läragåvagnen. Han kan inte gå själv med den men när man bara håller honom lite löst i armarna så far han fram med vagnen!

Stora killen!

Om mässan. Igen.

Idag fick jag veta att jag som bloggare är inbjuden till Underbara barnmässan. Så fredag den 4 oktober åker jag till huvudstaden! Redan halv nio ska jag vara där för att tillsammans med andra inbjudna bloggare få frukost och goodiebag samt gå in på mässan innan de öppna för allmänheten.
Mannen tar föräldraledigt den dagen så jag kan åka iväg och roa mig lite på egen hand.

Årets barnmässa

Snart är det dags för Underbara barnmässan igen. Förra året var jag där och gillade mässan skarpt.
Jag får se om jag får till det så att jag kan komma dit. Jag tror inte Olle vill följa med det här året (förra året var han ju med i magen). Det blir mycket bilresa och mycket vagnsittande för honom, vilket han inte är jätteförtjust i just nu. Mannen och Olle får i så fall ta en "pappa-son-dag" medan jag roar mig på mässan.

Bröllopsdag

Foto: Magnus Andersson

Idag firar mannen och jag sexårig bröllopsdag. Dagen kommer inte firas något speciellt eftersom mannen snart ska iväg och jobba.
Bjuder på en bild från den 15 september 2007.

Alla tankar

Alla mina tankar går i dessa dagar till Bebiskarusellen som måste avbryta sin efterlängtande graviditet och lille Isak blir en liten ängel.

Ett tag sedan och sömn

Dagarna går och det är inte många stunder som jag sitter i soffan och har tid med ett blogginlägg. Nu sover Olle så...

Tack för alla kommentarer om hur ni får/har fått era små att somna om på nätterna. Olle fortsätter att vakna ett antal gånger om nätterna. I natt sov han faktiskt i ett sträck från klockan sju igårkväll till klocka fem i morse. Då ville han inte somna om utan då fick han kommer in till vår säng en stund innan vi gick upp klockan sex. Detta får man klassa som en bra natt trots tidigt uppvaknande. Vissa nätter vaknar han redan innan midnatt och sedan kanske två gånger till innan det är morgon.

Någon undrade hur vi söver honom på kvällen, eftersom barn som somnar själv kan ha lättare att själva somna om på natten. Just nu är vår ritual att han får ersättning eller välling cirka halv sju. Sedan är det blöjbyte, lite tvättning och på med pyjamas. Efter det läser vi en kort godnattsaga. Just nu är det "Olle Elefant". Därefter går vi upp till hans rum och lägger honom i sängen. Han får napp och snuttefilt. Då sjunger vi en godnattvisa och när den är klar lägger vi honom i hans "sovposition" som är på sida. Därefter "buffar" vi honom på rumpan tills han kommer till ro och börjar klippa med ögonen. Därefter tar vi ett steg tillbaka och går därifrån och låter honom somna på egen hand. Det brukar oftast fungera väldigt bra.
På nattetid, när vi hör att han är vaken, rusar vi inte in med en gång utan låter honom få möjligheten att somna om igen. När det gått ungefär tio minuter och han fortfarande ligger och snackar så går vi in och buffar lite och ibland somnar han och ibland inte. Det beror helt och hållet på hur mycket klockan är. Ju tidigare på natten desto lättare att söva om honom.

Jag hoppas att han ska få en lugnare sömn på natten framöver och kanske även att han kan sova något lägre på morgonen.
Jag tror att det just nu händer så mycket i hjärnan på honom som han bearbetar nattetid vilket leder till hans oroliga sömn.

Något som är väldigt positivt är att hans sömn på dagtid har blivit bättre. Tidigare sov han väldigt korta perioder och när han vaknade var han fortfarande trött men kunde inte somna om. Nu sover han lägre stunder. Oftast minst en timme åt gången och då är han en pigg och glad pojke när han vaknar! Det är ju sådan skillnad att leka med en pigg pojke än att leka med en trött... Det vet man ju själv - Allt är roligare när man är pigg.

Igår var vi iväg på babysång, men då var det egentligen sovtid för Olle så jag tror inte att han igår fick ut så mycket av sången. När vi åkte hem så hade han slocknar i bilen efter fem minuter och sov sedan vidare hemma i en timme till. Kanske blir bättre nästa vecka.

Vissa dagar känner jag mig otroligt trött, men då passar jag på att sova när pojken gör det. Sedan är jag kanske alltid tröttare än en "frisk" mamma. Min reumatiska sjukdom medför ju trötthet.

Somna om?

Hur gör/gjorde ni när era små vaknade på natten och inte kunde somna om? Olle vaknade i natt klockan ett och klockan blev nästan halv tre innan han kom till ro igen.

Min egna känslor

Anonym undrade "Men jag undrar lite över hur du själv mår nu ? Det känns som att det saknas lite glädje och lycka i dina inlägg....hoppas det bara är jag som tolkar det fel ?"

Jag har nog medvetet låtit bli att skriva om mina känslor i bloggen på sista tiden. Varför? Jo för att jag inte orkar ta skit från såna som anser att bara för att man kämpat länge för att få barn så får man inte klaga. Därför har jag ganska neutralt beskrivit om Olles utveckling istället.

Anonym: Tack för att du frågar hur jag mår! Det blir jag glad över. Att någon helt okänd orkar bry sig om mig.

Tidigt i våras mådde jag ju inte så bra. Jag var hos läkare och blev sjukskriven och fick antidepressiva tabletter. Jag fick då även en kuratorkontakt. Tabletterna kände jag efter ett tag att jag var tvungen att sluta med. Jag mådde så fruktansvärt illa av dom och dessutom blev jag fruktansvärt trött av dom. Det kändes som om jag hade bomull runt hela huvudet ständigt. Att ständig må illa och vara trött tärde mer på mitt psyke än om jag inte åt tabletterna. Läkaren tyckte att jag skulle fortsätta med tabletterna, men som den besvärliga patient som jag är så struntade jag i det ;-)

Kuratorn träffade jag ett antal gånger och vi pratade om hur jag upplevde min situation just då med allt som hänt och under de gånger jag var där tyckte jag att jag kände mig bättre och bättre psykiskt.

Just nu mår jag bra. Förutom att jag är fruktansvärt trött. En del beror ju naturligtvis på att man har en åttamånaders Olle att ta hand om, men en del är också att min reumatiska sjukdom spökar. Jag har haft kontakt med min läkare tidigare under sommaren för att jag vill testa en någon annan medicin än den jag har nu, men där är det bom stopp. Jag känner mig trött, stel som en pinne på morgonen, huvudvärk och allmänt seg. Alla dom symtom som jag känner igen som min sjukdom, men läkaren tycker inte att det är så. Han anser att min huvudvärk är spänningshuvudvärk och skickade istället en remiss till sjukgymnast. Jag har nu avverkat nästan tio besök hos sjukgymnast och hon anser inte att huvudvärken kommer på grund av stela muskler i nacke och axlar. Hon skulle skicka remissvar till min läkare så får vi se vad som händer härnäst. Antagligen ingenting!

Glädje och lycka? De där svåra orden. Ingen människa känner väl ständigt lycka och glädje. Eller? Jag är naturligtvis otroligt lycklig över att Olle är här. Och tacksam. Jag är nog, när jag tänker efter, mer tacksam och ödmjuk inför att han finns här. Jag är inte ständigt lycklig här hemma. Det tror jag ingen föräldraledig mamma eller pappa är. Det ÄR jobbigt att ha barn oavsett hur efterlängtade dom än är.

Olle har sina dagar då han är oerhört missnöjd och ingenting hjälper. Han vill inte sitta i knät och han vill inte ligga på golvet. Då är det svårt att känna glädje. Måndags var en sådan dag då allt var skitjobbigt. Han gnällde hela dagen, sov dåligt och var allmänt missnöjd. Jag var helt slut när mannen kom hem och undrade hur jag skulle orka resten av veckan. I tisdags var Olle som en annan pojke. Glad, sov bra och kunde ligga långa stunder på golvet och vara nöjd. Då kändes allt bra igen och då hade jag glömde bort den jobbiga dagen innan. Så är det väl. Man har en grundglädje som alltid finns där, även de jobbiga dagarna. För varje bra dag så fylls grundglädje på så att man ha lite att ta av när det sedan kommer en jobbig dag.

Jag tror också att min trötthet gör att de jobbiga dagarna blir än jobbigare för mig då det inte blir någon paus i det hela. Nöjda dagar så blir det ett lugn på ett annat sätt som gör att jag inte behöver ta ut mig på samma sätt.

Om jag inte hade min kära man så vet jag inte hur jag skulle orka. Han tar Olle när han kommer hem vid fem på eftermiddan och även nätterna tar han även om han ska upp på morgonen. Olle har de senaste veckorna vaknat allt för många gånger på natten och inte kunnat somna om. I natt var dock annorlunda. Han grymtade till några gånger precis när vi skulle lägga oss, men han tystnade. Vi somnade och när jag tittade på klockan nästa gång var den halv sex!! Skönt!! Dock vaknade han strax därpå, men då gjorde det inte så mycket. Hoppas att Olle i natt skapade en ny trend!

Åtta månader

Igår blev Olle åtta månader. Han "firade" han sin månadsdag med att vara grinig nästan hela dagen. Pust! Mycket berodde på att han sov alldeles för lite på dagen... Men men. Idag har börjat bättre i alla fall. Han verkar vara känslig mot när han får för lite sömn. Då blir det ganska grinigt och tråkigt. Jag har fått för mig om att andra barn kan klara om de råkar få för lite sömn någon dag, men på Olle märks det med en gång. Bvc- sköterska sa att det kan bero på att han är för tidigt född.

Han har sedan några veckor tillbaka två små tänder på gång i underkäken. De är inte helt uppvuxna än, men det känns som de blir större för varje dag som går. Sedan fortsätter han att kämpa med att lära sig krypa. Han ålar obehindrat, men han vill ju mera.

Det blev sådan skillnad när han nu lärde sig att åla. Tidigare var han så frustrerad och förbannad så fort han låg på mage och inte kom någonstans. Nu upptäcker han huset med några blåmärken i pannan som resultat när han dunkar in i dörrposter och annat som råkar vara i vägen...

Han kan inte riktigt sitta helt stadigt än, men nästan... Det ska bli kul när han kan göra det för det gör också att han kan bli mer självständig och det känns som om det är viktigt för honom. Det känns redan nu som detta kommer att bli en kille med en stark vilja... Han är ingen "goskille" som vill sitta i knät och mysa, utan han vill vara igång på golvet och stöka med olika saker. Helst med tio leksaker på en gång.

Sedan några dagar har vi helt slutat med ersättning. Vi brukar ta till det när en matning inte går som vi tänkt, men nu de senaste dagarna har han ätit upp allt som vi serverat honom! Nu är det väl dags att gå över till gröt och barnmatsburkar som är från 8 månader. Jag ska försöka att laga lite egen mat till honom också för det blir dyrt att bara köpa barnmatsburkar. Har ni tips på några bra recept till åttamånaders??

Liten blir stor

Nu äntligen har vår förstoring från Olle nyföddfotografering blivit inramad och nu sitter den ovanför Olles säng. Tänk att det är samma kille!
Det skiljer ungefär sju månader mellan fotot och nu. Oj, vad det har hänt på den tiden...

Loppipåse

För fjärde året i rad finns nu  Loppipåsen att beställa. Här kan du läsa mer om vad som ingår i årets påse. I år delas den ut i samarbete med Lekmer.se. Alla som handlar hos Lekmer för 800 kronor får påsen gratis. Annars kan man beställa den till självkostnadspris för totalt 98 kronor (inkl frakt). Påsen innehåller varuprover och erbjudanden för ett värde av 700 kronor.

Stor nu

Vi tyckte att vi i god tid skickade in papper för att få barnförsäkring till Olle. I den gravidförsäkring jag hade så var även Olle försäkrat tills han var ett halvår.
Eftersom han var för tidigt född så ville försäkringsbolaget ha extra information så det blev ett antal papper som skickades fram och tillbaka. Men till slut fick vi försäkringen godkänt utan inskränkningar. Dessutom fick vi en rabattkupong på 25% vid köp av en bilbarnstol på Babyproffsen.
Perfekt då det nu var dags att byta. Vi köpte stolen för några veckor sedan, men först nu i veckan har vi monterat stolen i bilen.

Bjuder på en bild

Att ha picknick under ett av äppelträden är en favorit! (Bilden är borttagen för hänsyn till min son)

Längre än fem?

Idag är lillkillen och jag ensamma igen för första gången på väldigt många veckor. Mannen har nu avverkat sex veckors ledighet och åkte i morse till jobbet.
Men. Han jobbar bara den här veckan. Sedan är han ledig i två veckor till!
Och jag och Olle blir inte ensamma så många dagar. På onsdag kommer min syster hit och är kvar några dagar.

Dagarna flyter på och vi försöker att hitta på lite småutflykter. Dagarna går lite fortare när man hittar på lite saker och så får Olle se lite annat. Åka spårvagn tycker han är riktigt roligt. Mycket folk att studera och så kan man kolla ut och då se allt som svischar förbi!

I lördags ålade han sig framåt ordentligt för första gången. Tidigare har han på något konstigt sätt kommit några centimeter framåt, men nu var det ålning "på riktigt".

Tyvärr (tycker jag) så är han allt för morgonpigg. Han vaknar oftast vid fem på morgonen och har då väldigt svårt att somna om. Ibland gör han det och ibland inte... Någon som har något knep för att få en sjumånaders att sova lite längre på morgonen?? Kanske är det så att man helt enkelt får acceptera det, men fem är tidigt att vakna varje dag tycker jag. Vi brukar göra så att vi vägrar att gå upp ur sängen före sex så när han inte somnar om så brukar han få ligga mellan oss i sängen och knöla runt... Eftersom han vaknar så tidigt så är han trött redan vid åtta på morgonen och sover redan då sin första vila för dagen.

Just nu sover han men snart är det dags för en leverpastejsmörgås och lite banan. Att introducera vanlig mat gick jättetrögt i början, men så hände något. Plötsligt var det jättegott!! Så nu äter han gröt vid kvart över sex på morgonen, smörgås vid halv tio, lunch som består av barnmatsburk eller egengjort barnmat vid halv tolv tolv, gröt vid halv fyra och så får han lite ersättning vid halv sju innan nattningen klockan sju. Efter varje mål får han lite hemmagjord fruktpúre också. Det funkar faktiskt jättebra med att ge vanlig mat just nu. Det kan vara ibland när han är för trött så det är svårt att få i honom tillräckligt, men då kompletterar vi med lite ersättning också.

7 månader

Idag är lillkillen hunnit bli sju månader.
Mycket händer med honom just nu, men det han helst av allt vill är att krypa. Han blir så arg när han ligger på golvet och inte tar sig framåt. Han klarar av att komma upp i "krypposition", men sedan säckar han ihop utan att ha kommit ens en millimeter framåt...

Just nu är både jag och mannen lediga och vi gör kortare utflykter om dagarna. Ibland bara en utflykt till en glasskiosk, men det blir ett avbrott hemifrån och lillkillen får se lite annat än bara oss två för en stund.

Vi har mer och mer introducerat vanlig mat så nu äter han gröt till frukost, smörgås och fruktpuré som förmiddagsmellanmål, barnmatsburk och ersättning till lunch, gröt som eftermiddagsmål och så ersättning som kvällsmål precis före läggdags. En favorit är hallon som vi plockar direkt från busken.

Mitt i alltihopa fick vi tråkiga nyheter. J och M som väntade sitt tredje barn fick ett MA för några dagar sedan. Faan att det ska behöva drabba även dom. Hon var gravid i vecka 17, men bebisen hade slutat leva redan i vecka 12 utan att kroppen fattat det. Vi är så ledsna för deras skull och våra tankar har funnits med dom ända sedan det hände. Vi finns här för er!

Länge sedan jag skrev och jag vet inte hur framtiden ser ut för bloggen. Den kommer kanske inte dö helt, men det blir längre tid mellan inläggen. Tiden finns att skriva men inte lusten...

Hejsan Storebror

Nya blommor hos storebror. 

(Bild borttagen)

Mammakläderna kommer till användning igen

När jag några veckor efter förlossningen plockade bort mina mammakläder trodde jag aldrig  att de skulle komma till användning igen.

Men. Det kommer dom! Tro nu inte att det är jag som är gravid för så är inte fallet... Utan det är våra kompisar J och M som nu väntar sitt tredje barn. Det var den glada nyheten jag skrev om för ett tag sedan. J och M är de som är faddrar till Olle och vi är faddrar till deras två pojkar.
Så igår när dom var här kom lådan med mammakläder fram igen! Väldigt kul att kläderna faktiskt fick en andra chans.

Olle ser väldigt mycket fram emot att få en lekkamrat som kommer var nästan exakt ett år yngre än han själv då denna lilla bebis är beräknad till 31 december.

Vi är så glada för er skull!

Charmar alla

Igår åkte vi på en av de dagsutflykter vi tänkt göra den här sommaren. Sedan i lördags har min systers katt varit hos oss och igår åkte vi hem med katten igen.
När vi ändå var i närheten av Vingåker så tog vi en sväng dit. Först tog vi lunch och Olle som var pigg och glad (trots att det var sovtid) charmade alla i personalen där han satt i en barnstol och log åt alla samtidigt som han fick några bitar bröd av oss. Sedan blev det en tur med vagnen så att lillkillen fick en stunds vila. När han somnat hamnade vi på Vingåker factory outlet. Jag kollade på några jeans men tyvärr så hittade jag inga som passade. Det var nämligen kanonpris på Tiger-jeansen- 99 kronor!
Till Olle blev det istället några grejer. Jag brukar normalt sett inte köpa märkeskläder till honom, men det är kul ibland.

Bredvid factory outlet ligger Delicatos fabriksförsäljning så där blev det också ett besök! Därifrån fick vi med oss chokladbollar, arrakbollar och hallongrottor. Mums!

Stiltje

Det var länge sedan det kom en uppdatering ifrån mig. Bloggen känns inte lika nödvändig för mig längre. Det finns tid att skriva, men det finns inget att skiva om. Jag har inte samma behov av att skriva av mig längre och jag vet inte vad som kommer hända med bloggen framöver. Kanske kommer den finnas kvar men att uppdateringarna blir mer sporadiska än tidigare.

Förra onsdagen blev lillkillen ett halvår. Stora lillkillen! Dagen innan var vi på Bvc på sexmånaderskontroll med läkare. Han fick en ok-stämpel! Då vägde han 8150 gram och var 68 cm lång.

I helgen som var så hade vi Bråvallafestivalen som närmaste granne så då fanns det mycket folk att titta på för en nyfiken kille. Vi gick till festivalområdet varje dag och lillkillen flörtade hej vilt med alla när han satt i bärselen på mannen! Vi trodde att musiken skulle störa hans sömn men det var inga problem alls. Det var mest vår nattsömn som stördes av bland annat Ramstein...

Vi har börjat mer och mer att ge honom vanlig mat. Han får gröt, fruktpureér, grönsakspureér, men fortfarande också ersättning. Favoriten är nog gröt och frukt.

Sedan någon vecka använder vi sittdelen till vagnen. Än så sitter han inte jättebra i den, men vi tar kortare promenader för att han ska vänja sig vid den. Solhatten som han har på sig är en hatt som jag hade som bebis. Kul att lillkillen nu kan använda den!

Jag hoppas att ni alla njuter av sommaren oavsett om ni jobbar, har semester eller är föräldralediga. Jag har just nu semester och mannen har föräldraledigt så nu har vi ett antal veckor lediga tillsammans. Vi har inget stort inbokat utan vi tar dagarna som de kommer och kommer göra lite kortare dagsutflykter.

Midsommar och glad nyhet

Igår firade vi Olles första midsommarafton. Moster gjorde en midsommarkrans till honom och sedan gick vi till ett midsommarfirande som vår närmaste kyrka anordnade. Lite småkyligt var det, men så ska det nästan vara på midsommar.
På vägen hem stannade vi till hos Dutt. Olle kände sig då färdig med sin midsommarkrans så han tyckte att storebror skulle få den.

Idag har vi fått en glad nyhet och vi gratulerar dem som det berör!!

Olles midsommarpresent till storebror

Midsommarblommor hos Dutt

Dagens rätt

Idag testade vi med några skedar gröt! En del åkte faktiskt ner i magen, men mycket hamnade utanför också :-)

Länge sen sist

Dagarna rullar iväg och det finns ingen tid till att blogga eller tid kanske finns då och då men då är jag utomhus istället i detta underbara väder.

De senaste dagarna har vi i och för sig haft ganska mycket på schemat också. I onsdags var vi hos en kollega till mannen som dragit ihop en lite grillkväll. I torsdags var det kalas hos syster som fyllt år. Gårdagen försvann den också trots att vi inte hade något speciellt att göra. Igår var vi bara iväg en sväng till ett köpcentrum och fikade. När vi stod i kön för att handla kommer en kvinna fram till mig och gratulerar. Mina tankar snurrar i huvudet för jag undrar hur jag känner denna kvinna. Det visar sig vara en bloggläsare (hej hej, du läser säkert detta). Jättekul att träffa mina okända läsare i verkligheten!!


Annars då? Jag har fått förlängd sjukskrivning i tre veckor till, men på halvtid. Jag känner att jag faktiskt mår lite bättre, men att det känns jobbigt att direkt gå tillbaka på 100% föräldraledighet. När min sjukskrivning sedan är slut i slutet av juni så har mannen semester och föräldraledigt och kommer vara hemma till slutet av augusti (ungefär). Då hoppas jag verkligen att jag känner mig bättre, vilket jag tror.

Lillkillen gör framsteg varje dag. Det känns som det just nu är en ganska intensiv period när det gäller utvecklingen. Varje dag försöker vi att ge honom fast föda, men fy vad otäckt det är!! Fortare än kvick kommer det ut igen. Därför tar vi det ganska långsamt med maten och stressar inte på. Alla barn lär sig ju att äta förr eller senare så vi har ingen panik.

Sedan två nätter tillbaka sover han i sitt rum. När vi var hos bvc för några veckor sedan pratade vi om detta med att sova i eget rum och sköterska tyckte att vi kunde prova det när vi själva kände för det. På senaste tiden känns det som att han blir störd av oss och vi av honom. Första natten sov han ända fram till halv sex och nu i natt vaknade han halv fem. Båda gångerna vaknar han för att han är sugen på lite mat. Nätterna före var han vaken och skrek minst tre gånger så jag tror att han nu sover bättre när han inte störs av oss. Dessutom har ju vi också sovit bättre!

Något som killen kommit på är jättekul är att kolla på när pappa klipper gräset. Vi har en eldriven gräsklippare som är ganska tystgående. Det är otroligt fascinerande att kolla in. Jag har honom då i bärsele och sedan står vi i skuggan och kikar! När mannen kommer förbi rör sig huvudet åt det hållet och sedan tillbaka igen. Det ser så roligt ut! Igår blev det så intensivt så han somnade på sin post ;-) Jag tyckte att han blev lite slapp i selen och frågade mannen om han somnat och mycket riktigt...

Julklapp

Idag har jag utnyttjat en julklapp som jag fick i julas. En 110 minuter lång spabehandling. Den började med en algpeeling. Därefter bad i bubbelbadkar och sedan helkroppsmassage och ansiktsbehandling.

Jag kände mig nästan full när jag gick därifrån. Så där lagom avslappnad och tömd i huvudet. Ett härligt avbrott från vardagen!

Utflykt och utveckling

Idag har vi varit på en liten miniutflykt. Vi åkte iväg med väskan packad med varmkorv, korvbröd och fika. Vi åkte till den badsjö som vi brukar åka till på sommaren. Nu var det fortfarande lågsäsong så vi var ensamma där. Olle utforskade både vattnet, där han doppade tårna, och marken som var fylld med kottar.

Idag har han dessutom vänt sig från rygg till magen för första gången!! I några dagar nu har han kämpat som tusan och så i morse lyckades han. Efter det har han snurrat runt ett antal gånger till. Skam den som ger sig...

Minnesdag

Idag besökte vi alla tre Dutt då det idag är två år sedan begravningen.
Olle var för första gången sittande i sin liggvagn vid besök hos storebror och spanade på mig när jag fixade med att sätta dit de blommor vi varit och köpt. Kom nu på att jag glömde ta en bild på blommorna...

"Dagen till ära" hade Olle på sig Dutts lussekattsbody för att hedra sin storebrorsa lite extra.

Minns fortfarande den lilla, lilla kistan på det vita fårskinnet så tydligt. Så fin, men samtidigt så sorgligt. Det skulle inte behöva användas så små kistor...

Dop och mat

I lördags var det alltså så dags för dopet. Det dop som jag planerat sedan Dutt låg i magen... Vädret var strålande med sol från klar himmel så att använda min klänning var inga problem.
Dagen började tidigt då jag och min syster åkte till församlingshemmet och ordnade lokalen och dukade. Mannen åkte sedan för att hämta maten som vi beställt i restaurangen på hans jobb.

Vi försökte också att få Olle att sova och äta lagom innan dopet så att han inte skulle bli supertrött eller hungrig i kyrkan. Det lyckas vi faktiskt ganska bra med och den sista tuppluren tar han i vagnen på väg till kyrkan.

Väl i kyrkan får han på sig dopklänningen och hättan. Han blev så fin!

När vi sedan går i kyrkgången är det kul att se alla gäster som kommit bara för Olles skull. Långväga gäster, allt från Malmö, Falun, Göteborg och Oslo, men också gäster som bor i samma stad som oss.

Själva dopet flyter på bra. Mannen läser tackbönen, min syster läser evangeliet, jag läser en dikt och ett av våra fadderbarn häller upp dopvattnet. Dessutom sjunger vi tre psalmer och solisten sjunger två sånger.

Olle blir lite ledsen ett par gånger, men när präster börjar prata igen så tystnar han.

Efter dopet blir det samling i församlingshemmet där det blir mat och fika. Olles presentbord blir mer än fullt och vi är så tacksamma för alla presenter han fick. Bland annat fick han en tripptrappstol, bestik, ett halsband, ett antal böcker, lite kläder och fotalbum.

Hela dagen blir lyckad och jag tror att gästerna tyckte det också. När vi kom hem var vi alla tre ganska möra och även hela söndagen var vi trötta... Det tär att döpas...

På söndagen fick jag då äntligen fira min första morsdag med ett levande barn!! Förra året på morsdag så fanns ju faktiskt Olle i magen, fast vi då inte visste om det. Även då fick jag en morsdagpresent med ett vykort där mannen skrivit "Nästa år så...." Tänk att han fick rätt!!

I måndags var vi på Bvc och den lilla killen är inte så liten längre. Nu väger han 7500 gram och är 66 cm lång. Han har nu kommit ikapp och ligger nu på normalkurvan när det gäller längd och vikt. Han har ju legat något under den fram tills nu.
Vi pratade nu om att börja med lite smakprover av vanlig mat och vad man kan börja med. Vi har dessa dagar testar litegrann med gröt, potatispuré och vitt bröd. När han får in det i munnen får han kväljningar och rynkar ihop hela ansiktet och sakta med säkert kommer allt som vi stoppat in ut igen... Han är antagligen inte riktigt redo för riktig mat än, så vi tar det ganska lugnt. Det kommer säkert framöver...

Ett år sedan...

Vi fick världens värsta chock!!
Mensen var några dagar sen och för skoj skull tog jag ett graviditetstest. Ett start plus uppenbarar sig nästan med en gång!! Jag hade blivit gravid på det normala sättet

Jag kan fortfarande inte förstå hur det gick till, men det spelar ingen roll nu när han äntligen är här.

Dopet

Bjuder på en bild från gårdagens dop. Lite mer detaljer kommer när jag får tid att skriva lite mera. (bild borttagen)

Mors dag

Äntligen har jag fått en mammamugg att dricka te ur!

Läkarbesök och dop

Efter tisdagens ambulansfärd och undersökningar på akuten mår jag sedan igår som vanligt igen. Hade ont hela tisdagen och var jättetrött. När jag vaknade igår så mådde jag som om ingenting hade hänt. Märkligt hur det kan bli!

Idag har jag varit på läkarbesök på vårdcentralen för att diskutera mitt psykiska mående. Läkaren jag fick träffa var lugn och förstående och ställde frågor om hur jag kände mig psykiskt. Ganska fort ansåg hon att jag inte mår bra och att jag behöver vara sjukskriven, till att börja med två veckor. Dessutom skrev hon ut antidepressiva tabletter till mig för att göra att jag ska komma upp till ytan igen och känna mig bättre.

Jag var lite nervös att läkaren skulle förringa mina känslor och symtom, men det gjorde hon absolut inte. Så nu kommer jag alltså vara sjukskriven och min man vara föräldraledig, vilket innebär att jag kan få avlastning på dagen och att vi kan hjälpas åt med allt här hemma.


Just nu är lillkillen inte helt lätt att roa. Skriker och är ledsen vad vi än hittar på med honom. En leksak är roligt i högst tre minuter och sedan gallskriker han och är otröstlig. Han är just nu väldigt svår att förnöja och det har varit så nu i några dagar. Kanske är det tänder på gång eller är det tidigt tro (han blir fem månader på söndag)?


Dopet är nära nu och en rosett är nu fastsydd på klänningen. Tack, Sara, för bilden du skickade på er rosett, men vi hittade en annan modell på nätet som vi gjorde.

I morgon kommer Moster hit och blir kvar till lördagen. Vi får även besök av Olles faddrar M och J och deras barn H och A (våra fadderbarn). Vi har inte träffats på länge så det ska bli kul att träffas igen.

Mjukglass hemma

Lagom till sommaren lanserar Arla en mjukglass som man kan göra hemma. Smartson söker just nu 2000 testpiloter som får möjligheten att prova den gratis!

Som alla vet - Gratis är gott ;-)

Vilken natt

Jag vaknar mitt i natten och känner att jag har lite ont i ett band runt kroppen just nedanför bröstbenet. Jag klarar inte av att somna om utan går ner till vardagsrummet och sätter mig. Där slumrar jag väl till en stund men värken försvinner inte. När klockan sedan är halv sex har värken tilltagit och jag känner nu att jag inte kan andas ordentligt för att jag har så ont. Mannen ringer sjukvårdsupplysningen och de skickar samtalet vidare till 112. De skickar en ambulans och när dom kommer sitter jag nästan dubbelvikt i soffan. De tycker att vi ska åka in till akuten. I ambulansen tas EKG, vilket är helt normalt.

Väl inne på akuten är det inga väntetider utan ganska snart kommer två sjuksköterskor och tar hand om mig. Mer EKG, puls, lite blodprover och blodtryck. Ekg är fortfarande normalt och även blodtrycket, men det sjunker efter en stund. Då får jag lite dropp och även morfin i smärtstillande syfte. Både läkare och  sjuksköterskor försöker att förstå varför jag har så ont, men ingen blir riktigt kloka. En teori är en kraftig magkatarr. Jag blir även skickad på en lungröntgen där de även scannar över kroppspulsådern samt hela buken. Även det är helt normalt.

Värken avtar något, kanske tack vare morfinet och vid halv tio får jag åka hem.

Jag har fortfarande ont och nu tror jag själv att det kanske är ett kraftig anfall av magkatarr. När jag kom hem tog jag tabletter för det så får vi se om det ger någon verkan.

Om det nu är magkatarr så r jag förvånad över att det kan göra så jävla ont!!

Sedan jag kom hem har jag i stort sätt bara sovit. Idag hade jag ett besök på vårdcentralen inbokat hos läkare för att diskutera mitt psykiska mående, men det är nu uppskjutet till torsdag.
Dessutom har jag fått en tid till kuratorn. Äntligen... När tiden är inte förrän en 31 maj så det är fortfarande ett tag kvar...

Inte bara dop

På lördag är det inte bara dop, utan då är det också Ofrivilligt barnlösas dag. Detta är tredje året som den dagen finns och den uppmärksammas dagen före Morsdag.

Jag tycker det är jätteviktigt att den ofrivilliga barnlösheten uppmärksammas så att "vanligt" folk kan få mer information och förståelse för hur stort detta problem är och hur det påverkar dom som kämpar.

Att Olles dop infaller på den dagen tycker jag känns lite speciellt. När jag står där i kyrkan kommer jag sända många tankar till er som fortfarande kämpar och skänka hopp och tro om att även ni kommer få lyckas bli gravida och till slut få ert längtansbarn.

Dutts dag

Igår var det då dags för Dutts andra födelsedag. Mycket har hänt sedan vi uppmärksammade hans första födelsedag förra året. I år kändes allt inte lika tung, grått och dystert.
Till lunchfikat hade jag gjort rulltårtsbakelser med rabarberkompott som sylt. Det hade vi även i förra årets tårta.
Sedan gick vi alla tre till kyrkogården med blommor, ljus och ballonger.
Tänk att vi igår fick vara tre som närvarade hos Dutt på hans födelsedag. Förra året försökte jag tror och hoppas att det skulle bli så, men hoppet var inte så stort.

Senare på kvällen tittade vi i det minnesalbum som jag gjorde i ordning förra året. Tårarna kom, men det kändes på ett annat sätt än tidigare. Tårarna gjorde inte lika ont som tidigare.
Jag klarade dock inte av att se bilden på Dutt som finns längst bak i albumet dolt med ett papper över, just för att man ska kunna välja om man vill se eller inte. Igår valde jag att inte vika upp pappret. Jag minns så väl hur han såg ut när han låg där i våra händer. Liten och så fin.
Dutt kommer alltid finnas med oss, sida vid sida, vad som än händer i framtiden. Inte minst kommer han att vara närvarande nästa lördag när lillebror döps i kyrkan några meter ifrån minneslunden. Jag vet inte hur mycket prästen kommer uppmärksamma Dutt, men säkerligen kommer Dutt att nämnas.

Dutt 2 år

För exakt 2 år sedan kom lilla Dutt till världen, men försvann lika fort. Klockan 00.24 den 17 maj 2011 blev vi föräldrar till en ängel och det kommer vi alltid att minnas.

Minnas den lilla pojke som aldrig fick bli en levande glad pojke.

Minns den lilla pojke som låg insvep i en lite handduk i vår hand.

Den lilla lilla pojken satte stora avtryck den korta tiden vi fick se honom. 20 cm kort och 150 gram lätt. Inte stor, men ack så stor för oss.

Så efterlängtad, så saknad.

Upp och ner

Enda sedan Olle kom har jag psykiskt mått både upp och ner. Just nu är det lite mera ner igen.
Därför ringde jag idag vårdcentralen och på tisdag ska jag få träffa en läkare för att prata om hur jag känner mig just nu. Kanske behöver jag vara sjukskriven någon eller några veckor för återhämtning och att då mannen är hemma med föräldrapenning. Vi får se vad läkaren tycker på tisdag.

Mer dopplanering

Igår ringde prästen för att bestämma en tid att träffas inför dopet. Vi bestämde att han skulle komma på torsdag eftermiddag. Efter bara fem minuter ringer han igen och undrar om han kunde komma om bara några timmar och visst det gick ju bra tyckte vi. Så igårkväll vid sju kom han. Prästen är ju, som jag skrivit tidigare, den präst jag är "uppvuxen" med. Han var präst i den kyrka som jag tillhörde som barn, han begravde min mamma, han vigde M och mig och han begravde Dutt. Självklart ska han ju då också döpa Olle eller hur? Sluta cirkeln på något sätt.

Vi har nu bestämt psalmer. Tre stycken blir det." Gud har en famn", "Tryggare kan ingen vara" och "Med vår glädje över livets under". Dessutom har vi bestämt att M läser tackbönen och jag läser en dikt. Sedan får vi se vem som läser evangeliet. Kanske blir det min syster. Olles faddrar kommer kommer också få lite uppgifter, men det vet dom inte om än ;-)

I söndags var sista dagen för anmälan till dopet så nu vet vi hur många som kommer. Det kommer blir 33 gäster plus M, jag och Olle. Jag hoppas att det blir en fin dag. Det känns som jag planerat för denna dag sedan jag såg plusset med Dutt i januari 2011. Så nu äntligen blir dagen verklighet.

Inte den här gången

I februari blev jag intervjuad av tidningen Vi föräldrar angående flaskmatning. Jag fick då veta att den intervjun skulle vara med i numret som kommer ut idag. När jag i fredags fick tidningen i brevlådan så upptäckte jag ganska snart att jag inte var med i det reportaget om flaskmatning.

Då kändes det lite snopet när man varit lite nyfiken på hur det skulle se ut. Jag kontaktade då reportern och undrade varför jag var bortplockad, men det visade sig att det inte var denna artikel jag skulle vara med i nu, utan det ska vara med i numret som kommer ut i oktober!

Den som väntar på något gott får vänta ett antal månader till...

Dopet närmar sig

När jag bokade kyrkan för dop i januari kändes den 25 maj jättelångt fram, men nu är vi snart där!

Jag har nu köpt band som vi ska ha på dopklänningen och jag har i helgen försökt att få till en fin rosett. Än är jag inte nöjd, så jag får göra några försök till...  Jag tycker att det gröna bandet blev väldigt snygg och det passar ju bra nu när hela naturen grönskar! När jag var på Gekås köpte jag servetter som hade ungefär samma gröna färg i sig. Lite färgtema med andra ord... Till bordsdekorationer kommer vi återanvända de gipshjärtan i guld som jag gjorde till vårt bröllop.
Till dopklänningen finns en hätta eller vad man kallar den. Jag tycker att Olle ska ha den medan mannen är mer tveksam. Vad tycker ni? (Bild borttagen)

Lite av inköpen

Tänkte visa några av inköpen som jag gjorde i Ullared. Undrar ni om några priser så kollar jag upp det då jag har kvittot kvar.

Lite kläder i olika storlekar

Leksaker och annat smått och gott

uv-tält, resesäng läragåstol med mera. Hoppgunga köptes också som inte kom med på bild.

12 maj

Den 12 maj kommer alltid att vara förknippat med ett rutinultraljud.
Idag har det gått två år sedan vi förväntansfulla gick hand i hand till mödravården för att göra rutinultraljud. Det skulle bli spännande att se Dutt därinne igen. För inget skulle ju vara fel.

Men allt var ju fel! Dutt hade grava hjärnskador vilket gjorde att han inte skulle överleva. Minns fortfarande så tydligt orden "Hjärnan ser inte ut som den ska". Tror att jag aldrig kommer att glömma dom orden. Ingen, absolut ingen ska behöva höra dom orden.

Några kanske tänker: "Glöm det där. Ni har ju Olle nu".

Ja. Det stämmer att vi har Olle nu. Han är vår andra son. Dutt kommer alltid att vara vår förstfödda son. Det kan inga händelser eller tiden ta ifrån mig.
Jag kommer aldrig glömma den lilla minimänniska som den 17 maj låg stilla i min famn. Det som skulle ha blivit vår son. Nu blev han istället en ängel och som nu är en stolt storebror till Olle.

Idag plockar vi lite vårblommor i trädgården och går till kyrkogården hela familjen för att hälsa på Dutt.

Sluta eller inte?

Den senaste tiden har jag funderat på om denna blogg ska gå döden till mötes. Jag har inte lika mycket tid längre och när jag väl skriver så misstolkas allt till den milda grad så att det nästan blir patetiskt till slut. Har de sista dagarna valt att granska kommentarerna innan de publicerats och det har resulterat i att jag inte publicera alla jag fått. Att ett inlägg kan ge så många märkliga kommentarer. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta faktiskt.

Jag vill inte sluta blogga. Just nu. Därför kommer jag göra en del ändringar i bloggen. När jag anser att ett inlägg är "färdigkommenterat" så kommer jag att stänga möjligheten att kommentera det inlägget. Kommer det då kommentarer i ett annat inlägg som handlar om det "stängda inlägget" så tas de bort. När ett inlägg är stängt så är det färdigdiskuterat.

Jag vet att många uppskattar min blogg och gillar mitt öppna sätt att skriva och det är jag jätteglad för, men så finns det de som läser, kanske, bara för att hitta något i texten att ifrågasätta. När man har en öppen blogg får man räkna med att få kommentarer som man inte "gillar" eller bett om, men man ska inte behöva må dåligt av dom. Jag skulle kunna lösenordsskydda bloggen och bara låta inbjudna personer få läsa mina inlägg, men jag vill samtidigt att så många som möjligt ska kunna hitta min blogg om de till exempel söker efter en ivf-blogg.

Sedan jag skrev det senaste inlägget om Olles rutiner med mera så har det hänt en hel del, men jag väljer att inte delge er det då jag just nu inte orkar det. Tråkigt att jag ska behöva censurera min egna blogg men så är det just nu.

Detta är min blogg och dessa åtgärder gör jag för att jag just nu känner att jag behöver det.

Hoppas att ni har förståelse för detta.

Hemma...

Med mindre pengar på fickan, men med många roliga saker!

På väg

Är nu sedan två timmar på väg till Ullared. Inköpslistan är fylld med saker både till Olle, mig själv, mannen och saker till hemmet.

Det känns konstigt att åka ifrån lillkille, men han och mannen kommer ha det jättebra där hemma.

Många åsikter

Det finns många åsikter om hur man ska göra med olika saker när det gäller bebisar och för den delen även när de blir större. Frågar man 100 föräldrar vad det tycker är bäst och hur de gör när det gäller till exempel sömn, matning, närhet, bärsele eller vad där än är så tror jag att man får minst 200 svar.

Jag har den senaste tiden fått kommenterar från läsare som säkerligen vill väl, men som för mig känns som pekpinnar mot mig. "så kan du inte göra" "stackars barn", "han behöver inte sova så mycket" "ha honom i bärsele, det gillar han", "låt honom sova när han vill, han vet när han vill sova", låt honom sova i knät, det är mysigt", "håll honom vaken". Med mera. 

Jag är jättetacksam för alla kommentarer jag får, men som ni alla förstår, hoppas jag, så känner jag och min man Olle bäst och vi vet när han behöver sova och hur mycket, vi vet att han inte gillar bärsele så mycket, vi vet att han inte somnar själv utan måste vaggas till sömns. Vi vet också att vi mår bäst av att han på dagtid sover antingen i nestet eller i vagnen och att han nattetid sover i sin säng. Han lider inte brist på närhet på grund av det. När han är vaken är han nästan alltid nära någon av oss förutom när han ligger i sitt gym korta stunder. Vi vet när han är hungrig och hur mycket han då oftast vill ha. 

Någon frågar om vi fortfarande använder liggdelen till vagnen och ja, det gör vi. I den sover han om vi antingen är på promenad eller är i trädgården. När han är vaken händer det att vi går ut i trädgården (då i famnen) och tittar på allt som finns att kika på. Han känns alldeles för ostadig att redan nu ha i sittdelen. Framöver kommer vi vika upp huvudändan i liggdelen så att han kan halvsitta lite i vagnen, men att helt byta till sittdel väntar vi med ett tag.

Han är i morgon 19 veckor, men med korrigerad ålder är han 13 veckor och det tänker vi på varje dag. Därför har han ett större sömnbehov än vad en "normal" 19-veckorsbebis har, han blir fortare uttröttad och har kortare vakenperioder än en "normal" 19-veckorsbebis blir och även vissa andra utvecklingsdelar är han senare med. När vi träffade läkaren på tvåmånaderskontrollen sa hon att när han fyller 1 år så kommer han ha tagit ifall dessa sex veckor som han är för tidigt född.

I morgon drar jag till Ullared! Måste nu finslipa inköpslistan ;-) 

Håll utkik

Nästa tisdag (den 14 maj) kommer nya numret av Vi föräldrar ut i butik. De som prenumererar får den nog i slutet av denna vecka.
Jag tycker att ni ska läsa den noga så får ni se om ni se någon bekant ;-)

70 år

Idag skulle min lilla mamma fyllt 70 år om hon hade fått leva.

Det blir inget besök hos henne på kyrkogården idag. Vi var ju förra helgen och planterade lite. Pappa kommer dock besöka henne och sätta en bukett blommor.

Jag hedrar henne idag genom att tända ett ljus vid hennes fotografi som står på en byrå i hallen.

Stort grattis lilla mamma på födelsedagen!

Härlig sovmorgon

Idag har vi alla tre sovit till halv nio! Vet inte när det hände senast. Olle var som vanligt pigg och glad vid klockan sex, men idag somnade han om efter en stund och vaknade som sagt inte förrän vid halv nio.

Gräsänka och utveckling

Från i eftermiddags till sent i morgonkväll är jag och Olle ensamma. Mannen är i Luleå på jobbresa.
Jag hoppas att det kommer gå bra med Olle och att jag orkar med. För att förtydliga tidigare inlägg så är jag inte trött på grund av sömnbrist för som någon skrev så får jag mycket mer sömn på natten än andra mammor eftersom jag inte ammar och att mannen tar nattmålet. Jag har en mer psykisk trötthet som inte blir bättre av sömn. Dessutom är jag ju alltid lite trött på grund av min reumatiska sjukdom.

Olle sover nu mer och mer själv på dagarna, antingen i nestet eller i vagnen. Igår blev det rekord då han sov två timmar i nestet på förmiddagen. Vi blev så förvånade så att vi flera gånger gick och tittade så att han andades... Nu är det flera dagar sedan han sov i famnen och det känns skönt. När han sedan är vaken brukar han sitta i famnen mycket och pilla med olika saker. Han har nu börjat greppa olika saker och idag skulle en stor skallra smakas på.

Vi ser framsteg hos honom nästan varje dag. I tisdags rullade han från mage till rygg flera gånger. Han gjorde ju det också för länge sen, men efter det verkade det som om han glömde bort hur man gjorde tills i tisdags då han gjorde det på löpande band. Från rygg till magen har han inte klarat än, även om han kämpar ibland.

Det som varit jobbigast de senaste dagarna har varit matningarna. Han har ätit någon minut för att sedan bli helt hysterisk och börja gallskrika. Han är då jättesvår att trösta och matningen är nästan omöjlig att genomföra. Han har varit så här i perioder så det är inte första gången. När han inte lugnar sig brukar vi lägga honom på skötbordet där han kan kolla på en mobil som han älskar. Då brukar vi kunna lura i honom resten av maten... Det känns inte helt rätt att mata på skötbordet, men vad gör man? Det funkar ju.

Premiär

Igår var det premiär för lussebodyn som jag köpte när jag var gravid med Dutt. Lite fel årstid kanske, men det är ju alltid gott med lussekatter! (bild borttagen)

Lördag med släkten

I lördags var vi hemma hos pappa. Olle hade dagen till ära sin skjorta och sina jeans på sig. Man måste ju vara en stilig kille när man åker till morfar. Men först av allt var vi på kyrkogården och gjorde vårfin hos mamma. Vi planterade lite penséer så nu är det fint till hennes 70årsdag nästa måndag.  Även Olle hälsade på hos sin mormor som han tyvärr aldrig fick lära känna.

Jag tror att Olle kommer bli en social kille för man märker att han gillar när han har mycket människor omkring sig. Många att kolla in och många som pratar med honom. I lördags hade han sex personer som pratade och skojade med honom och han trivdes som fisken i vattnet! Då höll han sig vaken längre än vad han brukar...

En häftig upplevelse var att se 10 havsörnar sväva högt över pappas hus. Det händer ofta att vi se havsörnar hos honom, men aldrig har vi sett så många samtidigt. De är så mäktiga när de bara svävar, utan att ta ett vingslag.

På vägen hem stannade vi hos min bror som bor på ett gruppboende för utvecklingsstörda. Han har fram till i lördags inte träffat Olle. Han brukar inte prata så mycket, men enligt personalen så har han pratat om Olle. Han sa inget medan vi var där, men jag såg att han studerade Olle grundligt och jag hoppas att han tog in allt han såg ordentligt så att han tillsammans med personalen sedan kan prata om honom. Min syster som också var med lämnade ett antal foton på Olle som han kan ha och titta på.

Lite svar och dagens status

På de senaste två inläggen har jag fått lite frågor och tankar från er som jag ska försöka reda ut.

Emmak rekommenderade att även när min man jobbar ska ha ta nattmålet och det gör han redan. Vet faktiskt inte hur länge det varit så, men i alla fall sedan en månad tillbaka. Lillkillen brukar vilja ha mat någon gång runt två på natten och då sover jag vidare. Nu, ett tag framöver ska jag även sova i ett annat rum för att få sova bättre och mer. Mina känslor jag just nu känner uppkommer nog delvis av att jag får för lite sömn, trots att nattsömnen hos Olle är bra. Jag vaknar allt för lätt när han knölar omkring i sängen, vilket ger många uppvaknanden för mig.

Lena Jansson undrar om jag är med i någon föräldragrupp och det är jag inte. På mvc bildades ju en grupp när vi hade föräldrautbildningen, men den splittrades efter att de utbildningstillfällena var över. På Bvc verkar det inte finnas några föräldragrupper heller att gå med i. På Bvc finns det öppen förskola men dit har jag inte orkat att tagit mig än då dels Olle känts för liten och dels för att tiderna varit Olles sovtider. I kyrka som ligger nära finns också babysång och öppen förskola. Babysånger är redan halv tio på förmiddagen, vilket jag tycker är för tidigt...

Ewa tipsar om att låta honom sova i vagnen utomhus och nu när vädret tillåter så försöker vi vara ute så mycket det bara går. Antingen långpromenader eller bara vara i trädgården. Han sover relativt bra i vagnen OM den rullar. Blir den stilla så vaknar han oftast inom fem minuter. Så trädgårdsarbetet blir väldigt upphackat. Jobba fe minuter, rullar vagn i fem minuter, jobba i fem minuter och så vidare. Ganska frustrerande att hela tiden veta att han snart vaknar igen.

Anonym undrade varför han bara orkar vara vaken så korta stunder som en timme åt gången. Små barn har ett enormt sömnbehov. Någonstans läste jag att en tremånaders behöver sova 15-16 timmar per dygn. Då blir det inte så många vakna timmar kvar. I extremfall är han pigg så länge som en och en halv timme, men det är då han innan dess sovit tillräckligt. De dagar då han bara sover en halvtimme åt gången så orkar han bara vara vaken knappt en halvtimme innan det är dags att sova igen. När Olle lyckas få ihop 16 timmars sömn på ett dygn så är han en glad och pigg pojke de timmar han är vaken så han behöver mycket sömn just nu.

Hur är läget med mig just nu då? Ja, det skulle kunna vara bättre. Efter att i förmiddags försökt söva den skrikande pojken i famnen i 40 minuter orkade jag inte mera. Jag lämnade över honom till mannen och kände därefter att tårarna bara sprutade. Just då hade jag känslor av att vara intryckt i ett hörn utan möjlighet att ta mig därifrån och att jag inte ens klarar av att trösta och söva mitt eget barn.  Samtidigt känner jag ju att jag inte vill känna så här, men just nu har jag ingen ork eller kraft för att råda bot på dom känslorna jag känner.
Att gå omkring och vagga ett barn som väger nästan sju kilo och spänner sig att han kan för att inte somnar blir för mig även väldigt tungt fysiskt. När jag hade lämnat över honom till mannen värkte mina armar och axlar av trötthet.

Jag hoppas att kuratorn hör av sig så snart som möjligt (gärna i morgon) så att jag kan få en besökstid till han/henne. Jag känner att jag just nu behöver det.

Om ni undrar varför ni helt plötsligt måste skriva i massa bokstäver för att skicka kommentarer till mig så valde jag att ha det nu eftersom jag fått massor med spam (engelska) på sista tiden. Sedan jag satte dit att man måste skriva i dom där orden så har inte ett ens spam kommer så det verkar funka!

4 månader

Idag är det fyra månader sedan krystvärkarna satte igång och tjugo minuter senare kom killen till oss. Just nu ligger denna kille i vagnen och funderar på om han ska somna om eller om han ska vaknat till ordentligt.

Tack alla för de kommentarer jag fått efter mitt senaste inlägg. Skönt att få stöd av er och känna att man inte är helt dum i huvudet då man känner så här. Även om man kämpat att få barn är man ju som sagt inte mer än människa nu när han äntligen finns här.
Just nu känns det lite lättare igen. I och för sig har vi varit hemma båda två dessa dagar, men tidigare kändes det jobbigt även då. Vi tränar på att få killen att sova i nestet, främst på tidiga förmiddagen och då brukar han sova där cirka en halvtimme. Sedan har vi gjort så dessa dagar att när det är dags för nästa tupplur  (just nu orkar han bara vara vaken ungefär en timme i sträck) så har vi lagt honom i vagnen och gått ut i trädgården och jobbat lite. När vagnen står stilla så vaknar han ofta, men det brukar räcka med att rulla den en stund så sover han en stund till. Sedan på eftermiddagen går vi alltid på promenad och då blir det en vila på en och en halv timma minst. Sedan brukar han behöva sova en gång till innan den riktiga nattvilan och då har vi testat att lägga honom i nestet, men somnar han inte direkt då så har han fått sova i famnen på någon av oss någon timme ungefär.

Vid dagens promenad köpte Olle lite blommor till Storebror.

Trevlig helg önskar jag er alla!

In i väggen och sömnuppdatering

Jag har aldrig trott att det ska vara lätt att ha en liten bebis hemma, men ibland blir det bara för mycket. När mannen kom hem i måndags var jag helt inne i väggen. Jag hade då hela dagen kämpat med en gallskrikande och missnöjd bebis som aldrig var glad. I stort sätt hela kvällen grät jag av trötthet, uppgivenhet och maktlöshet. Under hela dagen hade jag känt mig otillräcklig och tvivlat på min förmåga att ta hand om ett litet liv.
Trots att denna bebis är den mest efterlängtade och goa som finns så kunde jag just då inte känna så. Allt var bara så jobbigt. Det kändes som jag vantrivdes att gå hemma hela dagarna, att jag bara räknade ner timmarna till mannen skulle komma hem och kunna ta honom och jag ville bara lägga ifrån mig honom och gå iväg. Dessutom fick jag skuldkänslor för de känslor som jag har. Har man längtar och kämpat "ska" man inte få må så här. Då "måste" allt vara underbart, men så är det ju faktiskt inte. Man är inte mer än människa även om man kämpat för att bli förälder länge.

När mannen och jag pratade senare på kvällen kom vi fram till att han stannar hemma resten av veckan så att vi kan hjälpas åt med den griniga pojke Olle är just nu. Vi bestämde också att jag skulle ringa vår sköterska på bvc för att diskutera mina tankar och känslor. Dessutom så bestämde vi att jag skulle sova i gästrummet på natten för att få sova ostört.

När jag igår sedan pratade med bvc-sköterskan så kändes det något bättre och hon ska kontakta en kurator som jag ska få gå och prata med. Vet inte om det kommer ge något, men det kan alltid vara bra att få prata med någon utomstående om sina tankar.

Idag känns det ytterligare något bättre, men jag känner mig skör på något sätt. Det behövs inte mycket för att den där väggen ska komma nära igen.

Vi fortsätter att kämpa på för att bebis ska sova i sängen på dagtid, vilket gått med varierat resultat. Idag har vi testat att han ska sova i nestet och det har faktiskt gått bättre än i sängen. På förmiddagen sov han först 45 minuter, var vaken 30 minuter och sov sedan igen i cirka en halvtimme. Efter det var han i alla fall trött och då lade vi honom i vagnen och gick ut i trädgården. Han somnade då direkt i vagnen, även om han vaknade flera gånger då vagnen stod stilla. När vi väl gick in tänkte vi att han med en gång skulle vakna (vilket han brukar), men då fortsatte han att sova i TVÅ timmar i vagnen!! På eftermiddagen gick vi på promenad så då sov han ytterligare en och en halv timme i vagnen. Så idag har han lyckats sovit riktigt bra.

Vi märker så tydligt när han får för lite sömn för då är han en riktigt sur, arg och missnöjd kille. Idag har han under sina korta vakna (orka bara vara vaken en timme i sträck) perioder varit glad och skrattat med hela ansiktet!

Idag är han 17 veckor gammal, men samtidigt måste vi komma ihåg att han är sex veckor för tidig och i och med det egentligen bara 11 veckor gammal. Man glömmer ibland det att han faktiskt kan vara sex veckor senare med vissa saker och tänker att han borde orka mera och kunna mera än vad han egentligen gör. Han är en liten bebis i en stor kropp...

Kämpar med sömnen

Länge sen sist. Dagar rusar fram så bloggen hamnar i andra hand.
I torsdags hade vi bokat in ett extra besök på Bvc för att diskutera lillkillens sömn. Som det varit nu så har han, när han sover på dagen, alltid sovit i vår famn. Många säger: "det är väl mysigt", "ta vara på den tiden, den är snart förbi". Jo,visst, men det är inte mysigt att sitta med honom i famnen cirka sju timmar varje dag... Jag blir istället oerhört stressad av det. Jag trivs inte att sitta i morgonrock till klockan elva, vilket det blivit vissa dagar.

Vårt "bvc-tant" tyckte precis det också. Det kan vara mysigt en stund, men inte vid varje sovperiod varje dag. Hon gav oss lite tips på hur vi ska få honom att sova sin dagssömn i sängen istället. När han börjar bli trött ska vi söva honom och lägga honom i sängen. Sover han bara en kort stund så gör han. Då tar vi upp honom och låter honom vara vaken tills vi ser att han är trött igen. Det kanske bara blir en halvtimme. Då kör vi samma sak igen. Ner i sängen så han lär sig att det är där han ska sova även dagtid.

Tanken var att vi skulle börja testa detta i fredags, men då var jag tvungen att åka till veterinären med katten som återigen fått stryk. Som tur var, var min syster här då så att hon kunde ta lillkillen en stund. Vi försökte under den dagen att söva i sängen och lyckades väl någon gång, men då jag mest hade tankarna på katten så blev satsningen på hans sömn uppskjuten tills igår. Under hela dagen igår sov han bara i min famn i en halvtimme på hela dagen. Annars så sov han antingen i sängen eller i vagnen ute i trädgården. I sängen sov han dock bara i 30-minutersetapper, men bättre än inget. Dock tar det just nu en ganska lång stund att söva honom. Förhoppningsvis kommer sövningen går bättre och bättre och att han sover längre och längre stunder varje gång. Just nu sover han i sängen och jag har två händer fria till att skriva med!

Katten, förresten, hade fått ett bett i halsen så han hade fått luft innanför huden, emfysem, så han hade jätteont har har sedan i fredags gått på smärtstillande samt pencillin. Stackars liten...

Den här filuren besökte fågelmatningen i fredags!

När vi ändå var på bvc så blev det också vägning och mätning och lillkillen är inte så liten längre. Nu är han 62,5 cm lång och väger 6610 gram. Så igår var det premiär var en body i storlek 62. Det var faktiskt fortfarande lite stor. Till sin 62-body har han ett par byxor i storlek 50. Det är märkligt det där med storlekar!

Inköp i Ullared - Gärna tips från er

I början av maj åker jag,min syster med sambo till Ullared i två dagar för att shoppa lite. Så just nu funderar jag på inköpslistan. Naturligtvis kommer jag köpa lite kläder till lillkillen. Jag har inventerat hur mycket kläder han har i större storlekar och han har en hel del, men tanken är att jag ska köpa kläder kanske till och med storlek 86. När vi var där förra gången köpte jag kläder upp till storlek 74. Trots att han vid förra besöket på bvc var 60 cm lång sitter fortfarande storlek 56 perfekt på honom så de större storlekarna får vänta lite, men bra att passa på att köpa lite när jag ändå är där.

Sedan har jag tänkt att köpa lite leksaker. Vad för leksaker kan vara kul för lillkillen upp till ett års ålder? Visst kan en plastburk fungera som leksak till en halvårsbebis, men det är ju alltid kul med lite "riktiga" leksaker. Ni som har /har haft barn i den åldern - vad har era bebisar gillat? Gåstol?, hoppgunga? byggklossar? snuttefiltar?, skallror? Eller något helt annat?? Kom gärna med tips!!

Dessutom ska jag se om det finns lite grejer till dopet, då främst till bjudningen efteråt. Servetter och pappdukar till exempel. Sedan vet jag inte vad vi ska dekorera borden med. Ljus känns inte helt rätt i slutet av maj. De kommer antagligen inte synas... Blommor är ju annars ett säkert kort!

Mammaupptagen

Tidigare har jag aldrig reflekterat över begreppet mammaledig.
Vaddå, ledig? Jag har aldrig tidigare varit så upptagen som nu!! Mammaupptagen vore ett bättre ord för det som jag just nu är.

Jag har i mitt huvud en mängd uppslag för blogginlägg, men tiden finns inte. Det är heller inte helt lätt att skriva med en bebis i famnen. Där befinner han sig när han sover på dagarna, vilket blir ganska många timmar. Jag försöker att lägga ner honom, utan något bra resultat. Snarare blir det bara värre. Mer skrikig övertrött pojke.

Nu fortsätter jag att vara mammaupptagen!

Sångerna klara

Nu har vi bestämt vilka sånger solisten ska sjunga på dopet. Det blir "Livet i min famn" och "Störst av dem är kärlek". Jag hoppas att det kommer bli riktigt bra.

Anmälningarna till dopet droppar in, men än är det en månad kvar av anmälningstiden så jag hoppas att det droppar in ännu fler som kommer.

Dopklänningen har jag nu handtvättat med galltvål. Den var ju inte direkt smutsig, utan tvätten var mest till för att fräscha upp den eftersom den legat i ett förråd sedan 1978. Det jag ska ordna till dopklänningen är ett band. Frågan är bara vilken färg. Jag vill i alla fall inte ha blått. Jag har funderat på grönt. Det kan ju passa till årstiden. För vid dopet måste ju våren kommit på riktigt...

Oj, vilken skrikig helg

I helgen försvann Olle och en gnällig och skrikig pojke tog hans plats. Vad vi än gjorde eller inte gjorde så var det hysterisk gråt som gällde som inte gick att trösta bort.
Både mannen och jag kände oss maktlösa och till slut ger man nästan upp...

Det är då tur att det vid några korta stunder fanns en glad pojke också som på den här bilden. Den här bilden togs i lördags när han provade sin barnstol för första gången. Säkert lite tidig för honom att sitta i den, men just nu har han suttit i den i cirka fem minuter åt gången och då varit nöjd under tiden. Kanske kul att komma upp i vår höjd vid matbordet och kunna kolla in oss när vi äter mat.

Hittills idag är han mer pigg, glad och nöjd. Hoppas att det fortsätter så för det är påfrestande med en missnöjd och skrikande pojke allt för länge.